Min mamma dog idag

Beklagar sorgen. Min man förlorade sin pappa i cancer för 6 år sen. Han var då 20 år, hans pappa 56 år. Hans mamma dog i cancer för 2 år sen, 49 år gammal. Det var tredje gången hon hade bröstcancer. Första gången blev hon frisk, då var min man runt 14 år (tror jag). Andra gången kunde tumören "bara" opereras bort. Tredje gången spred sig cancern och till slut fanns inget att göra. Hon fick i alla fall se sina barnbarn och hon visste att hennes son har det bra och är lycklig.

Ett råd till jag kan ge dig på vägen,TS,är att inte vara rädd för att prata om det här.
Det kommer att hjälpa dig igenom det här lite lättare.

Kramar!

Ja tack det värmer!! En sak som gör mig lite ledsen är att det är så många av mina vänner som vet detta men det är inte många som har hört av sig och frågat hur jag mår eller att dom beklagar sorgen. Jag vet att min syster har berättat för en del av mina närmaste så jag undrar verkligen varför dom inte hör av sig till mig. Detta är ju något man verkligen vet är jävligt svårt så jag kan inte förstå det. Jag hade verkligen visat mina vänner att jag finns här om det hade hänt någon av dom. 

Ursäkta, blev fel från mobilen. Det jag skulle skriva var först och främst att beklaga din ofattbara förlust. Cancer är verkligen vedervärdigt.

Dina vänner är osäkra och vet inte hur de ska ta kontakt, hur de ska agera, vad de ska säga. De håller sig inte undan för att de inte bryr sig. De finns men har kanske aldrig varit i en liknande situation. Har själv följt flera nära på cancerns vedervärdiga väg mot slutet och tyvärr fungerar många människor så, de backar undan för situationen är obekväm.

Tack för stödet. Ja det kan jag tänka mig, de är kanske rädda att säga fel saker. Hur ska jag hantera det då? Jag har nog aldrig varit i det behov av bekräftelse eller stöd från vänner som jag är nu. Jag behöver dom verkligen. Jag vill inte att de ska känna sig rädda eller något för att säga fel saker. Jag vill bara att de visar sitt stöd