Skönt att få lite stöd i att jag tänker rätt gällande att ha sonen hemma, känner att jag nästan får försvara mig när det gäller det (kanske framförallt gentemot min man som tycker att han ju lär sig så mycket på förskolan..). Förstår att en 5-åring har ett helt annat behov av att träffa kompisar.
Var inne en sväng på förlossningen igår. Hade känt minskade/nästaninga/mkt otydliga fosterrörelser i nästan 48 timmar. Jag ringde och frågade hur man bör agera och de ville ha in mig på koll. Men det var ingen fara med bebbe! Blev uppkopplad på sån där ctg och bebisen betedde sig precis som hen bör :) Så jäkla skönt.
Oroligt att vara gravid för första gången, det är så svårt att veta hur allt "ska" kännas! Eller hur? Jag menar, det är klart att bebisen kan ändra position så sparkarna inte känns lika mkt och att den har dagar då den är extra seg och trött, men hur ska jag kunna urskilja det? På samma gång vill jag absolut inte vara "en sån där" som åker in och ut på förlossningen hela tiden pga oro. Jag vill ju vara cool... 
Hah! Härligt att det inte bara är jag som är orolig :) eller ja, skönt att inte vara ensam om ni förstår vad jag menar...
Klart man ska kontakta sjukvården om man misstänker att något är fel, men jag (som många andra antar jag?) är fostrade till att inte vara så fjantiga och "störa" sjukvården. Jag har uppsökt akut vård två gånger i hela mitt liv (en gång då jag hade fått Campylobacter och inte fått i mig mat eller dryck på 7 dygn och en gång då jag fick ett svårt gallstensanfall) och båda gångerna blev jag väldigt illa behandlad av vårdpersonalen. Kände mig kränkt, förnedrad, fördummad osv. Det där sitter verkligen i hos mig så jag har svårt att söka vård. Personalen på förlossningen är dock hur snälla som helst så nu känner jag mig... nog... trygg i att höra av mig om jag är orolig igen.
Hoppas att ni alla har haft en trevlig helg! Jag har de senaste dagarna känt rätt mycket ilningar i livmodertappen och idag hela dagen har det känts som att bebisen är och krafsar där nere och typ försöker kravla sig nedåt. Känner igen känslan från förra graviditeten men minns inte alls när det började, har för mig att det har att göra med antingen att bebisen håller på att fixera sig eller att det är livmodertappen som håller på att mjukna. Någon annan som har liknande eller vet om det är vanligt att det känns så redan i v 31?
Skönt att det är fler som handlar och som handlar nytt. Tycker det är så himla hysteriskt med att vara "duktiga flickan" och köpa begagnat och har själv fått många dumma kommentarer om att jag är materialistisk eller ytlig. Känns som att det blir mycket av en tävling i att lägga ner minst pengar. Vilket rimmar illa med att man skaffar barn:P. Tycker bara alla kan få göra som de vill utan att folk ska tycka sig veta hur man är som person...
Lite orättvisa åsikter kan man iaf tycka då svärmor tycker att vi ska ärva barnvagnen som hon fick av en kollega -81 och har använt till fyra barn och förvarat på vinden sen -93. För att sen säga att "Ja du N, jag har förstått att du inte gillar begagnat och gillar att köpa nytt även om det är onödigt. Tycker du det är äckligt med begagnet eller vad handlar det om?". Haha, japp, handlar endast om det. Verkligen. Inte alls om en 35 år gammal barnvagn...
Vi har nog lagt under 20 tusen, varav vagn och babyskydd gick på 12 och tycker inte att det är en hysterisk summa alls, och då har vi ändå köpt en "dyr" vagn och de möbler vi ville (inklusive amningsfotölj, ytterst viktigt:P).
Förstår att du inte vill ärva vagnen, vagn tycker iaf jag är ett av de viktigaste köpen och det ska vara en vagn man trivs med. Sen har det ju hänt en del med utvecklingen av vagnar på 35 år kan du ju säga till din svärmor..
Har idag under em haft några sammandragningar. Och nu har magen blivit spänd och hållit sig spänd under nån timmes tid. Vet inte om jag kan kalla det för sammandragning men lite otrevligt när det inte riktigt släpper heller 
Fick ett par smärthugg men de kom över området för gallan så jag tror helt enkelt den triggades igång lite och spökade där.
Så nu sitter jag lite i valet o kvalet om jag ska ringa förlossningen och fråga om detta är normalt och vad jag kan göra förutom vila. Eller om det helt enkelt bara är normalt och det är lite tramsigt att ringa över nåt sånt här. Är inte särskilt orolig över att det är nåt farligt så jag sitter inte och stressar upp mig. Tycker som sagt bara känslan är lite främmande och obehaglig.
Jag är inte säker på att det är sammandragningar jag har som gör att magen känns så spänd, det kanske bara är bebisen som tar upp mycket plats om den ligger på nåt särskilt sätt eller så. Tycker att det är svårt att känna sammandragningar överlag och jag känner aldrig tydligt när de börjar eller slutar utan kommer bara på plötsligt att magen känns spänd och att det liksom blir svårt att ta djupa andetag på något vis. Väldigt diffus känsla oftast.
Inga höga ambitioner alls här, sunkar runt i fula mjukiskläder och varvar lek med sonen med häng i soffan 
Ska iaf äta god middag och efterrätt men skippar 12-slaget om jag inte råkar vara mirakulöst superpigg när det närmar sig.
Ett tips för stackars ömmande bröstvårtor första tiden med amning är en slags plastkupor som man lägger i bh:n, de gör att brösten får lite luft och man slipper ha kläder som ligger direkt emot och skaver. Purelan som någon annan skrev om är bra också, använde det en gång förra amningsomgången och det fick såren att läkas direkt.
Jaha, då fyller man 35 år idag då. Och jag är i vecka 35 så det passar väl bra
Blir en väldigt lugn födelsedag känner jag, man är så stor och otymplig att någon stor fest är det inte ens tanke på 
Lite mys hemma under dagen med maken som är ledig och sen tårta hemma hos svärmor på kvällen.
Ska dra med maken till HM strax och kolla bebiskläder tänkte jag, det får bli min födelsedagspresent