Din rumpa

 Det visste jag inte men jag tackar, bockar, bugar och känner mig jätteglad över dina ord 

Ja det var den där någon dag, den borde ju absolut dyka upp och klaffa någon gång tycker jag 

Rumpa! Kvinna! Absolut Och en bild ur min vardag då hehe så långt ifrån förskönade man bara kan komma.

Tack själv. Gillar bolla med dig och dina frågor får mig att tänka efter och rannsaka mig själv lite. Det är bra! Man kör så lätt på i gamla hjulspår i tanken, för det är bekvämt och enkelt. Men ibland behöver man ju få tänka till också och kliva ur den där bekväma zonen i sinnet. Så tack för det.

Ja jag är nog lite både ock hehe.

Nej man skall nog inte traska efter sådär. Samtidigt är jag så glad att jag mötte honom. Hade jag inte gjort det så hade jag aldrig satts ut funktion den natten och mitt ex hade aldrig hittat mig och krävt att jag ringde min mamma och pratade med henne ( var nog ett av de klaraste och smartaste ögonblicken han hade under våra år ihop ) Hade jag aldrig berättat till mamma som svalde all tjafsa med hull och hår och svarade att fan jag visste att det var något där, något som förändrade dig. Och hon tackade mig för att jag äntligen berättade och jag skrattade det bara bubblade över inom mig tårar som rann och asgarv. Kände att jag fick den där sista lilla viktiga biten för att kunna leva fullt ut. Livsglädjen tog över mig. Svårt att förklara bättre.

Jag är både rädd att öppna mig och samtidigt inte. Jag kan berätta om det här kort koncist och kanske okänsligt för folk. Det var en del av min väg till helhet att berätta, för varje gång så sved själen mindre. Skammen blev mindre och mindre. Den kan absolut lamslå mig ibland men det är väldigt sällan och händer bara när jag är i olag med både mig själv och världen. De dagens tar jag en tripp bakåt, gråter, är nostalgisk och sörjer allt samtidigt, rensar systemet. Sen skrapar jag ihop mig, reser mig upp och är tacksam för att jag lever och finns, tacksam för min dotter, för alla de jag har i mitt liv, för att jag föddes här och inte i en krigszon, att jag sluppit svälta, har tak över huvudet och lyxen att få njuta av solen i mitt ansikte, förmågan att stanna upp och bara njuta av just nu. Små små saker som är viktiga för mig.

Tror du har rätt. Man vet inte fören man träffas. Kay är inte helt dum Inte tusan kan det vara helt fel iaf om det känns galet rätt. Tror även det finns många som är rätt för varje individ. Kan känna mig så lycklig ibland över att ha fått älska och vara älskad för jag vet att jag varit det. Mina kärlekar är fortfarande mina vänner. Min mamma brukar fråga vad det är för fel på mig säga nått i stil med Du och dina ex och sucka och himla med ögonen lite. Men jag kan inte se varför jag inte skall kunna vara vän med dem. Kärlek tar slut ibland, men måste man sluta vara vänner och älska varandra för det. Om de inte fanns sura miner när man gick isär så känns det bara töntigt att bli ovänner för att någon norm säger att man skall det.

Visst har man säkert en strävan av att binda sig med andra människor, vi är ju flockdjur säga det. Men jag tror behovet varierar på samma sätt som alla inte vill ha en stor flock. Jag ser ju tex en del av mina vänner som min familj, självvald sådan. Inte heller ser jag blod som tjockare än vatten per automatik. Alla relationer måste odlas, bevarad och vårdas från bägge hålla. Annars fallerar dom.

Att var själv, ensam har aldrig skrämt mig. För mig var det så självklart att jag skulle leva mitt liv ensam, inga barn och ingen partner. Bara jag. Det skrämde inte mig. Kände att kärlek var inte min grej. Men å andra sidan så var jag ju trasig på den tiden och det har ju förändrats. Men jag kommer inte känna att mitt liv är misslyckat även om jag är utan partner fram tills jag dör. Utan då är det menat så tänker jag. Sen hade det ju varit fantastiskt att uppleva det igen, vore dumt att påstå annat.

Sa någon utan byxa....

