Vi som fått barn efter IVF/ÄD 2014/2015

Dagen började inte så bra för min del heller, åkte iväg till hundträning med all pick o pack för att inse att det var fel dag! Virrig är bara förnamnet!

Som tur är har Victor varit på bästa humor idag och fått mig att både le o skratta

Mensvärk är jobbigt, här är det tvärtom, efter att ha varit rätt regelbundna så har de försvunnit igen. Tröttsamt detta faktiskt. Känner inte heller att jag ha en bra gynekolog och det har jag inte känt på länge. Nåväl, får ta tag i det när jag orkar.

Hur går det ned förberedelserna inför det stora kalas?

Kram!

Hej på er, hoppas ni mina fina cybermammor har en fin kväll. Här är det bara fint och dagen har flutit på fint. Douglas har ätit jättebra och även sovit som han behöver, har gjort läxor med de stora tjejerna och nu sover två av tre gott i sina sängar vi har planerat fredagsmys imorgon och lite shopping på lördag. Tänkte kanske åka och bada på söndag, det är rätt enkelt att ta med sig Douglas och de stora kan simma bra och klarar sig rätt bra själva. Vi är vana att vara tillsammans alla fem så det känns som en pusselbit saknas och att familjen inte riktigt är hel när han är borta.

Kram

Hej på er, hoppas ni mina fina cybermammor har en fin kväll. Här är det bara fint och dagen har flutit på fint. Douglas har ätit jättebra och även sovit som han behöver, har gjort läxor med de stora tjejerna och nu sover två av tre gott i sina sängar vi har planerat fredagsmys imorgon och lite shopping på lördag. Tänkte kanske åka och bada på söndag, det är rätt enkelt att ta med sig Douglas och de stora kan simma bra och klarar sig rätt bra själva. Vi är vana att vara tillsammans alla fem så det känns som en pusselbit saknas och att familjen inte riktigt är hel när han är borta.

Kram

Ok vi tänkte åka till närmsta badhus nästa vecka och ringde dit och hörde med dem hur varmt de är i vattnet egentligen. Tydligen har de alltid 29 grader och vissa tider i veckan värmer de upp till 34 grader för barn under 4 år. Ni som har barn runt 1 år, hade ni badat i 29 gradigt vatten? Blir ju ingen lång stund typ 15-20 min.

Kram

Hej vänner!

Här glider dagarna förbi i en rasande fart! Jag trodde att jag skulle få mer tid nu när sambon också är ledig men vi har ganska bra på att hitta på saker så det är fullt upp.

Bell, låter mysigt med badhuset! Måste ta med Adam snart igen, han älskar att bada! Badar ni alla i uppvärmt vatten anpassat till Douglas?

Villsågärna, blir det många långväga gäster på Lovisas kalas? Låter som du har koll ändå!

Irma, låter som en härlig dag!

Idag har Adam varit hos tandläkaren för första gången! Han har förutom 4 tänder uppe och 4 tänder nere ytterligare 3-4 tänder på gång i både över och underkäke. Tandläkaren kunde se två piggar som trängt igenom och ana ännu fler på gång. Inte undra på att Adam varit gnällig och vaknat på natten! Efteråt gick vi och åt lunch på ett närliggande ställe med stor uteservering utmed vattnet och det var så skönt i solen så vi kunde sitta ute och äta. Hur härligt är inte det i oktober?!

Nu är det dags för sängen här!

God natt på er!

Kram

Just nu mår jag inte så bra om jag ska vara ärlig. Jag tror att allt med förlossningen till slut kommit ikapp mig. Jag har haft första samtalet med psykologen och jag har även haft återbesök hos förlossningsläkaren som beslutade om snittet och även genomförde det. Hon kunde svara på frågorna jag hade och det var ett bra besök men jag känner mig helt dränerad nu och vill bara gråta. Det funkar ju inte riktigt när jag är själv med barnen men jag har svårt att hålla tillbaka tårarna t o m när de är med. Läkaren sa något om att hon förstod att det var en hemsk upplevelse och att jag var rädd och så men grejen är att alla mina känslor var helt avstängda under tiden så när jag sa att jag inte upplevde det som hemskt såg hon väldigt förvånad ut. Jag fick förklara hur jag menar, det låter nog konstigt men hoppas ni kan förstå. Jag var så fokuserad på det som hände så jag hann varken tänka eller känna nånting egentligen. Men tre tankar kom. Den ena var när de körde mig till operation. Jag kände inte henne röra sig i magen då och tanken att det kanske inte skulle gå bra, att vi skulle förlora henne kom. Men jag kände inget för den känslan var för stor att ta. Precis när vi kom in till operation kände jag henne igen och då visste jag ju att det fanns hopp, att hon levde fortfarande. Känslan till den tanken; att vi kanske skulle förlora henne, kom till mig med full kraft för bara ett par dagar sedan och nu tänker jag på det hela tiden och skulle egentligen kunna låta tårarna rinna oavbrutet. Skulle nog behöva göra det också men som sagt, det finns inte riktigt möjlighet till det. Jag har inte flera timmar för mig själv om dagarna och det blir väldigt konstigt för en treåring om mamma är ledsen hela tiden. Det funkar inte helt enkelt. Så det kommer att ta lång tid det här. Ibland känner jag att jag överdriver, så farligt var det väl inte, allt gick ju bra. Men samtidigt förstod jag inte hur sjuk jag var utan det har jag också förstått lite pö om pö nu i efterhand och det är väl först nu som jag verkligen börjar inse att jag faktiskt var väldigt sjuk. Inte bara lite vanliga graviditetsbesvär utan att jag mådde riktigt dåligt, på riktigt liksom.

Men när jag tänker tillbaka på vad som hände under igångsättningen och till jag sövdes så finns det inga känslor alls med så den upplevelsen var inte hemsk just då utan först nu i efterhand och när jag läser journalen. Det känns märkligt. Upplevelsen i sig känns neutral på nåt konstigt sätt.

Jag läser allt ni skriver men just nu har jag inte energi att kommentera. Jag hoppas ni förstår.

Tack snälla ni för omtanken allihopa! Jag tror att det som blir svårast att komma över och som jag nog alltid kommer att sörja är att jag missade hela förlossningen. Från att beslutet om snitt togs och till operationen påbörjades tog det åtta minuter, och då var jag ju redan sövd. Jag hade sett fram emot och förberett mig för en förlossning och så var det bara plötsligt över. Det som jag känner nu är ju egentligen bara de känslor som skulle kommit då men trycktes undan, omedvetet. Och att få insikten att ens barn kanske inte kommer att klara sig eller kanske inte ens lever längre är en väldigt stark känsla.

Vsg: Min man gör vad han kan för att ge mig tid för mig själv. Men du vet ju också hur det är med två små och där den ene jobbar heltid... det blir helt enkelt inte mycket dötid över... 

Bell: Ja, jag tycker också det kan hjälpa mycket att skriva ner det och att prata om det så det är skönt med psykologen, även om hon är ganska speciell... Men hon säger en hel del kloka saker så jag tror det är bra att gå till henne. 

Johjen:Tack!

Irma: Jag har varit med om nästan exakt samma fast det var inte jag som var sjuk utan en som står mig väldigt nära. Efter ett år med behandlingar och cancern var borta kände jag att jag var nära gråten men motade bort det med "men nu kan jag ju inte gråta, nu är han ju frisk!" Så jag tryckte undan det ett halvår till så du förstår ju hur det gick... Ett misstag jag helst aldrig gör om. Så jag håller helt med dig om vikten av att bearbeta!