• Edde

    BF Juni 2015

    vikarien skrev 2015-03-13 09:41:56 följande:

    Någon mer med hormoner som sprutar ur öronen? :-O

    Har klarat mig bra tills nu, men för tillfället gråter jag för allt! Helt hopplöst ju...

    Är på skidsemester och lipar för att kroppen inte pallar att åka, titta på är inget kul..

    Min pappa halkade och bröt ett par revben så han har vidrigt ont, det gråter jag för mest hela tiden det med..

    Blev en riktigt kass semester och jag längtar mest hem till in trygga vrå där hemma där jag kan få vara gravid ifred


    Jag! Det är helt sjukt. Är sjukt irriterade på precis alla hela tiden, i synnerhet på mina kolleger (stackarna, de har ju inte gjort nåt och ändå sitter jag och kokar inombords... av ingen speciell anledning).

    Och idag såg jag en bild på en hund som ätit getingar. Jag fick ont i hjärtat och började böla :D Orkar knappt med mig själv

    Hunden är nr. 14 på den här listan: www.buzzfeed.com/laraparker/dogs-who-made-poor-life-choices 

    Började gråta igen nu när jag sökte upp länken. Herregud...
  • Edde
    EW82 skrev 2015-03-16 11:28:21 följande:

    Hej alla glada!
    Vet inte riktigt vem jag ska fråga, men hur gör alla ni här inne med sex? Som vanligt, eller har ni fått hitta på "specialare"? 
    Jag är i v 28 nu och kör på som vanligt, typ.. Undviker att vara upptill då det ger sammandragningar.. Och magen börjar ju bli liiite i vägen för vissa positioner :P
    Gravid


    Går in i v 28 imorgon och vi kör på mer eller mindre som vanligt. 

    Har fått sakta ner i tempo, dock, eftersom jag genast känner att det drar i ligamenten och det särskilt om jag är överst. Ibland gör sig foglossningen påmind, men annars så.

    Magen upplever jag inte som något större problem, det gör sambon dock :P han vågar inte riktigt med missionären längre, rädd för att krossa ungen.
  • Edde
    Whizzer skrev 2015-04-05 22:44:52 följande:

    82 dagar kvar här, plus/minus 14 dagar om man ska vara realistisk då ;)

    Här är det oxå full snurr i magen emellanåt, jag känner mig väldigt tillfreds med livstecknen. Däremot märker man ju att man har begränsat med energi/dag, svårt att portionera så den räcker hela dagen bara.

    Den 27e april börjar min graviditetspenning (tidigare havandeskapspenning). Ska bli oerhört skönt att gå hem från jobbet och "vila" sig i form. Jobbar som sjuksköterska på en akutvårdsavdelning (inriktning hjärtsjukvård och intensivvård) vilket innebär rätt så stressiga arbetsdagar i konstiga arbetsställningar emellanåt. Man märker ju efter varje vecka hur "trögare" man blir i både tanke och handlingssätt. Svårare att komma intill patienterna om det skulle behövas oxå (T.ex hjälpa till med omvårdnad, sätta nålar eller utföra HLR, intubera osv).

    Nu i veckan är det dags för andra glukosbelastningen (yeah!) förhoppningsvis går det lika bra som den första + att det blir vanligt BM-besök efteråt med lite mäta och lyssna som belöning.

    Hoppas alla haft en trevlig påsk!


    Hoppas din belastning går bra! Jag var på min andra förra veckan (pga högt bmi) och fastevärdet var en aning förhöjt :( Första belastningen var utan anmärkning, så det var nog trist. Åtgärdas med kost i första hand, få se om de vill att jag ska börja sticka mig själv. 

    Förvirrande tycker jag är att gränsvärdena skiljer sig så mycket. Här i Finland (eller Hfors iaf) är gränsvärdena 5,3 vid fastevärde, 10 efter en timme och 8,6 efter två timmar och det räcker att ett är överskridande för en diagnos (mitt fastevärde var 5,7, de andra en bra bit under gränsen). Men när jag ringde och talade med en annan hälsovårdare sades det att 7 är den generella gränsen, medan jag någon annanstans läst att allt över 10 tolkas som graviditetsdiabetes.

    Så vet nu sen vad som är vad och hur orolig man borde vara. 
  • Edde
    Malinzzon skrev 2015-04-14 16:39:59 följande:

    BM-besök idag, (31+3) snacka om att tiden går fort nu.

    Sprallig och pigg liten krabat :) SF-mått på 33cm.

    Någon mer som blivit ifrågasatt när man valt att inte ta reda på könet?


