orolig att läxan dödar min dotters läslust

Läxans vara eller icke vara är inte min stora stötesten. Jag är däremot rejält bekymrad över att min sons lärare (år ett) inte verkar ha en aning om vad t.ex. lässtrategier är. Det är ett av lgr11:s huvudmål......

Nej, det tror jag inte. Han är driven själv och vi tar den vinklingen hemma. Jag tycker bara att det är ett generellt problem att kunskaperna kring läsförståelse är ganska låg. Det skulle behövas mycket vidareutbildning men svenskämnet brukar inte vara högprioritetat på den fronten. Läsförståelse har så stor betydelse för alla ämnen. Läxors vara eller icke vara är i sammanha get lågprioriterat för min del.

Redovisar i matematik gör man genom uppställningar. Tycker du att det är lika menngslös verksamhet i skolan? Ingen är i närheten av att avkrävas en rapportskrivning över allt det läser. Vet du vad en rapport är? Läs mitt ovanstående exempel på hur ts dotters uppgift skulle kunna lösas. Menar du att det är ett oöverstigligt krav, meningslös kringuppgift eller på något sätt har formen av en rapport?

Ja, men då är det väl ändå rätt självklart även för dig att det är rätt väsentligt att kunna redogöra för sina tankar, tillvägagångssätt, slutsatser etc?

Och självklart ska man diskutera hur man nått fram till lösningar och prata matematik. Det är dock enklare att göra detta om man har språkliga verktyg för att göra detta. Vi vet att barn och ungdomar idag inte klarar matteuppgifter för att de inte förstår vad som efterfrågas. Läsförståelsen brister inte den rent matematiska förmågan.

Fast nu var det en klass där alla enligt ts läste hyfsat redan i ettan. Har man i hela ettan läst för en anhörig och har bra flyt i läsningen så är det väl ändå inte helt fel att ta uppgiften ett steg längre. Man arbetar ju till och med med barn i förskoleklass på det viset, fast då läser inte barnen själva utan pedagogen högläser och sedan samtalar man gemensamt om texten där olika lässtrategier lyfts fram.

Det behöver verkligen inte vara avancerat alls utan bara visa på ett sätt att tänka. Det finns barn som kommer till år ett som kan det här med att göra förutsägningar, sammanfatta och koppla till egna erfarenheter utan att kunna läsa någonting alls själva.

Mitt äldsta son läste en stund för mig högt idag. Han hade inga som helst problem att tycka till lite enkelt om det han läst när jag frågade. Han har inte några förkunskaper om just tillvägagångssättet och han är ett extremt vanligt barn. Lite trist om vi har så låga förväntningar på våra barn. Däremot är det tveksamt om det ska göras just som hemläxa. Direkt olämpligt om man inte arbetat med det ordentligt gemensamt innan.

Eller så beror det på sådana orsaker som forskare lyfter fram utifrån pisa, pirls och andra internationella undersökningar .

Sedan vet jag inte riktigt om jag köper din beskrivning av "den gamla goda tiden". Jag har föräldrar som jobbat som lärare sedan 60-talet (med obs-klasser bland annat och alldeles vanliga elever), min syster är född på 60-talet och jag på 70-talet. Jag vet inte riktigt.....du tror inte din beskrivning är aningens subjektiv och kanske inte kan tas som en objektiv sanning på ett generellt plan?

Jag skulle tippa på att du upplevde läsningen kravfri för att du faktiskt läste obehindrat och att läsningen aldrig var något problem för just dig. Jag tyckte inte heller att läsningen i skolan var något betungande, däremot var jag aldrig någon bokmal. Det var däremot min syster ut i fingerspetsarna. Turligt nog för mig så gjorde det inget att jag tillhörde den (inte alltför lilla skara) som fuskade på alla tänkbara sätt med bänkboken, uppskrivning av antalet lästa sidor (ja, det var väldigt vanligt förekommande tidigare också) och diverse recensioner som skulle skrivas (också jättevanligt). Jag hade föräldrar och en äldre syster som högläste för mig tills jag var i högstadieåldern. Jag levde i en familj med studiekultur. Det fanns mycket böcker i hemmet, alla (utom jag) nöjesläste, vi såg regelbundet nyheter och jag hade ett intresse i facklitteratur. 

