Alltså, det är alltid egoistiskt att skaffa barn, men hjärtat och förnuftet måste(borde) säga lite samma sak iaf. Och det har inte med åldern att göra utan om situationen.
Du bör också ta med i beräkningen att om du behåller så är du bunden till pappan för livet. Även om ni gör slut så måste nu kunna samarbeta, ni kommer att behöva träffas ändå och du ska lämna ditt barn där,.
Skriver som jag brukar, jag ångrar hellre en abort än ett barn(eller sätter ett barn till världen i en dålig situation).
Yay, en jatilllivet-mupp....
Ts, vill du behålla och känner att du kan det(inte då bara med tanke på dig själv utan på de närmsta 20 åren också...) så kan du göra det. Men att "yttre omständigheter" är oviktiga eller fixas så lätt kan man ju inte säga. Sätt inte ett barn i en skitig sits.
Att du är klar med din utbildning är skitbra, då har du kommit en bra bit på väg. Att ni inte känt varandra så länge är ju såklart en nackdel, men betänk att nästan alla förhållanden ändå går i kras. Bara du är helt säker på att pappa är en bra människa, kommer bli en bra pappa och att ni skulle kunna samarbeta utan bråk så är det ganska bra.
Vad andra ska tänka kan du skita i, vad du än gör så kommer folk alltid ha åsikter.
Vi är alla olika .Hade jag tvekat minsta lilla så hade jag nog gjort abort, men det är jag. Jag stod en gång inför ungefär samma beslut som du. Jag ville egentligen inte ha barnet, absolut innerst inne. Situationen var inte speciellt bra, men abort ville jag inte göra. Så den gången behöll vi. Inte för att jag egentligen ville ha barnet, men för att jag inte ville göra abort, det kändes inte rätt osv. Vi miste det barnet och hur hemskt det än låter så var det nog för det bästa.
Ingen kan säga åt dig vad du ska göra. Men tänk, tänk, tänk. Tänk ur alla synvinklar. Är du beredd att bli ensamstående? Är du beredd att få ett handikappat barn? Är du beredd på tvillingar? Har du några framtidsplaner/önskningar som inte går att förena med barn?
Jag hoppas att du kommer fram till ett beslut som känns bra för dig.
Det är väldigt olika med aborter hur länge man blöder, hur ens kropp svarar, smärtor osv.
Som jag skrev innan så är abort, som allt annat högst individuellt. Jag har många nära mig som gjort abort. Vissa klarade det bra fysiskt, andra inte. Vissa sörjer aborten än fast det var flera år sedan och vissa kända bara lättnad och glädje när det var gjort. Så att förlita sig på andras erfarenheter går inte riktigt.