SecretlyMe skrev 2015-04-13 21:10:06 följande:
Vet att jag hoppat ur tråden och kanske inte "förtjänar" att sitta här och ventilera tankar, men jag har ingenstans att prata av mig annars.
Vill börja med att säga att jag håller mina tummar för er som så tappert kämpar, jag tänker på er allihopa nästan dagligen. Ni förtjänar era fina plus och jag önskar att det snart är er tur.
Idag fick min fina vän sin lilla pojke. Jag drömde ju om att få ha mage samtidigt som henne, att våra bebisar skulle bli bästisar. Vem drömmer inte om det? Jag trodde att jag åtminstone skulle bli gravid under tiden hon var det, men nej. Så blev det inte..
12 månaders försök har nu passerat och jag känner lite både och. Jag vill inte ha mer schema-sex och jag orkar inte med allt testande som ändå bara visar negativt. På ett sätt har jag accepterat det och valt att inte längre bry mig om ägglossning längre. Bara hålla koll på bimdagen eftersom att jag hatar överraskningar (haha).
Men jag är så frustrerad. Jag vill bli gravid NU. Men då slås jag av tanken att jag orsakar min egen olycka - jag väger för mycket. Iallafall i bmi mått mätt. Jag vet att jag bär omkring på några extra kilon men det är även dessa kilon som sätter stopp för utredning. Nu har ju jag inte pratat med någon bm men tänkt göra det efter sommaren då kliniken är stängd över sommaren.
Men jag lever även med sockerberoende. Och det är, trots motivation, jävligt svårt att gå ner i vikt. Detta blir som en ond cirkel svår att ta sig ur. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga..
Tack för att jag får ta plats här. Kram på er allihop. <3
Du är alltid välkommen att skriva här tjejen <3
Förstår dina tankar. Jag och min syster blev ju gravida typ samtidigt men jag fick ju mf. Hennes underbaring blir 3 veckor idag. Men jag får ju gosa hur mycket jag vill med honom men det är ju såklart inte samma sak.
Jag har också sagt att jag skiter i äl-test osv men när väl flytningarna kommer så MÅSTE jag bekräfta med ett test fast att jag vet att det är positivt. haha lite sjuk är man allt!
Ja det där sockerberoendet alltså. Jag har äntligen lyckats ta mig ur mitt. Det krävdes 1 månad helt utan socker. åt sen gottis en helg och sen på nästa gottisfria månad. Nu vill jag knappt äta något gottis då jag har en bröllopsklänning som snart ska beställas och vill hinna gå ner så mycket jag kan nu.
Hoppas du snart får den hjälpen du förtjänar vännen!
Tänker ofta på dig och saknar dig här i tråden!
stor kram <3
