Vi som fått missfall och vill följas åt till nästa plus!

Läste att illamående även kan bero på det jag troligtvis har blivit smittad av :( men vi får väl se, spänner och drar lite där nere just nu. Håll tummarna, kanske haft lite hormon kvar som gör det lättare.

Har hört de om drömmar med.

Om 1 vecka tror jag. Beroende på hur det har tänkt efter mf. Men borde vara så med tanke på när jag kände äl

Jag ska köpa ett test i dag. Inte för att kolla om jag blivit gravid, utan bara för att kolla att hcg är borta sedan mitt missfall. Jag fick missfall 12/7. Jag känner mig inte gravid längre, men brösten har inte krympt ännu. Det kanske finns lite hcg kvar. Hoppas inte. Samtidigt känns det som jag ska få mens närsomhelst nu. Jag känner av pms.

Hej,

Jag hoppar gärna med i denna tråd. Fick missfall 25/6 och var då i v 7. Har varit mycket frustrerande veckor sedan dess då mitt hcg inte velat sjunka i någon snabb takt (startade på ca 4000 v efter och i fredags var det 175). Vill inget annat än att min kropp ska bli normal igen och vart jag än läser på nätet så måste det sjunka till under 5 för att systemet ska komma igång igen. Jag trodde att jag kanske hade fått ÄL förra veckan då jag hade helt galet mycket sega flytningar (ursäkta) men sedan fick jag tillbaka provsvaret och förstår att det inte kunde ha varit det. Känner mig förråd av min kropp speciellt eftersom jag även de senaste dagarna har haft lite sura uppstötningar vilket jag bara haft när jag var gravid annars. Tror mina hormoner åker berg och dalbana...!!! lite lessen på hela situationen! Hoppas på plus för oss alla snart!!

Det hade gått ur. Testade med digital clearblue. Det enda jag litar på. Jag vill inte analysera streck. Jag vill ha svart på vitt exakt resultat. Enda gången jag känner mig nöjd med ett ej gravid resultat är efter missfall och man vill försöka igen. Känner pms så jag tror jag får mens i helgen Sedan känner jag mig mer bekväm med att försöka. Då är mer rester från missfallet bortspolade.

Fler som haft flera missfall ? Fler som har barn ? Vilket nummer i ordningen kom missfall/missfallen och barn/barnen ?

Vi gjorde ett försök när jag hade ägglossning nu sist. I af halvhjärtat. Det blev kanske tre dagar innan ägglossning. Sedan gjorde omständigheterna så att vi inte kunde göra fler försök förrän ägglossningen var över. Arbete och plikter gjorde att vi inte kunde vara tillsammans de dygnen. Nåja, det kommer en ny ägglossning. Jag väntar mens på lördag eller söndag. Sedan så!

Jag har fyra barn sedan innan. Samtliga graviditeter är 7 st nu. Så snart lika många missfall som jag har barn. Son född 1997, son född 1999, dotter född 2005, missfall vecka 8 2008. MA vecka 17 2009, son född 2010 och nu MA vecka 13.  Mina första två barn tog sig på första försöket. De har en och samma pappa. Sedan bytte jag partner. Vi har de två kommande barnen efter de största i hop och de tre missfallen är våra gemensamma missfall. Vårt första barn född 2005 tog sig på försök nummer tre. Missfallet 2009 tog sig på första försöket med. Missfall 2009 tog sig på försök nummer tre, sonen 2010 tog sig på femte försöktet. Missfallet nu tog sig direkt på ett försök.  Som längst har det alltså tagit mig fem månader att bli gravid. Jag är redo att försöka så pass. Sedan kommer jag att få panik.

Jag är rätt gammal nu. Jag är 38 år. Läkaren på akuten ansåg att det är min ålder som orsakat missfallen, jag tror inte på det. Jag var ju yngre 2008 och 2009 än nu och fick missfall. Jag kunde få en frisk son 2010, så jag tror på att det finns hopp om ett barn till Jag ger inte upp.

Ja hoppar in här. Missfall v8. Började i lördags på min födelsedag med att ja började blöda på kvällen. På måndagen fick ja de kostaterat via vul. Senare på måndagen kom allt ut så kroppen har väl skött de själv så att säga. Tis kväll, ons dag har ja haft skitont o fått ta till både diklefenak och oxynorm (morfin) men idag har ja klarat mig på diklofenak var 8e timme så nu hoppas ja de vänt. Blöder fortfarande men iaf mindre.

Så snart ja slutat blöda börjar vi försöka igen.

Så tråkigt bara, vi har försökt i två år o skulle precis starta ivf när plusset äntligen kom o så slutar de så här innan de knappt hunnit börja...

Har inte orkat ringa fertilitetsmottagningen heller o vet inte om de vill ta emot oss heller eftersom vi lyckades bli spontant gravida som de så fint kallar det. Men vi hoppas verkligen att de inte ska behöva ta så lång tid tills nästa plus.

Vi har såklart analyserat varför de hände o även om de oftast beror på genetiskt fel eller att ägget inte delat sig som de ska osv så får vi nog även inse att tidpunkten va helt fel.

Ja har haft kaos (milt uttryckt) på jobbet alldeles för länge me högt tryck, tokmkt stress o alldeles för mkt tungt ansvar på mig som ensam individ plus att vi planerar vårt bröllop som sker om ett par veckor mm. Så tillfället för plus va inte de bästa men nu får vi blicka framåt och hoppas på de bästa o under tiden hänger ja gärna med här o följer i glädje o sorg mot våra efterlängtade plus.

Det kanske kan vara egoistiskt att vilja ha fler barn när man redan har fyra. Om jag hade nöjt mig med tre barn, hade jag aldrig behövt lära mig vad missfall är och hur det känns. Ändå var det värt allt när vårt mirakel kom 2010. Vår Aaron född efter ett missfall och ett MA. Det var verkligen som att vinna högsta vinsten. Om man en gång haft sådan tur, kanske man inte kan få det igen.

När jag blev gravid sist, tänkte jag att det blir nog missfall. Jag ställde in mig på det. Jag trodde jag skulle klara det bättre om jag var inställd från början. Sedan gick jag förbi veckan jag fick missfall i först och sedan förbi vecka 12. Då fick jag hopp. Jag hade mage och mammakläder, var inskriven på mödravården och vi började prata namn. Jag har haft två missfall och borde vara van. Kanske man inte kan bli van ?

Nu har jag mammamagen kvar och inga vanliga kläder passar. Inget fick jag för det.

Nej, måtte vi alla i denna tråden bli gravida snabbt och få behålla våra små hela vägen ut !

Jag hittar bara info om att det inte går att bli gravid igen innan hcg sjunkit under 5 men vi tänker inte vänta utan kör på som vanligt. När ÄL väl dyker upp så hoppas jag det tar sig - känner mig redo mentalt och har ingen lust att vänta längre än nödvändigt :)

Ni försöker också direkt?