Kvinna - har främmande karlar erbjudit dig praktisk hjälp?

ohh ja. Så ofta att jag inte ens orkar räkna alla gånger.
Men så jobbar jag i ett mans dominerat yrke och med 99% män som kunder. När jag ska sköta mitt jobb! så får jag ofrivillig hjälp ibland av kunder! 

Detta är alltså ett yrke som ibland kräver lite extra styrka och jag är lite under medellängd så jag kanske ser lite för klen ut. Men jag klarar mig galant ändå, men vissa karlar bara måste "hjälpa" mig. När jag uttrycker att jag klarar mig själv och påpekar att detta faktisk är mitt jobb och jag har gjort det tusentals gånger förr, så säger dem bara. - Ja jo jag vet, men jag vill bara hjälpa till lite. 
Tror inte att dem nedvärderar mig, men de litar inte helt heller på att en "liten flicka" klarar av ett mans jobb. Jag har vant mig, men det är så typiskt. 

Har aldrig blivit erbjuden hjälp. Inte ens när jag faktiskt trott att någon skulle ha erbjudit sig - jag och barnen parkerade husvagnen och satte upp förtältet och alla karlar runtomkring bara satt och glodde rakt på oss...
Jag får inte ens hjälp av karlar när jag ber om det.

Vad olika det är!
Jag är i en mansdominerad bransch med och männen står oftast och tittar när jag tar en 25liters dunk i var hand och går ut och lastar på min bil...

Spelar ingen roll om jag kommer i arbetskläder eller långa målade naglar, klackskor osv.

Hehe, ja då skulle jag kunna tänka mig att de vara lite mer reserverade.

Men hade det varit deras dunk du skulle lasta så hade de nog erbjudit dig hjälp. ;)
Det är ju när jag håller på med deras motorcyklar som dem blir lite mer hjälpsamma, eller vad man ska kalla det.

Sen ibland när man lastar av och på hojar på släp så kommer det alltid fram någon och frågar om man ska ha hjälp. Nej tack, jag kan sköta mitt jobb alldeles själv. =)

Hela, jävla tiden. Står jag på tippen och ska lasta av dyker det upp en karl och ska hjälpa mig att lyfta (någon gång har det varit befogat och jag har varit tacksam - som när jag var ensam med en del stora möbler, som en soffa, en bokhylla och lite annat). Ska jag backa med släp någon annanstans än på min egen uppfart kommer det alltid en karl och ska vinka. När jag ska parkera husvagnen står karlarna mer eller mindre redo att ta över ratten. Jag har fått erbjudande om att hjälpa till att surra last på takräckena (och att få fast de förbannade takräckena), "goda råd" om vilken skruvdragare jag ska köpa, och mycket annat.

Det är klart att man är schyst och hjälper till där man kan, men varför tror så många män att deras hjälp och deras råd är helt ovärderliga och något jag/vi inte skulle klara oss utan?

Ja, det där med tippen som Sina skriver. Absolut. Spelar ingen roll om det är 2 mattor eller en massa trädgårdsavfall. Ska tillägga att även personalen brukar vara väldigt behjälplig, och då blandade kön.
Men just när man står och drar säckar med löv, gräs eller något så dyker det ofta upp någon äldre herre och börjar hjälpa till.
Snällt ju. :)
Även att backa in husvagnen där står det mer än gärna en herre 65+ och pekar, vinkar och stressar upp en.
Ja, skriver under på allt det Sina skriver egentligen.

Kan inte komma på en endaste gång faktiskt.

Jag tycker ibland att det är ganska svårt att förhålla sig till. Å ena sidan tycker jag väldigt mycket om den chevalereska "hålla-upp-dörren-och-bära-dina-tunga-saker"-mentaliteten. Å andra sidan blir jag förbannad när jag tar emot gods och åkaren tycker att jag ska hämta "någon av killarna", för att han behöver hjälp med att lasta av något halvtungt och otympligt. Även om jag påpekar att jag är fullt frisk och dessutom ganska stark, så är det som om de inte kan se förbi kjolen och de halvhöga klackarna, utan bara utgår från att jag är hjälplös, och återigen ber mig hämta nån stark karl som kan hjälpa till med ett paketet.

Fast jag lever nog hellre med att någon vill hjälpa mig en gång för mycket än en gång för lite.