BF Juni 2015

Hej! Jag hoppar in här.

Är 24, bor i södra Finland, med sambo och hund. Plussade lördag för en vecka sedan, BIM onsdag 8.10. Min sista mens började 11.9, så enligt mina beräkningar (och graviditetsappen) ska BF ligga där någonstans runt 18.6, och jag är därmed i sjätte graviditetsveckan nu (5+3).

Det är vårt första barn. Allt är mycket spännande. Har haft molvärk i nedre magen, lite som mensvärk. Några gånger lite skarpare smärta stundvis. Inga blödningar, dock, så jag hoppas på det bästa. Vagt illamående nu och då, men de har oftast försvunnit ganska snabbt igen. Jag hoppas att jag ska klara mig undan spyfest, som jag läst att vissa får de första veckorna, eftersom jag ogärna berättar på jobbet än. Har inte fast anställning och vill helst inte säga nåt innan jag vet hur fortsättningen efter årsskiftet blir.

Har mitt första rådgivningsbesök enligt finsk praxis om tre veckor, då jag är i vecka 8+4.

Fast du, vad jag förstått så är brunaktiga flytningar ett tecken på att blödningen har slutat, det bruna är ju torkade blodrester. Det behöver inte vara kört! Att symtomen avtar är mig veterligen inget ovanligt heller.

Jag vet så klart inte, men jag håller tummarna för dig! Är du på väg på kontroll inom en snar framtid?

Damer, hur hanterar ni den här tröttheten? Jag somnar till så fort jag sätter mig ner, vilket är hemskt opraktiskt med tanke på att jag sitter på ett kontor långa dagar... För ett par nätter sedan sov jag 13(!!!) timmar - och tog mig dessutom en två timmars tupplur eftermiddagen därpå. Det är helt sinnessjukt.

I övrigt har jag det ganska milt med symtom. Brösten känns fine, om än lite svullna (och bröstvårtorna är ömma), illamåendet sveper över mig på morgonen men lättar genast när jag har ätit lite. Molvärken i magen fortsätter, men är inte lika stark som den första veckan efter BIM (då jag sprang på toaletten med en timmes mellanrum, övertygad om att allt varit en dröm och mensen nu är här).

Har överdoserat på internet de senaste dagarna, både den här tråden och andra diskussionstrådar som behandlar MA och MF har gjort mig så nojjig att jag bestämt mig för att göra ett tidigt ul privat. Det kostar oss 100?, men får jag sinnesro åt det ena eller andra hållet så må det vara värt det, tycker jag. Ska dit om knappa två veckor, då är jag i v 8 (7+6). Hoppas på ett litet, litet hjärta.

Jag vill inte veta kön på förhand, men jag vet faktiskt inte hur min sambo ställer sig i frågan. Vi har inte pratat om det. Just nu känns det mest som om jag ältar, och för honom är allt ännu så overkligt att han inte orkar prata om det. Tråkigt på sätt och vis, men jag fattar väl att det blir drygt när jag gnäller på mitt konstanta illamående och trötthet hela tiden... Hehe.

Nästa vecka ska jag på tidigt ultraljud. Är såå nervös! Tänk om där inget är? Tror jag är absolut mest rädd för utomkvedshavandeskap. Missfall kan jag hantera psykiskt, men inte det. 

Jag kommer att vara i vecka 8, 7+6, när ultraljudet görs. Som jag förstått så brukar hjärtat synas tidigast i veckorna 7-8? Så jag hoppas det är sent nog. Gör också privat, har nog inga medicinska orsaker att hänvisa till för att staden skulle pröjsa; är ung, har ingen allvarlig sjukdomshistorik eller tidigare mf/ma.

Jag har inga barn sen tidigare att dölja för, skönt på sätt och vis att man får vara gnälligt, högljutt gravid hemma i alla fall :D Svårare har det däremot varit på jobbet. Jobbar mycket framför dator, ska vara kvicktänkt, kreativ och effektiv - svårt när man är så förbannat trött hela tiden. Hoppeligen går det om snart.

Härligt! Jag hoppas så att det ska vara så för mig med. Skräckblandad längtan.

Hej! Gjorde ett tidigt ultra idag, vecka 8 (7+6). Och minsann, där låg en liten räka med tickande hjärta! Lättnaden är enorm, har varit oerhört orolig. Den här tråden har absolut sina positiva sidor, men tyvärr smittar också nojjorna lite. Inte för att man inte ska få uttrycka oro och ängslan! Det ska man såklart.

Räkan är nu 14,5mm lång, vilket stämde överens med v 8 (7+6), vilket också är det jag räknat ut. BM gav också samma BF som jag räknat ut hemma, nämligen 18.6.2015. Känns skönt att vara på kartan, även om det så klart ännu kan ändras.

I det här skedet har illamåendet avtagit, är nu illamående endast då jag är hungrig. Har blivit ganska duktig på att komma ihåg att ha nåt småätbart med mig hela tiden och för första gången i livet äter jag frukost! Har annars alltid varit rätt dålig på det. Nu skulle jag förmodligen kräkas i bilen påväg till jobbet om jag inte åt nåt.

På måndag ska jag på första besöket hos rådgivningen för inskrivning. Mkt spännande.

Gravida är ju en riskgrupp som rekommenderas vaccinet, just eftersom immunförsvaret under graviditeten är försvagat. Vaccinet överförs också till fostret som är extra känsligt för influensasmittan, och det lär väl ska hålla i sig ännu ett tag efter förlossning.

Med det sagt, jag tänkte nog inte själv ta. Är grundfrisk, har aldrig haft influensa innan och aldrig heller blivit vaccinerad. Är mycket sällan sjuk. Om inte BM rekommenderar det mycket starkt åt mig, vill säga. Jag vet inte hur sträng inställning de har här i Finland.

Intressant! Vad jag förstått har de i allmänhet blivit strängare med influensavaccin för riskgrupper sedan svininfluensan började ingå i säsonginfluensan. Men ja, det varierar ju så otroligt mycket också sjukvårdsdistrikt, hälsostationer och enskild personal emellan. Få se vad det sägs på rådgivningen.

Alltså, jag stirrar på bilderna i bild-tråden och kan inte fatta att så många ser så gravida ut! Jag är i v 10+5 och kan fortfarande utan problem använda mina vanliga byxor och tajta kläder utan att någon kan märka någonting. Skönt å ena sidan, eftersom jag inte tänkt säga nåt på jobbet förrän efter årsskiftet, men man börjar ju undra när precis alla andra verkar så runda redan så tidigt.

Nå, jag har iaf laddat upp med bylsiga ylletröjor ifall magen skulle börja avslöja mig tidigare än jag tänkt. Å ena sidan längtar jag, å andra sidan fasar jag. Har redan nu dåligt samvete över att jag, som är moderskapsvikarie, själv ska vara ledig.