BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Då var vår lilla Siri här :)

Vilken skillnad det var att föda sitt andra barn! Men sonen kämpade jag på i ca 16 timmar totalt, varav 12 gjordes på förlossningen.

Denna gång gick vattnet vid tretiden när vi var hemma hos mamma och fikade. Kunde inte bli mer perfekt då vi bara kunde lämna sonen där och åka in för en kontroll.

Eftersom jag inte hade några värkar fick vi åka hem, i lugn och ro fick vi packat ihop det sista, städat undan hemma och kollat på en film. Värkarna kom bara sporadiskt.

22.30 började de komma vart tredje minut och göra ganska ont så jag ringde förlossningen ganska omgående.

23.00 parkerade vi på östra, jag kräktes ned blomkrukorna på utsidan och fick skämmas lite ;)

23.15 var det dags för ctg och lustgas. Var öppen 3 cm bara...

Efter ett galet intensivt värkarbete och ett antal svordomar... Kallade till exempel narkosläkaren för en jävla kommunalarbetare som tog sån tid på sig när jag ville ha Eda... Min man fick skämmas lite :)) så var det

01.00 var det dags att krysta, vilken skillnad på att krysta utan Eda! Kroppen vara tog över och det gick lite väl fort, Siri blev lite dålig av det snabba händelseförloppet så jag fick skynda på ännu mer. 01.23 på söndagsmorgonen är hon född!

Gick sönder lite i mellangården, men det måste ju vara det perfekta stället att spricka på, känns inget nu och inga problem med att varken göra nr ett eller två.

Nu ligger vi och väntar på att bli utskrivna och jag skall läsa ikapp i tråden :)

Hoppas det är någon mer av oss med alla falska alarm som fått, och ni som väntar.... Håll ut! :)

Bm-besök imorgon och jag ber till gud att min bm är en som gör hinnsvepningar! Även om det inte är någon garanti för att något sätter igång så kanske det ger mig liiite mer hopp;)

Jo vi verkar sitta i samma båt:( skönt att ha någon som upplever samma som en själv men jag är livrädd varje gång jag tittar in i tråden att du ska ha fått för DÅ lär jag bannemej bryta ihop. Jag missunnar inte dig att få före mig men då blir jag liksom "ensam". När jag läst att snö81 fått la jag bort mobilen och grät, haha.

Tråkigt att dina hinnsvepningar inte hjälpt:( är rätt säker på att det inte hjälper för mig heller men jag vill ge det ett försök iaf. Hoppas bara bm ställer upp på det!

Kl 23:35 kom våran lilla Vilja till världen :) 3020 g och 47 lång :)

Ännu en natt med bra sömn, helt underbart skönt men det är fruktansvärt att vakna på morgonen och inse att ännu en natt gått utan bebis:(

Idag fyller min pappa år och både han och min mamma har trott att det ska bli idag just därför. Jag sa att det aldrig kommer på frågan att jag ska gå över 3 dagar.. Och nu står jag här och kommer inte ens föda idag:(

Drömde inatt att jag fick en liten flicka.. 3060g men hela 66cm lång. Konstigt man drömmer ibland;)

Näpp in i duschen och iväg till bm..

Någon som vill dela med sig av sina erfarenheter om igångsättning tack?!

Jag hade bf igår o inte kännt av annat än lite molvärk o sammandragningar.

Men har nu drabbats av navelbråck o det är fruktansvärt smärtsamt. Varje gång jag reser mig, sätter mig, vänder mig i sängen.. För att inte tala om att hosta, nysa, skratta och göra nr 2..

Det känns som nån hugger en kniv eller stor nål rakt in i naveln!!

Var in till FL igårkväll och fick träffa en läkare som konstaterade bråcket och att det inte påverkar bebisen men att ja det är mycket smärtsamt för mig.

Pga att jag är höggravid vill de inte operera det såklart o hon trodde även att det kunde gå tillbaka av sig själv efter förlossningen då trycket i magen släpper. Annars opererar de efter.

Men att det inte kommer bli bättre så länge jag har magen kvar som trycker på.

Jag fick ett piller att åka hem o sova på och ska nu in till spec. Mödravården i eftermiddag o göra en undersökning hur mogen jag är för förlossning och fatta beslut om igångsättning för att jag ska slippa plågas av bråcket alltför länge till.

Även möjligheten för ev snitt nämndes då det kan bli otroligt tufft att krysta med ett navelbråck...

De sa att jag skulle fundera kring vad jag vill göra.

Jag känner mig jättevilsen...

Vill inte behöva gå 1-2 veckor till o ha så ont.

Men har hört att igångsättning innan kroppen är redo kan bli väldigt utdragen 2-3 dygn o att en tredjedel slutar i snitt för att det tar för lång tid...

Samtidigt känns det lite fel att be om ett snitt också "bara" för att jag plågas när jag ändå vet att naturlig förlossning är bättre för pluppen och ger mig kortare återhämtning.

Så!'

Erfarenheter av igångsättningar önskas tack. Både positiva o negativa då jag vill kunna väga för och nackdelar mot varandra i beslutet!!

Tillbaka från BM och gråtattack nr2 för dagen är på väg. Jag vill verkligen inte mer! Fick med mig två sömntabletter hem men vill inte behöva ta dem då jag aldrig provat sömntabletter och vet att jag reagerar rätt starkt på all medicin jag tar. Känns SÅDÄR att ta tabletter som kanske gör mig dåsig när jag ev blir själv med två barn from imorgon (sambon är "tyvärr" bättre i ryggen och jag vill inte att han far imorgon).

Ny tid på måndag och sen är det slut med besök hos henne och jag måste istället åka till Lycksele på koll. Det blev lite av en käftsmäll att höra talas om överburenhetskontroll.

Hon gjorde en koll och sa att hon knappt hann stoppa in fingrarna innan hon kände huvudet så den ligger ju väldigt långt ner. So far so good. MEN tappen är bakåtriktad och inte mer öppen än sist. Jag vet att det inte säger så mycket, tappen var bakåtriktad, omogen och helt stängd bara några timmar innan dottern föddes så.. men det kändes som käftsmäll nr två idag. Sen dess är humöret verkligen på botten och jag vill helst bara gräva ner mig och aldrig mer komma fram. Det sista jag vill är att träffa folk idag men eftersom pappa fyller år måste vi ju dit. Funderar på att GÅ dit i hopp om att det ska hända nånting men med min otur får det väl förlossningen att dröja ännu längre:(

Du är ju närmare än vad jag är då verkar det som. Jag har nån slemmig geléklump i trosorna då och då som jag anar är slemproppen men annars händer absolut ingenting. Nästan så jag tycker att förvärkarna gör mindre och mindre ont nu också:( får jag fråga vart du planerar föda? Tänkte eftersom du säger att du har långt?

Jamen, då är du ju snart på andra sidan ju! Det måste väl ändå kännas bra att veta?

Vi har som sagt 14mil och på världens sämsta väg. Går aldrig köra särskilt fort och efter vägen finns bara ett stopp med sjukvård och det är efter 5mil, sen är det bara skog och nån liten by. Dessutom har vi ingen vårdcentral där vi bor efter 17 på kvällarna samt helgerna och ambulanserna är det lite si och så med:/ och så är det ju lappland så man får räkna med både älg och ren på vägarna, haha!