Ung, gravid och orolig

Hej! Jag är själv gravid, men planerat gravid och är 24 år. Jag tycker inte att 21 år är såå ungt faktiskt. Är du beredd att sätta dig själv åt sidan helt och lägga allt ditt fokus på en annan människa så tycker jag du ska följa ditt hjärta :)

Alltså, det är alltid egoistiskt att skaffa barn, men hjärtat och förnuftet måste(borde) säga lite samma sak iaf. Och det har inte med åldern att göra utan om situationen.
Du bör också ta med i beräkningen att om du behåller så är du bunden till pappan för livet. Även om ni gör slut så måste nu kunna samarbeta, ni kommer att behöva träffas ändå och du ska lämna ditt barn där,.

Säger ditt hjärta nej till abort lär du gräma dig resten av livet om du gör abort.
Har fått höra det från flera stycken som gjort abort.
Dom ångrar sig, för dom följde inte sitt hjärta, utan bara den "yttre mallen"... 
Jag hade aldrig tagit bort ett barn kan jag säga, aldrig.
För mig är det mord och oerhört fel.
Ditt barn har ett hjärta som slår och har alla organ det behöver.
Det är en liten människa där inne...

Skriver som jag brukar, jag ångrar hellre en abort än ett barn(eller sätter ett barn till världen i en dålig situation).

Man ångrar inte ett barn när det kommit till världen!

Pga just den attityden är det inte så många som erkänner det nej. Och det är synd. Jag känner flera kvinnor som känner så och refererar även till den här: www.familjeliv.se/forum/thread/73442326-vi-finns-vi-som-angrar-barn/1  tråden i ämnet där många träder fram. Så visst kan det hända och jag skulle som sagt mycket hellre ångra en abort. Mycket, mycket hellre.

Kimbra, det är ett mirakel att du är gravid! Många av kvinnor kan inte bli gravida. Men du är redan mamma. Det är viktigaste. Jag tänker att du är modig, du har mammaskänslor och ansvarskänsla. Det betyder att ditt hjärta är livlig och fylld av kärlek. Alla yttre omständigheter spelar mer ingen roll. Barn kommer att ställa upp för dig i framtiden!

Yay, en jatilllivet-mupp....

Ts, vill du behålla och känner att du kan det(inte då bara med tanke på dig själv utan på de närmsta 20 åren också...) så kan du göra det. Men att "yttre omständigheter" är oviktiga eller fixas så lätt kan man ju inte säga. Sätt inte ett barn i en skitig sits.

TS: Vad tycker din pojkvän då? Har ni diskuterat det här ordentligt? Tror du att han skulle bli en bra och ansvarsfull pappa?

Tänk inte bara på yttre omständigheter, de kan ändras. Kanske relationen med pojkvännen djupnar, ni lyckas få tag på ett bra boende etc. Du verkar ju ha ett jobb när du kommer hem iallafall. Plugga kan man göra med bebis. Om du vill behålla barnet så kommer du att lösa de praktiska problemen.

Kanske är det bra att du får lite betänketid. Väg plus och minus mot varandra. Jag har gjort två sena aborter, för att barnen hade kromosomfel, det var jättejobbigt! Men samtidigt ångrar jag mig inte, det var rätt val för mig. Lycka till med ditt svåra beslut!

Tack snälla för alla svar!

Jag är precis klar med min utbildning och ska börja jobba ja. Min pojkvän är väldigt mogen och jag kan se honom som far till mitt barn. Han har inte sagt rakt ut att jag ska göra abort men vi båda förstår att det vore det bästa med tanke på att vi inte känt varandra så länge osv.

Jag vill såklart inte att mitt barn ska sättas i en skitig sits, men en abort för mig känns inte rätt...

Är lite rädd för hur mina närmaste kommer reagera också, typ mina föräldrar som bara träffat min pojkvän en gång... Mina vänner som alltid sagt att jag borde skydda mig osv...

Trodde inte det här skulle hända mig, vissa dagar känner jag mig så säker på att göra abort, andra dagar finns det inte som alternativ ens. Sjukt svårt!