Påbörja bebisverkstaden nov/dec 2014

Ingen konstig anledning egentligen :) Enbart personliga/själviska skäl, jag tror inte jag hade klarat av att hantera en del av kromosom"felen", det är säkert dels fördomar/föreställningar  om hur det påverkar ens liv, men en i släkten har trisomi 21 och även om hen är underbar så kräver det mycket av de anhöriga. Givetvis är det en miljon olika andra grejer som kan hända med barnet under graviditeten/efter, och jag tror det handlar mycket om min egen känsla av att kunna räcka till.. Så ja, kommer nog försöka få till ett kub-test privat! 

Åh roligt Villblitre - grattis!!!

Jag har inte berättat för någon att vi försöker, så vitt min mamma vet kommer jag aldrig vilja ha barn (mitt tonårsjag) och det är ganska skönt för de gnäller aldrig om det, även om jag fått pikar från övriga släktingar.. Vi kommer gifta oss om 1,5år så antingen blir det barn före eller efter, vet bara att jag nog inte kommer vilja vara höggravid under själva bröllopet, så hade varit skönt om det blev av före :)

Jag vet inte hur länge man kan redigera huvudinlägget men om det är relativt obegränsat så tycker jag det ska vara där! :) 

Åhh.. ÄL+6 idag och tiden har nog aldrig gått så långsamt som nu när man äntligen börjar se fram emot tiden kring bim! Inga grav-tecken öht har jag märkt av! Hur går det för er andra??

Lillion: Nidblödning for sure! :) Åh hoppas!

Myspys & Cme: Alltså jag veeet! Min cykel är så himla lång också (32 dagar är ju faktiskt olidigt länge!) och dagarna bara segar sig fram! Är på ÄL +7 idag och känner väl egentligen inga symtom. Men igår när jag målade röt jag till åt sambon och ikväll på jobb höll jag på att börja gråta (humörsvängningar?), och är det inte så att jag brösten känns lite annorlunda, och det kanske drar lite i livmoderstrakten? Allt känns som början till ännu en skengrav för mig, men jag älskar ändå att man är så himla hoppfull och att man vill så mycket att det ska vara ett "plus" att man blir överlycklig när man känner något i magen, för tänk om?

Har aldrig varit gravid innan så har ingen aning om hur min kropp kan reagera, min sambo tror inte det tar sig på första försöket, det gör väl egentligen inte jag heller efter att vi kört avbrutet i 2 år. Men alltså. Hela spänningen kring det hela kombinerat med dagarnas långsamhet! Och det är bara första försöket! Kan bara föreställa mig hur man kommer bli efter några månaders aktivitet.. Åh gud. 

Känner inte av några symtom överhuvudtaget! Tror inte jag är gravid! Kommer absolut inte kunna hålla mig till bim dock, funderar på onsdag dvs äl +12. Men å andra sidan. Testar man då och det inte visar något så kommer ju hoppet dö direkt, väntar man till bim får man gå och hoppas lite längre, kanske är trevligare! Men det är ju helt sjukt att vi har bim samma dag! Med tanke på statistiken 25-30% per "gång" så borde ju en av oss plussa kan jag tycka!

Hur är det med er andra??

ÄL +9 idag förresten!

Toktrist ju :( Men nya tag den här månaden!!

ÄL+11 idag för mig, inga symtom, testade solklart neg (kunde inte heller hålla mig). Alltså, just nu känns det ganska okej med tanke på all god glögg under december och bubbel på nyår!

Jag förstår verkligen, men hoppet är ju klichéartat det sista som överger en! Funderar typ på att jag vet inte, börja sticka barnkläder bara för att få tiden till äl/bim att gå!

ÄL+12 idag, fortfarande inga symtom! Förväntar mig mens + mensvärk på fredag!