BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

På tal om turister (vilket vi också har mycket av tack vare naturen) så märks det att det är många "okända" här. I vanliga fall känner ju alla varandra eftersom det är en så liten ort så alla vet ju hur gammal jag är osv.

Nu med alla turister får jag många blickar, man kan nästan se hur de räknar barnen haha. Förra veckan var jag och handlade med alla tre barnen och såg en kvinna i kassan bredvid som tittade länge på mig. Efter ett tag kom hon fram och frågade "men alltså inte är det väl dina barn alla tre? Du skojar väl? Du ser ju inte ut att vara äldre än 17!".

Ja vad säger man? Tack?

Phew, äntligen fått Selina att somna efter många tårar och mycket skrik. Tjejen som aldrig varit riktigt ledsen förutom vid vaccinationen och som aldrig varit några problem att natta:(

För tillfället är det storasyster som är "boven" i dramat. Hon avgudar sin lillasyster men har verkligen inte tagit det här med en ny familjemedlem särskilt bra. Hon har alltid varit väldigt extrem i sitt humör och det går inte en dag utan konflikter men sedan Selina föddes har det blivit hundra resor värre, stundtals så illa att jag vill ringa bup.

Varje kväll är det samma visa, det ska dansas, sjungas och fjantas just precis när Selina somnat. Ikväll skulle hon prompt ligga bredvid mig och jag tyckte att det går väl bra så länge hon är tyst liksom.. men det kunde hon förstås inte vara! Så den redan övertrötta Selina blev väckt gång på gång och tillslut körde jag ut storasyster men då var det ju redan för sent. Så nu har jag fått kämpa och kämpa med en storgråtande bebis:( låter kanske inte som någon större grej men det är som sagt en evig kamp med storasyster här hemma just nu, vet snart inte vad jag ska ta mig till :(

1,5 mil har jag lyckats promenera på 4 dagar den här veckan med vagnen. Det är ju egentligen INGENTING men med tanke på hur stillasittande jag varit sedan sjukskrivningen i november så är jag nöjd:) hinner väl gå lite till i helgen hoppas jag på!

Jag är en idiot. V låg i soffan och sov i morse med kuddar bredvid. Jag går iväg för att hämta en body i rummet bredvid och hör en duns följt av ett illvrål. Då har han såklart lyckats vakna och rulla förbi mitt lilla hinder på den korta stunden. Han var såklart jätteledsen och chockad men var som vanligt efter ett tag. Han landade på en mjuk matta och soffan är inte speciellt hög, men fy vad hemsk jag känner mig. Målar upp massa skräckscenarion i huvudet om hur illa det kunde ha gått :( Jag vet ju liksom att jag inte ska lämna honom obevakad om han inte ligger helt säkert men ändå så gör jag det. Ringde 1177 och de tyckte att jag skulle observera honom resten av dagen så han inte blir slö och blek eller kräks mycket. Är så orolig och känner mig som världens sämsta mamma. Har definitivt lärt mig en läxa.

Har ni något tips för hur jag ska få Selina att acceptera vagnen? Absolut enda gången jag kan gå nu utan att hon gråter är när hon sover sin förmiddagslur, då sover hon när jag lägger ner henne.. annars bara gråter hon:( har testat med babynestet i liggkorgen men det hjälper inte. Idag testade vi ha sufletten en bit ner så hon såg oss bättre men det hjälpte inte heller. Hon är ju nöjd i bilstolen om man åker bil eller om man bär på den så det kan ju inte ENBART vara för att hon vill vara nära?

Varit på marknaden idag och fick bära hela vägen dit, hela tiden där och hela vägen hem. Testade amma där men det gjorde ingen skillnad, varje gång vi testade lägga ner henne grät hon och det känns fruktansvärt:(

Jag känner samma sak! Fy fan vad dåligt jag mår varje gång jag måste lägga bort något plagg. Nu måste vi börja byta till strl 3 på blöjorna och det känns helt fruktansvärt! Vad störd man är:P