ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Kom på en sak. Det där med ögonkontakt vid autism är väldigt olika. Det är nog lika många som har FÖR intensiv ögonkontakt som är såna som ogärna tittar länge i ögonen på folk. Och det upplevs jobbigare för omgivningen med nån som stirrar länge på en....
En annan sak är nog anledningen till den dåliga ögonkontakten, mitt barnbarn var rätt länge helt avskärmad, hon reagerade inte alls som din dotter på sånt som hände omkring henne utan bara på sånt som störde henne, som tex höga ljud och om någon annan än mamman höll i henne. Då blev hon panikslagen rätt länge,

Den dåliga ögonkontakten man brukar tala om, att inte se den man pratar med i ögonen, har jag. Men egentligen finns det ingen annan orsak än att jag brukar hitta andra intressanta saker att fästa blicken på :) och det är något jag fått bekräftat av andra med Asperger

Jag skulle kunna säga, som jag gjort förut, att min son vare sig hade särskilt bra ögonkontakt, jollrade, eller någonsin innan kanske ett och ett halvt sträckt upp armarna för att bli upplyft (gudarna ska veta att jag bar konstant i sele så det fanns väl kanske inget behov...) men ts kan faktiskt inte ta till sig att hennes dotter med största sannolikhet är normal. Det spelar ingen roll vad någon säger. Hon är deprimerad, till symptomen för förlossningsdepp hör tankar om att det är fel på barnet och det kan man liksom inte bara fixa genom att rycka upp sig eller ändra inställning. Det är lika omöjligt som att sluta ha cancer genom att rycka upp sig.

Ts, om du fortfarande läser, försök vara trygg i att du gör allt du kan för ditt barn, du har sökt hjälp, och om du får ångest över din dotter, så försök tänka på att du oavsett en diagnos i dagsläget (vilket ingen kan ge dig) ändå inte skulle få mer hjälp med träning och så än vad du fått här. Det finns helt enkelt inte mer att göra. Du gör redan allt du kan.

TS ta till det Sous skriver ovan. Du gör allt du kan.
Jag har haft förlossningsdepressionen. För mig vände inte förlossningsdepressionen på på riktigt för än jag fick psykologkontakt. Som jag skrev innan när jag var sjuk var jag totalt fixerad vid att min bebis skulle dö i fågelinfluensan. Jag bor i Sverige så det var helt osannolikt, att du, och bara du, skulle se vid 7 månaders ålder att din dotter har autism är lika osannolikt; Men det spelar ingen roll, du behöver en samtalskontakt för att hantera hur du mår. Be din man hjälpa dig att skaffa en samtalskontakt om du inte orkar tjata på VC själv.

Jag ska propsa på samtalskontakt. Jag har gjort det ända från starten med psykiatrin men piller verkar vara deras melodi.

Jag sa redan från början att jag ville ha konkreta verktyg att hantera mina känslor och inga piller, men det gick inte för sig för så arbetade inte dom med förlossningsdepression !?

Om ni har råd så boka tid hos en privat psykolog samtidigt som du söker hjälp på vårdcentralen, utifall det tar ett tag att få en samtalskontakt den "vanliga vägen" så har du en du kan gå till så länge (eller också).

Kan vara skönt för dig att träffa en psykolog snarast tänker jag.

Rut: tyvärr bor vi så till att privata aktörer saknas. Har redan kollat det. Däremot fanns det nån som pysslar med akupunktur mot ångest depression och oro. Någon som har erfarenhet om verkningsgraden på det?

Men det är ju, i mitt tycke, helt galet! Din bebis är sju månader så du har gått med förlossningsdepression i minst ett halvår ? Hur har vården följt upp medicineringen de gett dig? SSRI preparat börjar ge effekt efter drygt en månad om jag mins rätt..Om det är SsRI du fått utskrivet borde det ju kännas lättare nu, gör de inte det borde vården testa andra behandlings alternativ..som samtalskontakt. Jag blir så ledsen för din skull TS, förlossningsdepression är ett j***a skit. Det är ju tusan att du ska behöva tjata för att få hjälp, tror du att din man är beredd att hjälpa dig att fajtas för samtalskontakt? ibland biter det bättre när ngn annan säger orden "hon behöver en samtalskontakt".

Min sambo hjälper mig absolut. Om inte annat för sin egen skull så han slipper höra mitt tjat om autism.

vet inte riktigt vad för sorts tabletter jag har. De heter venaflaxin eller nå liknande

En fråga igen....

Jag har alltid upplevt att dottern flackar runt rätt länge med huvudet om någon tilltalar henne el liknande. som att det tar några sekunder att lokalisera vart ljudet kommer från.

Fick kallelse till BOEL test idag och började då tänka på det där att det är som hon hör väldigt bra men det tar några sekunder att lokalisera ljudet.

Läser nu att det är ett tecken på autism, att inte kunna lokalisera ljud.

Någon som känner igen detta??

Har aldrig hört talas om det. Var har du läst det?