Min mamma dog idag

winerbrod

Äldre 10 Nov 23:52
43 svar

Återställ Anmäl

Min mamma dog idag

Det är den 10 november år 2014. Klockan är 23:42 och jag befinner mig i mitt föräldrahem. Jag är i chock. Skälet till att jag är här och inte i staden där jag bor nu för tiden känns overkligt. Overkligt och obehagligt. Det jag mer eller mindre fruktat hela mitt liv har precis inträffat. Det jag idag fått reda på känns som en mardröm och jag vill inget hellre än att vakna upp. Min älskade mamma dog för några timmar sedan i cancer. Satans jävla cancer.

Hon är den starkaste personen jag vet. Hon var en så jävla fin människa och utan tvekan den personen jag kommit närmst. När jag var liten var min största fruktan att hon skulle dö. Idag har det hänt och jag kan bara inte förstå det. Hon var alldeles för ung för att dö.

Så vad gör man nu då? Min familj och släkt visste ju att hon hade cancer. Vi visste att hon mådde dåligt och vi försökte göra vad vi kunde för att ställa upp. Och stöd hade hon. Släkt och vänner har verkligen visat kärlek till henne under de senaste månaderna.

Vi trodde bara inte att det skulle gå så fort. Beskedet om cancer fick vi i slutet på sommaren och idag finns hon inte mer. Jag tänker tillbaka på alla gånger jag varit en bortskämd snorunge och inte visat den kärlek och respekt jag borde och jag får enormt dåligt samvete. Hon visste att jag älskade henne och vi hade en väldigt bra relation men när jag var i trotsåldern var jag extremt jobbig. Det är något jag ångrar nu. Är det någon som känner igen sig?

Vad gör jag nu? Jag kan fan inte fatta att min älskade mamma inte lever längre. Svar vet jag inte om jag räknar med heller men jag ville skriva av mig. Kan ändå inte sova.

Du är evigt saknad och jag älskar dig för alltid mamma.
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Min mamma dog idag
winerbrod

Äldre 10 Nov 23:58
#2

Återställ Anmäl

Anonym (:() skrev 2014-11-10 23:57:13 följande:
Beklagar sorgen verkligen!!

Tack för svaret det betyder mycket!
winerbrod

Äldre 11 Nov 00:11
#5

Återställ Anmäl

Tack så mycket för svaren. Är det någon som varit med om detta? Mamma betydde otroligt mycket för mig så jag vet inte var eller hur jag ska hitta glädje eller acceptans. Att detta har hänt är så jävla sjukt.
winerbrod

Äldre 11 Nov 00:34
#7

Återställ Anmäl

glutten skrev 2014-11-11 00:21:10 följande:
Min pappa dog i cancer i våras. Det gick dock inte lika fort som för din mamma, så jag hade haft lång tid att förbereda mig. Vilket inte har gjort det lättare direkt. Men det är alldeles, alldeles för tidigt för dig att fundera på hur du ska hitta glädje eller acceptans. Det är fruktansvärt när någon man älskar dör, och det är snarare regel än undantag att det tar mycket lång tid att bearbeta det. Ge dig själv den tiden. Alla sörjer på olika sätt, och inget är fel, men försök inte stressa. Är väl det jag försöker säga.
Ja fy vad jobbigt det är. Jag beklagar för dig med. För min mammas del trodde vi att hon skulle få i alla fall 5-10 år till så detta kom verkligen som en chock. Det sjuka är att jag pratade med min farmor idag och sa att hon inte behöver vara orolig, att mamma är stark och att det är för tidigt att dö, hon är ju inte ens 60 år. Ett par timmar senare händer det.

Jag saknar henne så mycket och jag är så ledsen för alla gånger jag varit en jobbig unge i trotsåldern. Fan vad jag ångrar det.
winerbrod

Äldre 11 Nov 02:16
#9

Återställ Anmäl

glutten skrev 2014-11-11 01:12:04 följande:
Jag vet inget om din och din mammas historia, men jag är rätt säker på att du inte var så himla mycket jobbigare än nån annan unge. Det låter ändå som att du och din mamma hade en fin relation, och det är ju det enda som spelar någon roll. Ha inte dåligt samvete, huvudsaken är att hon visste att du älskade henne.
Ja jag antar att du har rätt. Ja för det visste hon verkligen, att jag älskade henne. Hemskt det känns att hon inte lever längre. Vilken jäkla chock det var, jag trodde verkligen att hon skulle leva länge till.

Jävla cancer :(
winerbrod

Äldre 11 Nov 11:08
#11

Återställ Anmäl

Anna74a skrev 2014-11-11 07:34:09 följande:
Jag har varit med om samma sak när jag var 25 och min mamma 49.

En obeskrivlig händelse, väldigt svår att sätta ord och känslor på.

Kram till dig!

