...planerat in när själva förlovningen skulle ske men sen tog han upp själva frågan mitt i min kompis värkarbete. Ha ha, hennes reaktion var väl typ "skämtar du, ska vi prata om det här nu?"
Varit på inskrivningen, förutom att bli tappad på alla rör med blod så fick jag hoppa upp på britsen och så lyssnade vi på bebins hjärta som slog. En sån lättnad att ha hört det och jag lyckas skaka av mig en del av nervositeten inför kub.
Tänker på dig Patricia4 på måndag och håller alla tummar och tår.
Hej
Nyss hemkommen från vul där jag fick se min lilla ärta med pickande hjärta. 
Perfekt i storlek. En milstolpe för oss! Jag ville gå själv så sambon var jättenervös på jobbet. Var rätt skönt att meddela honom att allt var i sin ordning för en gångs skull.
Träffade överläkaren som jag träffat förut och hon ville skriva ut progesteronvagitorier till mig (Crinone) och vill att jag tar dem till v 20.
Svindyra, men jag kör på, även om mina provsvar inte indikerar att jag skulle behöva det. Så jag kör både trombyl och vagitorier nu. Var för övrigt samma läkare som vid ett av mina mf tyckte att jag skulle vänta på barnbarn istället....
Nu var hon betydligt mer positiv!
Visst kan allt gå åt skogen ändå men idag tänker jag glädjas över min lilla ärta som lever och frodas just nu 
.
Hej tjejer!! Och stort grattis till alla plus!!!! Härligt att många av er kommit förbi de kritiska veckorna!! Själv har jag kommit till vecka 31 så ligger långt efter de andra!;)
Snart kub! Nervöööös!
Bebisen lever fortfarande! <3 Jättesöt och vinkade och svalde vatten.
Och kubdelen gick jättebra, låg sannolikhet!
Har fått huvudvärk av all spänning som släpper nu. Jag vågar hoppas och se framåt lite mer nu!
50% avklarade, whoho! Dock är det troligtvis mer än 50% då de två små kommer att snittas ut tidigare men ändå
Tjejer. Ni har ju kommit en bra bit längre än mig. Men måste fråga hur ni mådde första tiden. Jag känner mig överkör av en ångvält. Trött så jag känner mig sjuk. Smått illamående när jag inte äter, huvudvärk och humöret är på topp (eller inte, haha min make går utstå en hel del).
Tröttheten är värst. Sov egentligen ej så mkt inatt då sonen hade feber och yrade. Men vi lade oss och tittade på film på dagen och jag sov konstant. Och nu har jag orkat hålla mig vaken så här länge. Igår lade jag mig 19,30. Tänker om jag kanske håller på att bli sjuk. Men ej förkyld som grabben och maken varit. Nyfiken hur ni mådde?