    Jag tycker snarare att man måste förklara sig när folk får veta att vi tagit reda på innan. Kanske en kulturskillnad mellan Sverige och Finland? Har absolut noll fakta att luta mig mot, men har på känn att det vanliga här är att man inte tar reda på, om inte det kommer fram i samband med något annat (min mamma fick t.ex. ofrivilligt veta när de gjorde fostervattenprov (eller om det var något annat liknande) och i resultatet stod det formulerat ungefär "en frisk pojkes gener").

    Vad är det folk säger då när de ifrågasätter er?
  • Edde
    vikarien skrev 2015-04-15 11:17:50 följande:

    Ge mig lite råd tjejer.. Sambon ringde innan (och störde mig i min skönhetssömn!!) och frågade om det var okej att han åkte iväg över dagen en månad innan BF. En "shoppingresa" till Tyskland med jobbet. Men dom blir ju borta från 04.00 på morgonen till framåt iaf 23-tiden.

    Hade ni sagt ja? Jag sa Nej, och det kändes inte helt poppis han sa inte emot men lite besviken vart han nog...

    Hade jag mått bra hade han fått åka, men nu gör jag ju inte det och hoppas på igångsättning lite tidigare iaf. Så svårt! Kan ju inte direkt hämta honom i Tyskland..


    Om det finns en överhängande risk att det sker då när han är borta och du inte mår bra är det väl helt förståeligt, hade jag mått kasst hade jag nog också velat att min sambo var i närheten hela tiden.

    Nu mår ju jag fortsättningsvis bra (ökande foglossning undantaget), så jag kommer vara själv i tre veckor i maj med en hundvalp. Kommer i och för sig vara mycket hos min mamma - moderskapsledigheten inleder jag i början av maj, samtidigt som han åker iväg. Han ska vara i Italien i tre veckor och kommer tillbaka två veckor innan bf. Helt ok, kan jag tycka, i vår släkt har vi ändå benägenhet att bära över tiden. Jag räknar nog nästan med att inget händer före bf iaf.

    Han ska kanske också vara bortrest två dagar innan bf, fast då är han bara i Stockholm och då kommer han nog blixtsnabbt hem om något skulle börja hända (vi bor i Helsingfors). Den jobbresan är jag lite mera tveksam till, ska medges, men åtminstone är det inte en tretimmars flygresa borta! Ursprungligen fanns det också planer på en arbetsresa till LA precis då bf är, men där tog det nog stopp för mig.

    Men känner du dig minsta otrygg tycker jag det är helt befogat att be att han inte åker, det hade jag också gjort i din sits!
  • Edde
    vikarien skrev 2015-04-15 14:15:52 följande:
    Ja detta är svårt! Men starkt av dig att vara ensam så mycket!

    Jag har egentligen inget som säger att bebis kommer för tidigt, men orken är slut, så frågan är ju hur kroppen kommer palla framåt i tiden. Man vet ju ingenting

    Men ringde upp honom nu och sa att han kan anmäla sig om han får lov att avboka i sista stund. Så får vi se på natten innan om det är lugnt. Minsta tecken så blir han hemma
    Ja, hade det kommit på tal nu och inte för två månader sedan hade svaret kanske varit ett annat. Men det ska nog gå bra :)

    Låter ändå som en bra kompromiss! I det läget får man helt enkelt lov att vara lite flexibel. Jag har också försäkrat mig om att sambon i fall något händer har möjlighet att släppa allt och komma hem på studs, och det har som tur inte varit ett problem.
  • Edde
    vincere skrev 2015-04-15 13:24:10 följande:

    Hej mammor! Är inne och läser var och varannan dag men skriver sällan. Nu är det så att jag har en fråga, och jag behöver råd! Jag har nämligen tingat en liten hundvalp som isåfall kommer om 4 veckor, och bebis kommer om 8 veckor. Är det helt vansinne? Det är inte min första hund, dock är det många år sedan jag var hundägare. 

    Det är en liten lugn coton de tulear hane som jag föll pladask för. Även sonen på 2 år vart ju helt frälst. Dottern som blir sju i år har jag inte berättat åt än, då jag inte bestämt mig till 100%. Hon hade blivit så glad.

    Jag tänker såhär: Vi bor i hus med tomt & nära till skog och grönområde. Sommaren är snart här = många utetimmar och lättare att träna rumsren. Jag kommer vara hemma minst 1,5 år.

    Och så förstår jag att det blir som att ha två bebisar. Vi kommer ju alla hjälpas åt, men såklart blir huvudansvaret mitt då jag är den som är hemma dagtid. 

