Hej
Jag har märkt att under min ÄL så är jag så otroligt avundsjuk på min syster som har en liten dotter! Det är så att jag knappt kan umgås med dem... det enda jag känner är att det är så jävla orättvist! (tur att det endast är under ÄL)
Det gör faktiskt ont i själen!
Är det någon mer än jag som upplever detta?
hej du. den där känslan har vi alla som har försökt blir med barn å inte lyckats. min vännina å jag hade bestämt oss för att börja skaffa barn under samman period. jag undviker nästan att prata med henne per telefon. hon brukar fråga mig varför jag är så konstig mot henne. vad ska jag svara? att hon lyckades före mig. jag är så ledsen på grund av att jag inte kan vara helt ärlig å säga som det är. jag är så avundsjuk. förlåt ok. men där ser du att du är inte ensam ok? kram på dig.
hej, vad skönt att höra att fler är avundsjuka. jag får nästan "hatkännslor" till alla människor som är med barn. man blir ju knäpp av sina egna känslor...men nu känns det bättre att fler känner så...
*håller emot kväljningar*
Bara under äl? Avundsjuk på TS!
Jag är avundsjuk mest hela tiden.... 
I dagarna ska min syster föda sitt första barn och jag kan inte ens vara en promille glad för hennes skull! Känns skitjobbigt!!!!
Jag är med avundsjuk!! Kan inte hjälpa det!!
Mest stör det mig när dessa människor som har det så lätt klagar på morronillamående och (detta sa min höggravida vän inför mig och hon VET om problemet) när man får höra att det är sååå synd om dem för de inte kan ha några kläder! De har ju till och med GRÅTIT framför spegeln!!
Jag bara gapar och vet inte om jag ens tycker en sån person är värd att vara gravid!!
Men som sagt, mest avundsjuk är jag på de som har det så lätt och inte har vett att vara glada för det!!
Oj vad skönt att fler är avundsjuka...
Ibland är min avundsjuka så jobbig att jag funderar på att byta jobb ( jobbar på dagis) och det är för jävligt att vara i min situation där..
Mår ill avarje vecka när jag pratar med min mamma vill inte få höra att min syrra är gravid..
Klarar inte av att umgås med min gravida vän, har knappt någon kontakt. Jag blev gravid och fick mf efter lååång väntan, 1½ år. I den vevan blir hon plus en till gravida utan att knappt ha försökt och nu har de tjocka magar och bf om ett par månader, det var ju JAG som skulle vara gravid ju!! :´(
Nu har vi fått veta att sambons spermier är skit så allt känns ledsamt. Ser jag en gravid tar jag gärna en omväg och usch och blä för alla som lyckas direkt och inte förstår vad man går igenom..
Vet att jag måste lära mig handskas med min egen besvikelse, mest för min egen skull och mitt välmående, men HUR??
Skönt att det finns fler...
Jag är avundsjuk både under ÄL, mens och däremellan...
Konstant med andra ord! 
Men jag döljer det väl...
De gånger jag har antytt att jag GÄRNA skulle byta med kompisar som gnäller över sina graviditetsbesvär så har jag fått höra att jag är självupptagen o elak....
(Jovisst, hela universum bör ju kretsa kring den som är gravid, vad dum jag är!)
Så numera har jag bara min man som verkligen förstår mig samt ett gäng underbara fl:vänner som känner igen sig i min situation.
Utan dem vet jag inte hur jag skulle orka!
FL forever när vi känner så här..
Vad skönt det känns att veta att man inte är ensam! 
Agronom: Min syster fick sitt första barn 16/12... det har varit jätte tungt många gånger! Men vi har som tur är en väldigt bra relation så jag kan säga till henne att vi inte kan ses på en vecka för jag mår piss!Hon blir ledsen men det går över, jag blir ju ledsen om jag träffar henne
Rödbetan: Oj vad jobbigt att jobba på dagis när man går igenom detta!