Vill och vill. Är ju bra att ha någon att gifta sig med alls då. Är inte helt obstinat mot äktenskap. Har ju redan bestämt att om jag kommer ha en relation till i mitt liv så skall jag gå all in och tanken är att det skall vara för resten av livet liksom.

*skakar på rumpan lite i tråden*

Igen, på allvar Cool hahahha

Ibland vill jag mest lägga dig i knät och ge dig smisk på baken faktiskt, det är så det kliar i mina händer.

Om jag vetat hur man gör så hade letat upp en bild som visar en man som får smisk liggande i nån tants knä.

Okej min har typ alltid sett ut sådär någon gång kanske tyngdlagen tar ut sin rätt och kör den hängigare eller nått.

Skärpning!!!

Med tanke på alla bilder du lägger upp vore det på sin plats med lite mer cred till häckis för hennes underbara rumpa [/quote] tack <3 trevlig helg Goa du!

Dö verkar dumt. Vem vet de kanske landar en likadan i dina händer en dag. Glöm då inte pussa på den mellan daskarna

Hur menar du gunga den föresten? Det är jo inte så att den dallrar en stund för att man smackat till den eller i vart fall inte min för trots att den är stor, bred och fyllig så är min rumpa fast på något vis.

Jag tycker iaf att du har häftig rumpa och snygga trosor!  Finns det något bild där du är lite mer böjd framåt? Jag tror att det krävs en kille med starka underarmar eller väldigt bra teknik för att kunna hantera en sån där rumpa.

[/quote]Tack. Inte mina favoriter men de får duga när allt annat ligger i tvätten haha.

Jasså det tror du, är du en sån med starka underarmar och bra teknik Birger?

Jag tänker att det behövs en kille som älskar att pussa på rumpor lika väl som daska den, klämma och massor av annat.

Låter som en bra inställning, kärlek till rumpor!

Hoppas absolut du hittar en rumpa för dig med tillhörande bra kvinna då såklart. 

Men näää jag vill ha din rumpa!!!! 

Jaaaaaaa tack Riktigt snygg babe! <3

Pendlar en del jag med, men den verkar inte ändras så mycket alls ändå, höfterna är lika breda oavsett och fyllig är den iaf, problemet med byxor och min rumpa hade jag när jag vägde 47 och var ung tonåring också och när jag vägde 97 som 19:åring också. Dock var jag ju benig som fan när jag vägde 47 och såg sjuk ut och det var jag väl också i ärlighetens namn.

Idag är jag hellre tjock och mår bra i själen än smal och inte mår bra i själen. Det får liksom vara antingen så tycker andra om mig som jag är eller så gör de inte det oavsett vad tusan jag väger för tillfället.

Mums!

Klart den gör och den passar ju garanterat ihop med resten då

Men vad tusan är normalstorlek på fötterna?? Jag gissar att det inte är i stil med Frodos fötter i vart fall

Hehe ja och det känns som utanför "normal normen" på något vis

Låter helt normalt för min del men då går jag ju på min egen norm med 38:or, 162,5 cm i strumplästen och samma problem som dig gällande huvudbonader, barnstorlekar funkar oftast bra på huvudet, Solglasögon är svåra för mina fransar slår alltid i dem och ja det är nått med min ansiktsform, kindben osv som gör det svårt att hitta några som täcker som jag vill och som samtidigt inte gör att jag ser ut som flugornas drottning, oftast kör jag på att se ut som flugornas drottning, bara solbrillan sitter skönt så skiter jag i hur fan jag ser ut helt enkelt.Håller med dig. Fast jag vill till och med drista mig att hävda att jag ytterst sällan värderar mig efter det yttre alls, så det är inte så att jag försöker att inte göra det utan jag bara gör det helt enkelt inte. Hur fan jag ser ut när jag har sex skiter jag högaktningsfullt i, det är det absolut sista jag har i mitt huvud just då. Bekvämt, ja till viss del, trevligt nja, jag vill ha vild passion, släppa hämningar och bara go with flow och njuta rakt igenom, för min del passerar det trevligt med hästlängder. Det är trevligt med en kopp kaffe i trädgården en sommardag eller en fika på caféet eller en kram. Sex skall vara kul och givande och bara ge god energi, för min del då.