justordinary skrev 2014-09-30 18:33:42 följande:
Skönt ändå att de kontrollerar extra! Jag hoppas också få extrakoll av bltr/urin/glukos etc... Håller tummarna att ingen av oss här i tråden drabbas av grav.diabetes eller havandeskapsförgiftning... Ogillar att det är "dubbelt så vanligt" bara för att man väntar två. Känns som att de flesta symtomen gärna fördubblas bara för att det är tvillingar, orättvist! :P
Själv mår jag knappt illa på morgnarna längre, det var mycket värre för några veckor sedan, MEN istället har jag börjat kräkas utan större förvarning och må illa senare på dagen! Detta gillar jag verkligen inte, jag trodde ju att det var på väg att bli bättre när illamåendet förbättrades men nehedå. Har än så länge sluppit missöden på jobbet men jag känner ju att det tär på kroppen. Sen är jag så sjukligt trött att jag efter lunchen lägger mig att sova en stund, helt galet, och ändå är jag så trött när jag kommer hem på em att det första jag gör är att däcka i soffan. Fler än jag som har zombiehypertrötthet? Om det inte vänder snart kommer jag ha svårt att orka jobba heltid. :/
Idag ringde också psykologen från MVC...jag är otroligt förlossningsrädd så min bm och jag bestämde att det var bra att koppla in henne för samtal redan nu... Kan ju säga att när jag fick veta att det var tvillingar sa jag till henne att jag VÄGRAR föda vaginalt och att jag SKA ha planerat snitt... Är livrädd att de inte kommer att ge mig det och att jag kommer behöva tvingas föda vaginalt trots min rädsla, men jag hoppas verkligen på lite medmänsklighet här och att de ser att det bästa för mig nog ändå är att få ett snitt.
Hur känner ni andra inför förlossning?
Långt blev det, nu ska jag vara tyst ett tag. :)
Bara trevligt att läsa långa inlägg tycker jag
Pratade idag med min bm om förlossningen och sa då att jag har bestämt mig för att det blir snitt och då sa hon att ingen tvingas till vaginal förlossning när de är två (såklart inte annars heller men speciellt inte när de är två). Sen har jag ju extra "ammunition" då jag fick en total sfinkterruptur när dottern föddes så jag stod redan innan vi visste att det var två och vägde mellan vaginalt och snitt.
Men jättebra att du får gå och prata med någon! Kanske hjälper det dig med din förlossningsrädsla eller så inser psykologen att det bästa för er är om det blir snitt.
Är det något speciellt med en förlossning som du oroar dig för?