• fluu

    Ung, gravid och orolig

    Alltså, det är alltid egoistiskt att skaffa barn, men hjärtat och förnuftet måste(borde) säga lite samma sak iaf. Och det har inte med åldern att göra utan om situationen.
    Du bör också ta med i beräkningen att om du behåller så är du bunden till pappan för livet. Även om ni gör slut så måste nu kunna samarbeta, ni kommer att behöva träffas ändå och du ska lämna ditt barn där,.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • fluu

    Skriver som jag brukar, jag ångrar hellre en abort än ett barn(eller sätter ett barn till världen i en dålig situation).


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • fluu
    Lissing skrev 2015-01-03 14:21:38 följande:
    Man ångrar inte ett barn när det kommit till världen!
    Pga just den attityden är det inte så många som erkänner det nej. Och det är synd. Jag känner flera kvinnor som känner så och refererar även till den här: www.familjeliv.se/forum/thread/73442326-vi-finns-vi-som-angrar-barn/1  tråden i ämnet där många träder fram. Så visst kan det hända och jag skulle som sagt mycket hellre ångra en abort. Mycket, mycket hellre.
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • fluu

    Yay, en jatilllivet-mupp....

    Ts, vill du behålla och känner att du kan det(inte då bara med tanke på dig själv utan på de närmsta 20 åren också...) så kan du göra det. Men att "yttre omständigheter" är oviktiga eller fixas så lätt kan man ju inte säga. Sätt inte ett barn i en skitig sits.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • fluu

    Att du är klar med din utbildning är skitbra, då har du kommit en bra bit på väg. Att ni inte känt varandra så länge är ju såklart en nackdel, men betänk att nästan alla förhållanden ändå går i kras. Bara du är helt säker på att pappa är en bra människa, kommer bli en bra pappa och att ni skulle kunna samarbeta utan bråk så är det ganska bra.
    Vad andra ska tänka kan du skita i, vad du än gör så kommer folk alltid ha åsikter.

    Vi är alla olika .Hade jag tvekat minsta lilla så hade jag nog gjort abort, men det är jag. Jag stod en gång inför ungefär samma beslut som du. Jag ville egentligen inte ha barnet, absolut innerst inne. Situationen var inte speciellt bra, men abort ville jag inte göra. Så den gången behöll vi. Inte för att jag egentligen ville ha barnet, men för att jag inte ville göra abort, det kändes inte rätt osv. Vi miste det barnet och hur hemskt det än låter så var det nog för det bästa.
    Ingen kan säga åt dig vad du ska göra. Men tänk, tänk, tänk. Tänk ur alla synvinklar. Är du beredd att bli ensamstående? Är du beredd att få ett handikappat barn? Är du beredd på tvillingar? Har du några framtidsplaner/önskningar som inte går att förena med barn?
    Jag hoppas att du kommer fram till ett beslut som känns bra för dig.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • fluu

    Det är väldigt olika med aborter hur länge man blöder, hur ens kropp svarar, smärtor osv.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • fluu
    Anonym (!) skrev 2015-01-06 14:22:34 följande:
    Jag tycker du kan sluta sprida din anti-abort propaganda. Om det är sant att du arbetat och träffat kvinnor i samband med deras aborter så tycker jag nog du ska sluta med det. Jag har träffat flera kvinnor som är absolut tillfreds med sitt beslut och inte ångrar att de gjort abort. De har inte dödat några barn. Det är ett beslut som är upp till varje person och du har inte rätt att avråda någon baserat på dina värderingar.
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • fluu

    Som jag skrev innan så är abort, som allt annat högst individuellt. Jag har många nära mig som gjort abort. Vissa klarade det bra fysiskt, andra inte. Vissa sörjer aborten än fast det var flera år sedan och vissa kända bara lättnad och glädje när det var gjort. Så att förlita sig på andras erfarenheter går inte riktigt.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • fluu
    jagärjagvemärdu skrev 2015-01-06 20:50:31 följande:
    Håller med dig. Har läst många aborttrådar här på FL, och det verkar som om de som mår allra sämst är kvinnor vars partner tvingade dem till aborten eller inte brydde sig överhuvudtaget. Jag och min partner hade bara varit tillsammans 3 månader, men han stöttade mig oavsett val, var med på alla läkarbesök (gjorde undersökningar för utomkvedshavandeskap + var inne på akuten 2 ggr) och bara fanns där för mig. Efter aborten var han med mig hela tiden, gick och handlade allt jag ville ha, tog hand om mig osv. Det kanske är därför jag inte alls ångrar min abort, för att jag hade en stöttande partner? En teori bara
    Kan ligga något i det. Det mesta är ju lättare om man inte känner sig dömd, känner (onödiga) skamkänslor och har support.
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
Svar på tråden Ung, gravid och orolig