Ja fy vad hemskt det är :( Min mamma blev 58 och jag är 23. Ens föräldrar ska ju leva för alltid känns det som.

Känns så konstigt nu och man undrar ju vad som kommer hända nu. Tänker på pappa och hur han på sikt kommer reagera. De hade varit gifta i över 25 år..

kram själv
winerbrod

Äldre 11 Nov 13:41
#15

Återställ Anmäl

Anonym (Vet hur de känns) skrev 2014-11-11 11:53:26 följande:
Hej!

Beklagar verkligen det som hänt.

Min pappa dog i cancer för 3 år sedan.

3 månader senare dör min mamma helt oväntat.

De har alltid varit min största skräck, att mamma skulle dö, och så hände de, men på nått jävla sätt så går man vidare, de är inte lätt, men de går.

De blir lättare att leva med de, men inte lätt.

ta den tid du behöver för att sörja, prata mycket om de.

Kram

Fy vad hemskt. Ja precis så var det för mig att det var min största skräck. Något jag ofta hade mardrömmar om som barn. Nu har det hänt och jag vet inte hur detta kommer förändra mig eller familjen. Snart är det jul också. Ja tack för stödet. Kram!
winerbrod

Äldre 11 Nov 13:44
#16

Återställ Anmäl

Anonym (Tyvärr..) skrev 2014-11-11 12:12:30 följande:
"TS, tänk inte på vad du HAR gjort eller vad du ångrade att du aldrig gjorde. Tänk på det du faktiskt HAR gjort mot henne, på era fina stunder." Självklart ska det stå tänk inte på det dåliga har HAR gjort mot henne.

Ja det är fint att läsa det du skriver. Skönt att skriva av sig och få så mycket förståelse tillbaka på ett internetforum. Jag tror du har rätt för vi hade självklart fler fina än dåliga stunder jag och mamma. Och hon vet att jag älskar henne för det har jag sagt och visat många gånger. Hon var så underbar och nu finns hon inte mer. Tack för svaret. Kram.
winerbrod

Äldre 12 Nov 00:29
#20

Återställ Anmäl

ica skrev 2014-11-11 14:47:48 följande:
Massor med kramar Winerbrod. Din mamma kommer aldrig mer igen. Men hon finns samtidigt för alltid i dig. I dina gener, ditt minne och ditt hjärta. Och all den kärlek och omsorg hon gav dig. Det är nåt som alltid är ditt. Nåt som aldrig lämnar dig.
Gråt, gapa och skrik om du behöver. När du behöver det. Och se till att vara snäll med dig själv. Sorg är fruktansvärt. Men du kommer alltid vara din mammas dotter.

Stort tack för stödet. Du har rätt men det är så jäkla svårt att förstå. Det kommer väl ta tid. Jag ska följa dina råd och tillåta mig själv må som jag mår. För övrigt är jag hennes son, inte dotter :)
winerbrod

Äldre 13 Nov 15:36
#26

Återställ Anmäl

molly50 skrev 2014-11-12 14:26:02 följande:
Ett råd till jag kan ge dig på vägen,TS,är att inte vara rädd för att prata om det här.
Det kommer att hjälpa dig igenom det här lite lättare.

Kramar!

Ja tack det värmer!! En sak som gör mig lite ledsen är att det är så många av mina vänner som vet detta men det är inte många som har hört av sig och frågat hur jag mår eller att dom beklagar sorgen. Jag vet att min syster har berättat för en del av mina närmaste så jag undrar verkligen varför dom inte hör av sig till mig. Detta är ju något man verkligen vet är jävligt svårt så jag kan inte förstå det. Jag hade verkligen visat mina vänner att jag finns här om det hade hänt någon av dom.
winerbrod

Äldre 13 Nov 16:04
#29

Återställ Anmäl

Anonym (X) skrev 2014-11-13 15:59:03 följande:
Ursäkta, blev fel från mobilen. Det jag skulle skriva var först och främst att beklaga din ofattbara förlust. Cancer är verkligen vedervärdigt.

Dina vänner är osäkra och vet inte hur de ska ta kontakt, hur de ska agera, vad de ska säga. De håller sig inte undan för att de inte bryr sig. De finns men har kanske aldrig varit i en liknande situation. Har själv följt flera nära på cancerns vedervärdiga väg mot slutet och tyvärr fungerar många människor så, de backar undan för situationen är obekväm.

Tack för stödet. Ja det kan jag tänka mig, de är kanske rädda att säga fel saker. Hur ska jag hantera det då? Jag har nog aldrig varit i det behov av bekräftelse eller stöd från vänner som jag är nu. Jag behöver dom verkligen. Jag vill inte att de ska känna sig rädda eller något för att säga fel saker. Jag vill bara att de visar sitt stöd

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Min mamma dog idag

Min mamma dog idag

INNEHÅLL