    Kan icke sluta tänka på denna lilla lurviga tuss!Skrattande


    Vi tog en hundvalp för tre veckor sedan, han kommer vara runt 5 månader när bebis kommer. Många har uttryckt att vi är helt galna, men vår "gamla" hund (inom citat, för han hann aldrig fylla 3) dog plötsligt i januari och hemmet kändes helt enkelt inte helt utan klor som klapprar över golvet. Vi tänkte: antingen är det nu eller om över ett år, och så länge ville vi inte vänta. För oss är det viktigt att våra barn får växa upp i hundhem.

    Jag tänker som du, det blir ju sommar och man är ändå mycket utomhus. Då kan man lika gärna ha hunden vid sidan av barnvagnen.

    Jag tycker inte det är vansinne - inte ens nu i v 32, med foglossning och en hund som inte är rumsren Skrattande Det har faktiskt gått förvånansvärt smärtfritt. Behändigt är också att när jag vaknar om nätterna och inte kan sova är det lätt att bara ta hunden under armen och sätta sig nere på gården en stund. Hunden får springa av sig, jag får frisk luft och båda somnar bättre om sedan!

    Visserligen kommer er att vara yngre när bebisen kommer än vad vår är, men ni är många om den - en 7-åring kan ju redan delta på ett helt annat sätt. Och hunden växer snabbt upp!

  • Edde
    vikarien skrev 2015-04-28 14:38:37 följande:

    V 33 idag! Men är nojjig nu.. Inte känt några rörelse där inne idag direkt. Bara någon liten när jag vaknade imorse

    Vet inte hur länge man ska vänta?

    Vill ju inte åka in i onödan heller då vi har en bit att köra.


    Jag vet inte hurudana råd ni får i Sverige men här ska man iaf göra såhär:

    Drick riktigt kallt vatten (eller annat som du vet brukar få igång rörelser) och lägg dig sedan på sida i en timme. Under den timmen ska du känna 10 rörelser, eller fem på en halvtimme. Gör du inte det, kontakta då förlossningen.

    Det ska gärna göras en tid på dygnet då babyn brukar vara aktiv.
    Men är du väldigt orolig, vänta inte utan ring direkt bara. Oro påverkar ju också.

    Det är ju inte nödvändigtvis något! Barnet har tysta dagar ibland. Hade själv en riktigt tyst dag i slutet av förra veckan och var oroad från vettet, men han tog nog igen det de följande dagarna - inte en lugn stund :)
  • Edde
    vikarien skrev 2015-05-21 18:44:21 följande:

    Tack för alla kramar <3 igår kom han vår lilla änglason, alldeles perfekt och så fin som bara ett barn kan vara <3

    Helt obegripligt att han inte ska få följa med oss hem imorgon, det är så fel som det bara kan bli!


    Åh, jag är så ledsen för er skull :( många kramar och styrka att ta er igenom den här tuffa händelsen <3
  • Edde

    Grattis alla ni som fött! Gud så spännande när det börjar hända :)

    Här lever vi i v 38+4. Har grymma förvärkar i princip varje gång jag är på fötter, de avtar så fort jag sätter eller lägger mig ner. Eller iaf TROR jag att det är det det är, molande mensvärk i rygg o mage som hårdnar. Slemproppen har lossnat (igen: TROR jag :D) så nu väntar vi bara på att det ska sätta igång påriktigt.

    Börjar bli lite otålig, fast jag från början varit inställd på att gå över tiden. Vill ha ut honom nu!

  • Edde

    BF+8 nu... Åh, blir tokig! Har varit på rådgivningen idag, barnet har inte fäst sig och ligger fortsättningsvis rätt högt upp - trots att jag har mycket förvärkar och slemproppen har lossnat (bm trodde att det förmodligen ännu sitter kvar en bit). På söndag när jag har veckor 41+3 får jag ringa till förlossningen och boka en övertidskontroll. Känns som en evighet. Men nästa vecka kan de förhoppningsvis sätta igång eländet. 

    "Problemet" är att jag mår oförskämt bra - inga svullnader, ingen foglossning, inga krämpor. Lågt blodtryck, normalt blodsocker (har graviditetsdiabetes men värdena har inte en enda gång överstigit gränserna i hemmamätningarna), varken protein eller socker i urinen. Vikten pendlar +-2kg. Barnet rör sig som det ska. Så det kan hända att de inte alls har bråttom med att sätta igång förlossningen. Det enda som talar för är min otålighet och det är ju inte mycket.

    Husmorsknepen är till ingen nytta. Städar, knullar (otympligt), badar bastu - Inget barn. Sucksuck.

  • Edde

    Vår son föddes imorse i v 42+2 med igångsättning. En i övrigt ganska liten pojke med den maffiga huvudomkretsen 38,5. Både klipptes och sprack och det hela blev lite dramatiskt på slutet men nu har vi landat, slutet gott allting gott!

Svar på tråden BF Juni 2015