ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Jo just det hon har aldrig härmat något heller! Fast just idag härmade hon mig en gång när jagggjorde en grej med armen. Fast sen har hon inte gjort det igen

Och hon är även extremt 'nyfiken' det finns inte ett ljud eller en rörelse hon missar. Alltså även om man ex busar och någon går förbi i rummet slutar hon skratta och vrider sig direkt efter ljudet

Sous: skönt att höra! Dottern är dock inte supermotorisk heller. Men hon är lite före sin ålder motoriskt. Satt stadigt utan stöd innan sex mån ex. Ålar eller kryper inte men det kan nog bero lite på att hon mkt sällan ligger på golvet. Står stadigt om hon håller sig i något

Rut: det är väntan på diagnosen som är det jobbiga. När vi väl har diagnos och får börja jobba med henne och får lite hjälp i känslohanteringen blir det säkert också tufft men då vet vi iaf och kan ställa in oss efter det. Som det är nu får jag inte ens prata om det hemma vilket är påfrestande

Lavish: jag förväntar mig inget socialt geni. Men som sagt har bvc bekräftat det jag tyckte att hon är kort i ögonkontakt så det inte bara i mitt huvud tyvärr.

Ellie: jag har tyckt hon varit ganska frånvarande och kort i blicken från start. Kanske är det så alla nyfödingar är, men hon har aldrig riktigt utvecklats i ögonkontakten. Och sen magkänslan.

Hon är inte svår att få kontakt med, men tittar bort direkt. Förutom på lite avstånd då hon kan kika rätt länge. Ex om hon ligger i vagnen eller är i gåstolen

Jag ser ju andra jämngamla som har en bättre ögonkontakt samt att bvc håller med mig att den är kort.

Men jag hoppas ju givetvis innerligt att hon bara är sådan utan att det betyder nått

Ankanpankan: jag förstår hur du menar och har själv tänkt i liknande banor fast mer åt att hon ser panik i mina ögon och därför tittar bort. Men då borde hon väl se andra i ögonen? Beteendet är inte bara mot mig utan mot alla. Möjligen tittar hon lite längre på syskonen, men om det är ren ögonkontakt är svårt att avgöra när man står bredvid

Jag: du menar att autismen kommer från mig och därför är det bara jag som ser det?

Känns fruktansvärt att höra att man ingen hjälp får. Det är ju liksom mitt hopp.

på vilket sätt var ditt barn avvikande?

Ellie: har läst att tidig träning hjälper till massor för att fungera så normalt som möjligt längre fram i livet. Vad riktigt jag ska träna vet jag inte.