Alla hade det inte som jag. Det fanns även då en skara som inte kunde läsa eller som inte läste så bra, som kämpade med läsläxan. Och ja, de fanns förr också men kunde man läsa så behövde man ju knappast göra dem. Man kunde ändå högläsa i klassrummet när det efterfrågades....och ja, det var jättevanligt på den tiden att man gick radvis nedför bänkraderna och högläste....hade klasskompisar som svettades igenom dessa tillfällen. Och ett par stycken från varje klass gick regelbundet ett par gånger i veckan till specialpedagogen för att extraträna. Du tillhörde förmodligen inte dem. 

Men att läsförståelsen är klart mycket sämre idag är det ju ingen som ifrågasätter. 
Däremot så delar jag inte din uppfattning om vad orsaken är.

Du säger att det är för att barn idag inte får läsa fritt som de själva vill. Men det stämmer ju inte. Det har varit den svenska skolkulturen att just låta barn läsa skönlitteratur fritt och själva under det som varit mellan- och högstadiet under mycket lång tid. Det är egentligen först nu som man börjat inse att det kanske inte är så bra och man har i lgr11 en starkare koppling till forskning kring läs- och skrivinlärning. Vi har varit dåliga på - och inte bara sedan pisa-undersökningarna - att arbeta med läsförståelse efter den begynnande avkodningsinlärningen.

Barn i år två idag avkodar inte sämre än de gjorde på slutet av 80-talet. Svenska skolan har alltså inte blivit sämre på att lära barn avkoda och formellt läsa under de första skolåren. Det svenska barn blivit allt sämre på under lång tid är att förstå det de läser. Vi har en massa ungdomar som kan läsa med flyt men som inte förstår. 

Det man vet och som alla kunniga på området är rörande överens om är vikten att lära barn strategier för förståelse liksom lärarens roll för att lära barnen detta. När du och jag var små så var det mycket mer lärarledd undervisning än vad det är idag. Det var mycket högläsning gemensamt exempelvis, där man gick bänkrad upp och ner samtidigt som svåra ord, sammanhang etc förklarades av läraren. Med undantag av då just skönlitteratur som lustlästes i form av bänkbok vanligtvis. Lustlästes av dem som gillade att läsa och lästes inte alls av dem som inte funnit tjusningen. Men läsförståelse får man inte enbart genom skönlitteratur så även sådana som jag som inte funnit tjusningen och som fuskade sig igenom/undvek all läsning av skönlitteratur i grundskolan fick med oss det i annan undervisning, eller hemma (det höglästes mycket mer generellt förr hemma).

Det som hände var dock att man började kritisera katederundervisningen (idag skulle nog en lärare bli mer eller mindre lynchad om alla elever tvingades högläsa inför klassen på det viset som var vardag när du och jag gick i skolan). Läraren skulle snarare vara en handledare där eleverna ägnade sig åt självstudier. Det är egentligen inget fel på tanken som sådan, men det är ett arbetssätt som är extremt resurskrävande på ett sätt som svenska skolan inte är i närheten av att klara. Barn sattes att läsa och arbeta på egen hand i alla ämnen. Barn lustläste och forskade för glatta livet.....eller kanske inte lustläste och forskade......

Du och jag har en uppväxtmiljö som faktiskt inte riktigt kan stå som exempel. Vi har båda vuxit upp i lärarmiljö. Jag har också fler lärare än mina föräldrar i min närmsta släkt. Du kunde läsa obehindrat när du började skolan, så även jag. Du var en lustläsare, jag var det inte. Jag gick igenom årskurs 4-9 utan att ha läst mer än 2-3 böcker från pärm till pärm. 

Jag klarade mig fint ändå. Jag fick språket, litteraturen, studietekniken och ett allmänt kunskapsintresse hemifrån även om jag i den åldern hade grymt svårt att finna ro och mening med att själv läsa skönlitteratur. Lustläsningen kom nog inte förrän i gymnasiet då vi inte "bara läste", utan innehåll, språk etc även sattes i ett sammanhang och för mig fick en betydelse. Du klarade dig också fint. Däremot är du totalt omedveten om alla de rätt komplexa lässtrategier du ständigt använder dig av och har använt dig av sedan barnsben. Du hävdar till och med att du inte tolkar och analyserar i ett tidigare inlägg. För långt ifrån alla kommer detta automatiskt.......för dig det kanske gjort det (om det inte är så att du fått det via dina föräldrar). Utan att du lagt märke till det har du tillägnat dig det i alla fall. Så är det för vissa, men återigen verkligen inte för alla......för den större skaran så kommer den inte automatiskt enbart genom att läsa, varken med lust eller utan. 

