Oj, samma här har inte kunnat sova om än, de här e så hemskt????
På tal om det här med storasyskon och ny bebis, mina stora är sk. pseudotvillingar (skiljer 13 månader emellan), så när lillasyster kom i november -13 så var det för dem som att få ett syskon för första gången. De har ju aldrig vetat om nåt annat än att de varit två liksom. Men hur som helst, när lillasyster kom var de 5 och 6 år, och jisses vilket kaos det blev här hemma. I ungefär 1-2 månader var det som att genomleva värsta 3-årstrotsen med de båda stora, inget funkade, de lyssnade varken på mig eller min man, bara trotsade och testade oss. Och det såklart, det blev ju en stor förändring för dem fastän jag trodde innan att det inte skulle bli det eftersom de alltid varit tvungen att dela på mig. Dock hoppas och tror jag att reaktionen inte blir lika stor denna gång. Småsyskonen blir också pseudotvillingar, 15 månader emellan.
Men för er som väntar barn nummer två så vill jag bara förvarna om att det kan bli riktigt high chaparall första tiden, men det går över :)
Vi har också lyckats klämma ihop massa födelsedagar ganska nära;
Jag 17 november
Lilla dottern och maken 27 november
Stora dottern 11 december
Sonen 21 januari
Bebis BF 19 februari
Och så jul och nyår däremellan, haha. Har alltid längtat efter sommarbarn för att kunna ha utekalas, men livet ville inte så ;)
Nån mer än ja som helt tappat intresset för att laga mat.... Trött på det man jämt lagar men har ingen större ork eller lust för att hitta på nått nytt just nu 
Ni som är hemma på dagarna, vad gör ni?
Idag är min första dag hemma och jag har 1. Sovit till 9.30 då min underbara aurora-bm ringde och hörde hur allt var och försäkrade mig om att jag inte skulle behöva gå över lika mycket som jag gjorde förra gången, inte med tanke på min graviditet.
2. Gick upp och pt frukost och har sedan suttit i soffan och sett på serier (ätit både lunch + en påse kakor där). Spelat candy crusch. Nu känner jag mig trött och tänkte lägga mig och läsa..
Tänker att jag i morgon ska ta tag i mer saker men.. Har min son på fsk, han ska få vara hemma med mig vissa dagar men samtidigt har han så svårt att leka själv och jag orkar inte aktivera honom hela tiden. Hade ju tänk gå långpromenader men huggen/ilningarna stoppar mig. Bunkra upp med mat/fika i frysen, fika ska jag men vi har linas matkasse vv och dessutom ska min man va ledig en dag i veckan hela våren så känns inte som någon extrem kris. BB-väskan är packad flera ggr om och städa, ja, tills fogarna säger stopp. Gud va jag gnäller. 16 dagar kvar. Min man säger att jag inte ska ha dåligt samvete men känns konstigt att liksom ligga och dega typ hela dagen.. Vad säger ni?
Hej alla!
Har inte varit inne på ett tag, men ser att tråden är igång. Det ska bli så spännande nu när bebisarna snart börjar ploppa ut! Nån mer än jag som är lite otålig nu? Hoppas man slipper gå över tiden!!
Angående vad man kan hitta på om dagarna, så kör jag också med 1-2 grejer att göra om dagen. Sen lite kreativa projekt till lillan, samt en massa tvättning av babykläder och annat nyinköpt.
Jag vill gärna bli tillagd på listan över BF datum om det går bra. Eller är det något man gör själv kanske?
länk finns högst upp
Jag har börjat må illa igen, är alltså i v38. Kommer ofta på morgonen och kvällen, som nu. Tog precis yoghurt och flingor och mår nu så illa att jag tror det kommer upp igen. Nån mer?
Ännu en morgon från helvetet... Sonen vill inte gå till förskolan o gråter, nu har dom precis åkt o ja känner mig ledsen o totalt värdelös usch, känns som ja vill gråta floder, igår som gick så bra...................
Var idag på kontroll hos bm (är nu i v 37+3).
Hjärtljuden såg fina ut. Mitt Hb-värde är lite lågt (103) så inte så konstigt att jag är trött, hoppas dock att järninjektionen jag fick igår ska sätta in snart. Tillväxtkurvan hade planat ut en aning så jag låg på gränsen för det nedre referensvärdet så jag fick en extra tid nästa vecka för att hålla lite koll på detta.
BM kände även efter om nåt var på gång eftersom jag inte känt av så mycket symptom på detta ännu förutom ilningarna och smärtan ner över ljumskar, skinka och höfter som kommer sporadiskt. Livmodertappen var mjuk och nästan ett finger kunde få plats men att det har inte öppnat sig nåt direkt ännu. Men det gick åt rätt håll iaf sa hon Fast för mig känns det just nu som en evighet kvar
Sen var min man så himla söt förut idag. Jag har en bok om graviditet o förlossning som tidsfördriv inne i badrummet. Helt plötsligt kommer min man ut från badrummet och säger lite generat "- men nu gråter jag ju!". Visade sig att han läst lite i boken om just förlossningen och en pappas historia och sen när han började vända blad så stod det lite om plötslig spädbarnsdöd och så blev han jätteledsen och klarade inte läsa detta. Jag tror dock mycket av det hänger ihop med missfallet vi hade förra året som tog rätt hårt på honom då.
Men det var så himla fint ändå att han vågade säga till mig att han blev ledsen, kände mig så glad över det förtroendet för min man är en person som naturligtvis kan bli ledsen som alla andra men som väldigt sällan gråter eller visar det öppet
Jobbigt :( Försök skaka av dig känslan, du behöver få vila på dagtid, och han behöver säkert den stimulans som förskolan kan ge (som inte en trött, klumpig mamma kan ge just nu ;) )