Vem ska få rummet?

Tycker det är trist att man ska behöva regga ett nytt konto på FL för att försöka få bekräftelse på sin åsikt på ett forum och när svaren inte stödjer personens egen uppfattning så tjurar man och ger sig av? Luktar väldigt illa. Ta diskussionen sakligt med din nya sambo istället för att skriva här för att ev. kunna hålla upp datorskärmen i nyllet på din sambo i ett försök att säga "se själv! du resonerar ju helt fel, alla håller med mig" (vilket de tydligen inte gjorde) :)

EN LOFTSÄNGSTOMME TILL ER SÄNG I VARDAGSRUMMET? Ni kan ju bygga en egen stomme så ni "lägger i" er egna sänk inkl sängstomme så behöver ni inte förvara den i nått förråd tillsvidare och ni får bygga den så er soffa eller tv får plats under. ni kan ju sätta upp ett kort draperi som täcker endast sängen så sängen inte syns när ni får gäster. en avtagbar stege som lätt kan slängas upp i sängen eller mot väggen som en inredningsdetalj. Den med ryggproblem kan sova ytterst. eller köp en loftsäng till dubbelsäng helt enkelt om ni gillar att den syns. Lycka till!

Kan man inte göra så att rummet används av båda. ?

Men att när 14 åringen är hos er varannan vecka så är det dennes rum. Då får 6 åringen leka i vardagsrummet och sova hos er?
Men att de veckorna 14.åringen inte är där, kan denne plockan undan "känsliga" saker i ett skåp och låta 6 åringen ha rummet som lekrum.

Man kan ju också se det som en fråga om kompromisser. Vem är beredd att ta den största smällen för att föräldrarna väljer att flytta ihop under kompromissartade förutsättningar? Barnen eller föräldrarna? Barnen har inte valt den här livssituationen, det är föräldrarna som har valt den. Alltså borde man ju kunna tycka att det inte är barnen som ska ta den största smällen av kompromisserna.

Så byggde min kompis sängarna i sina döttrars sovrum som de tre delade på. Så fälldes sängarna upp på morgonen och de hade golvutrymmet att leka på, på kvällen fällde man ner dem igen. Busenkelt och bra när man har ont om plats.

TS, så kan ni kanske bygga om er säng och bo i vardagsrummet, så får barnen varsitt rum. Eller så får ni lära er leva utan ett vardagsrum hela högen. Är det verkligen ett svårt val?

Dom bodde större innan, men hyran höjdes så pass mycket att dom inte hade råd att bo kvar.
Det kan lika bra hända en sk kärnfamilj, att dom får flytta och tränga ihop sig.

14 åringen ska ha eget.

Jag tycker att 14-åringen ska få rummet. Som många säger så har han störst behov av att stänga en dörr om sig. Sexåringen har nog inga problem att bo i vardagsrummet. Man kan ju sätta upp en sänghimmel eller skärma av med bokhyllor. Det verkar väl väldigt tråkigt att 14-åringen ska sluta bo hos er varannan vecka bara för att han inte har någon stans att ta vägen.

Bo i en bäddsoffa eller en hopfällbar bör väl helst ingen avbarnen eftersom det inte känns permanent utan endast som att man är gäst.

Om barnen får varsitt rum, kan de vuxna få använda 14-åringens rum varannan vecka? Och varannan vecka bo i vardagsrum eller sova på varsitt håll beroende på vem som är förälder till 6-åringen (och kan dela med hen) och vem som har ont i ryggen osv? 

Det låter riktigt illa att det inte går att få in två sängar i ett vardagsrum, hur litet är rummet? Om det beror på att matbord och säng inte får plats, kanske man kan ha en mobil/utfällbar lösning för matbord, så länge sängar får plats i första hand? 

Inte lätt det här! Det största problemet tycker jag är att det finns nån slags allmän åsikt att barn måste ha eget rum till varje pris. Så är det ju inte i de allra flesta hem i världen, det är ju bara en lokal norm. I vår familj delar barnen rum, och jag tror absolut inte barnen lider av att dela. Lycka till!