Jag säger absolut inte att det är fel att lustläsa. Tvärtom. Lust till läsning är jätteviktigt. Något som triggar läslust är att förstå, och det behöver man träna på som det mesta här i livet.

Men tror du verkligen på det? Jag tror snarare att det handlar om att det är jobbigt att högläsa - vilket det är - och att det är jobbigt att tänka själv kring det lästa för att inte tala om att formulera dessa tankar i skrift. Det är en svår uppgift och jag tror snarare att det är bristen på just struktur och verktyg inför uppgiften som ställer till problem.

Om barnet tidigare gladeligen högläste 50 minuter i veckan så har jag lite svårt att tro att det faktum att hon ska skriva vilka sidor hon läst under veckan får henne att tappa all läslust. Det är liksom inte rimligt. Det tar sådär 5-10 sekunder/vecka. Om den del där hon i skrift ska formulera vad hon tycker och varför som är för svår och jobbig och suger musten ur henne så behöver ju läraren hjälpa henne - och troligtvis många andra - med just verktyg och struktur. Att de ska reflektera är inte galet däremot kan det vara galet om de inte fått verktygen för hur och lämnas att lösa det själva hemma. Lösningen blir inte "Ja, men då slutar vi att reflektera." 

OK, så nu är det ok att arbeta med förståelsen bara man inte gör det hemma. Det var ju en rejäl vändning. Här kan jag dock hålla med dig, även om jag tycker att man som elev - när läraren har modellerat, när man tränat färdigheten i grupp, när man fått möjligheten att även öva på egen hand i skolan - ja, då kan man troligtvis även göra det hemma som just färdighetsträning. 

Och fortfarande så har det inget med "fritt läsande" att göra. Det fungerade inte förr och fungerar inte nu. 

Lättillgängligt för den intresserade :

www.enlasandeklass.se/start-2/martin-widmark/

Ja, men då har vi ju inte så olika åsikter när det kommer till kritan . Jag tycker att det är svårt att avgöra exakt hur läxan ser ut för ts barn. Jag har en snart 7-åring som har läsläxa varje dag (utan uppgift till). 15 minuter ska han högläsa.

Nu har jag också ett barn som läser bra så till vida att han utan problem avkodar och har automatiserat sin läsning. Jag är ju inte så dum att jag sitter med tidtagarur för att han enligt läraren ska läsa 15 minuter varje dag. Ibland läser han mer, andra dagar mindre. Han har en läxbok som vi oftast läser färdigt under veckan, men vi läser också mycket annat som han hellre vill läsa för att han tycker att det är tråkigt att läsa om. Eftersom han har kommit så pass långt med det formella så har han ju heller inte behovet av att läsa om många gånger för igenkänningens skull. Det innebär ju inte att det är en idiotisk uppgift eftersom många av hans kamrater inte har kommit dit. Min 5,5-åring som inte automatiserat sin läsning utan befinner sig på avkodningsstadiet har mycket glädje av att läsa om samma text just för igenkänningen.

Som många redan påtalat här i tråden så är det ju förståelsen samt samtalet med andra om det lästa som ger en verkligt fördjupad läsupplevelse och därmed även läslust. 

Att högläsa ger ju möjlighet för den som lyssnar att upptäcka svårigheter barnet har i läsningen. Igår pratade jag mycket med min son om intonation, betydelsen av skiljetecken etc. Har man inte förstått det (man förstår det ju inte bättre för att man tystläser) så förlorar man mycket förståelse. 

Hur tänker du att läraren ska veta att eleven förstått det lästa om eleven ska tystläsa och heller inte på något vis ska behöva visa att han/hon kan inferensläsa? Man är ju tyvärr inte tankeläsare som lärare .