ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Snälla: ja det tog ungefär en vecka innan hon öppnade ögonen ordentligt och när hon väl gjorde det så visste jag.

Snälla: nä jag skulle inte säga att ditt barn.är autistiskt. Inte alls. Jag blir också lättad att höra när du berättar. Men det är liksom en känsla jag har gällande dottern. Tycker bara jag ser symtomen växa fram. Bvc har också bekräftat att hon är kort i ögonkontakt när jag frågade dom. Men de sa varken att det var normalt eller onormalt.

förlossningen var extremt snabb och hon var inte svullen. Dock liten och lite mager. Född i v 36.

Jag har fått förlossningsdepression som diagnos redan och en himla massa piller. Det var npgra månader sedan. Men dotterns symptom kvarstår ju såklart ändå

Ghjmk: jag googlar redan typ all vaken tid och förstår att det är autismtecken men då den diagnosen är så bred är det svårt att hitta verktyg att jobba med. Iaf hittar jag inget på nätet. Och några bidrag är jag inte ute efter. Jag vill ha stöd till mig själv i första hand för att sedan orka få stöd till hur jag hjälper dottern på bästa sätt

Sök vård: man ålderskorrigerar inte barn som är födda efter v 35 enl mitt bvc. Försökte nämligen stötta mig i det från början när jag tyckte hon började avvika och var kort i ögonkontakt. Nu är hon ju dock så pass 'gammal' så det spelar ingen roll

Son med autism: tycker väldigt många jag läst om med diagnostiserade barn har märkt av problem med ögonkontakten från start.

Dottern började sova dåligt för en vecka sedan men innan dess har hon sovit normalt. Hon hade problem med att äta tills hon var 4 mån men då vände iaf den biten. Dock strular hon runt riktig mat nu. Vägrar gröt och välling och många av matburkarna. Älskar dock vissa matburkar samt avocado och sin ersättning

Det betyder iaf massor att få vädra och berätta. Får inte göra det hemma

Son med autism: tack! Jag tror inte heller att en diagnos är riktigt hela världen utan vill hitta mig ett sätt att orka vänta in diagnos så att jag får lite stöd och hjälp i mina tankar och funderingar och även oron som finns.

Förstår: tack! Ja det är ju som sagt ögonkontakten jag reagerar över också. Den finns men är kort. Fysisk närhet vet jag faktiskt inte riktigt vad hon tycker om. Hon somnar bäst själv när man sitter brevid eller i vagnen. Men visst har hon somnat i famnen ibland. Hon gillar att bli buren sitta i knä osv men vill sitta/bäras framåt. Vet inte lm det beror på att hon vill se allt eller slippa se oss

Son med autism: jag är ingen orolig människa annars och kanske just därför vet jag inte hur jag ska hantera detta. Har sökt hjälp men får den bara i pillerform.