Får jag hänga med här?
Är 29, väntar mitt och min frus tredje barn, bor i Sthlm.
Är sjukskriven för foglossning och illamående och har varit det i snart två månader och kommer väl antagligen vara det tills det är dags att föda i början av februari. Är jätteglad för barnet men hycklar inte med att jag mår skit! Så får man inte alltid säga för det finns alltid någon som gäääääärna skulle må som jag mår för att få barn....
Jag har gjort ultraljud, beräknat födelsedatum framflyttat 4 dagar till 25 mars. Och det är tvillingar. Jag kommer få panik! Nån som har/väntar tvillingar? Kanske bara lite chockad nu men det känns jätteläskigt. Alla såg iaf ut att vara friska och må bra 
Jag undrar oxå om det här med influensa-vaccin... Min bm har inte nämnt men så igår pratade jag med en kompis som undrade varför jag inte vaccinerat mig.
Nu ska jag ge mig ut och hämta upp mina barn och resa genom halva stan till en ögonspecialistläkare där de antagligen får såna droppar så de kommer vara två blindstyren på väg hem... Underbart med foglossning, kryckor och barn som inget ser i Stockholms rusningstrafik hem sen! Wish me luck!
Bf 7/2-15
Ja vi verkar vara många med foglossning. Fyfan! Jag blev också igångsatt sist pga att jag knappt kunde stå upp på slutet.
Jag börjar bli rejält nervös inför förlossningen. Vi ska på ul 17 november och då får vi veta om jag måste snittas eller får föda vaginalt. De tror att min moderkaka sitter i ärrvävnaden från kejsarsnittet och då kan den ha svårt att lossna. Misstanken är även att livmoderväggen är förtunnad vid det gamla snittet och då är tydligen inte värkarbete en bra grej. Jag har liksom kört strutsbeteende hela graviditeten hittills och låtsats om att bebisen inte ska ut, men det ska den ju!
Usch, var på VUL idag för att se om det fanns hjärtslag men vi såg igen - enligt BM så är jag 6+3 och det var för tidigt...hon tyckte hon såg lite fladder i början men sedan gick det inte att se.
Jag vet att man inte ska ta ut något i förskott men känns så likt förra gången och jag överraskade mig själv med att bli superledsen inne hos doktorn innan VUL. Storgrät och hyperventilerade, vet inte om det är all möjlig stress eller vad men verkligen ingen rolig stund och så ovisshet på det. Är också lite sur över att de bokade in oss så här tidigt, de kunde väl avrått och pushat fram en vecka eller två?
Kul och läskigt att höra om era förlossningsupplevelser! Vi har ju två barn och både jag och min fru har ju påbörjat ett förlossningsarbete men ingen av oss fick slutfölja det.
Jag är i vecka 28 nu och börjar känna mig osmidig som sjutton! Har ju haft det tungt med fogarna och varit sjukskriven ett bra tag redan för de men nu börjar magen verkligen märkas av. Den är stor! Nu börjar jag få frågor om ifall det är dags snart och jag vill bara slå någon, det är ju nu den kommer växa som mest. Vart ska detta sluta?
Grattis alla nytillkomna!
Ang att berätta om graviditeten så har vi gjort det ganska tidigt dels för att jag mått så jävla illa att jag knappt kunnat stå upp och för att vi gjorde ett tidigt ul där allt såg bra ut. Så för de närmsta berättade vi kring v.10 sen har övriga fått veta i omgångar. Fick tidigt en mage som inte gick att dölja så...
Igår gjorde vi ett nytt ul för att se hur det låg till med min moderkaka och tjockleken på livmoderväggen. Moderkakan hade flyttat uppåt och satt inte fast i någon ärrvävnad och livmoderväggen är tillräckligt tjock för att klara ett förlossningsarbete så jag har fått klartecken på en vaginal förlossning. Och paniken jag fick när jag fick det beskedet hade jag inte riktigt räknat med. Har inte sovit något i natt utan bara legat och upplevt min förra förlossning om och om igen. Jag trodde inte att jag var så här rädd faktiskt. Så nu är en remiss på väg till aurora-mottagningen på sjukhuset vi ska föda på.