Hej
Jag har märkt att under min ÄL så är jag så otroligt avundsjuk på min syster som har en liten dotter! Det är så att jag knappt kan umgås med dem... det enda jag känner är att det är så jävla orättvist! (tur att det endast är under ÄL)
Det gör faktiskt ont i själen!
Är det någon mer än jag som upplever detta?
Jo vi är fler i den sitsen. Mina systrar är va jag brukar kalla "frögurkor" om ni förstår. De har 5 och 6 barn. Och här kämpar man varje månad med att få ett +. Nu uppe i försök 11 trötsamt. Sen förstår de inte va en annan går igenom. Ta t ex nu i januari gick jag över tiden BIM +14 men inte blev det +, sen tog det 14dagar så kom mensen igen. Var på min kära syster frågar har du räknat rätt angående BIM. Men hallå det är nog det ända man har reda på. Nu väntar jag på BIM igen men det blir nog inget nu heller känns inte så. Ge upp??? NEJ NEJ inte vi. Lycka till alla
Min kompis berätta för mig igår att hon va gravid. Hon har försökt 3 gng. Blev jätte glad för hennes skull men blev väldigt avundsjuk. Eftersom hon inte har barn tidigare och jag har ett så vart det många frågor, ska det va så här? Kännas så här?
Eller sambons kompis dom väntar tvillingar. Kunde dom inte nöjt sig med en utan måste verkligen få 2.
Kicke> Min syster är likadan. Blir gravid av att ligga i samma säng som sin gubbe.
Hej alla
MTE: är det inte konstigt att man blir jätteglad samtidigt som det känns som man bara vill sätta sig ner och tjuta! Det gjorde jag när min syster ringde och berättade att hon var gravid, jag gratulerade (menade det) och var glad med henne en stund så hon fick prata av sig... men sen när jag la på, då tjöt jag som ett litet barn jag bara grät och grät och grät! Det är ju inte så att man är missunsam på nåt vis utan det är en längtan och känsla av misslyckande som kickar in! Att allt är så j-la orättvist! Jag har många gånger tänt att jan den där som kallas allsmäktig måste varit på lyset när han bestämde över vårt öde när det gäller barn! 
Seafree> Precis, tror att "han" har glömt oss.
Jag vart deprimerad på kvällen efter jag umgåtts med min kompis. Jag är glad att jag inte kommer träffa henne förrän nästa vecka för jag orkar inte se hennes leende hela tiden.
MTE: Jag har perioder i månaden då jag inte kan träffa min syster för jag blir för ledsen! Hon vet om det, det gör ont i henne att vi inte kan ses men det gör för ont i mig att se henne och min syster dotter vissa dar... så vi får umgås däremellan 
Seafree: Systrar är ganska bra att ha. Även om dom ibland tror sig veta allt. (gäller storasystrar)
MTE: Vet vad du pratar om.. är lilla syster
jag var jämt avundsjuk innan vi gjorde vårat lyckade ivf på folk med barn.. Nu avundas jag de utan barn som får sova, man är aldrig nöjd
Skönt att förstå att jag inte är en vidrig missunnsam människa!! Det finns tydligen fler av oss där ute!! Jag blir så tjurig ibland att jag inte varken kan prata, umgås eller tänka på mina gravida väninnor!! Men sen går det över...efter ett tag ...och då kan jag behålla mina älskade!
Håller med er till 100%. Min mans syster fick trillingar i höstas och jag kan säga att det sved i hjärtat.Är självklart jätte glad för deras skull men va faan kunde vi inte fått en liten då.Hon fick dessutom dom på naturlig väg.Helt otroligt...Alla mina vänner är gravida eller ska ha.Vi bestämde oss i tonåren att vi skulle vara mammalediga ihop men det verkar somomjag är den ända sominte får vara med...
jossa8: Du får vara med oss istället.... Hoppas er IVF lyckas! håller tummarna för er!
Skojar du eller... så man kräks lite ibland. Jag fick gå ut från ett möte storbölandes när jag träffade en arbetskollega (som jag inte sett på länge-och dessutom ej är så förtjust i) som var högravid (var förvisso mitt i utredningen och extra känslig, chefen kom efter och tröstade mig-PINSAMT! -men snällt!). Nu hade vi turen att lyckas med IVF, men när vi nu vill ha syskon... så är det ju inte bara göra det själv liksom! Extra roligt är det när man läser om folk som hållt på jäääääääääääätelänge (4 ggr innan de blev gravida). Fast jag är ändå lyckligt lottad med två kottar!!!!
Förstår precis vad ni menar. Vissa dagar tål jag inte att se en enda gravidmage, andra dagar går det bättre.Igår lyckades jag komma till gymmet precis när hela gravidyoga gänget kom uttrippande. Då var jag nära att vända i dörre. Tyvärr så möter jag många nyblivna mammor på jobbet också...pest vissa dagar ibland kan jag glädjas åt dem Jobbade tidigare på förlossningen och förstod ganska snart efter mitt barnlöshetsbesked att jag inte skulle kunna va kvar där. Som tur är fick jag ett annat jobb och kunde sluta.
Jaa...idag fick man reda på att en av syrrans kompisar ska göra abort på måndag!! Hur kan världen vara så sne????
Hon vill INTE ens ha barnet!!
Efter 10 års försök håller vi nu på med IVF. Jag har alltid varit ok med andra som får barn, de ska ju inte behöva lida för att jag har problem. Men sedan vi startade behandlingen har min gubbe sagt att jag tittar så avundsjukt på alla magar och söta barn att jag ser ut som en desperat kidnappare
Kan inte motstå små charmtroll i vinteroveraller med öron helt enkelt