BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Tror det är helt normalt med lite kalla fötter mot slutet. Med första barnet hade jag enorm ångest för att jag inte hade en aning om vad vi gav oss in på, jag hade ju aldrig ens hållit i en bebis. När förlossningen startade blev jag ännu mer rädd och ville verkligen inte åka iväg trots att jag hade värkar och vattnet hade gått.

Med andra hade jag också ångest men tvärtom för att jag visste PRECIS vad vi gav oss in på! Mindes bara vilket kaos det var med amningen med första, hur instängd jag kände mig innan det kändes bekvämt att ta sig ut med bebis och all packning i skötväskan osv.

Nu med tredje har jag inte haft någon ångest alls utan bara längtat. Någon enstaka gång de senaste dagarna har jag känt att det ska bli jobbigt att börja om igen nu när våra äldre är så pass självgående. Vi har ju sluppit blöjor och nappar ett bra tag så det känns drygt att börja om. Våra sover ju hela nätterna, äter själva, klär sig själva, roar varandra så bra att man vissa stunder nästan blir uttråkad själv. Så visst hinner jag fundera på om det verkligen var så "bra" att vi ska börja om nu. Men överlag så längtar jag ihjäl mig efter att få byta blöjor igen, ha en liten minimänniska att mysa med, styra barnvagn igen osv.

Det är nog som sagt helt normalt att få kalla fötter, det innebär ju inte att man valt fel:)

Igår hade jag ganska regelbundna, lätt smärtsamma sammandragningar på kvällen så trodde nått kunde vara på gång men de gick över efter en stund när jag gått och lagt mig. 

Nu känns det som att dom är på gång igen. 

Och tyvärr är jag orolig för lillkillen igen. Nu på morgonen klagar han över att han har ont i nacken och när jag kollade upp detta kan det tydligen vara symptom på hjärnhinneinflammation?! Samtidigt är jag lite skeptisk eftersom han annars är mycket piggare idag och nu ligger och glatt sjunger en egenförfattad "snoppsång" i soffan. Han påstår iaf själv att det nackonda kommer att gå bort om han får en glass, så jag tror vi ska testa den kuren så ringer jag sjukvårdsupplysningen sen när vi sett om det fungerar... 

Känns ju som att man egentligen helst åker in akut idag bara för att få det kollat medan vi fortfarande kan. Men misstänker ju att dom kommer säga att vi i så fall ska köra på vårdcentralen imorgon (på BF). Får se vad de säger, kanske inte är någon fara ändå, eller så säger dom att vi ska åka in till akuten. 

Alltså, haha, jag blir så arg när ni känner en massa o jag inget alls! Bf +2 idag, o det enda jag känner är foglossningen i ryggen... Ingen annan smärta. Inga pinvärkar. Inget. Tycker det är min tur att föda nu :D

Inatt blev min förväntade februaribebis en marsbebis, fick dock sambon att lova på morgon att det iaf inte skulle bli en aprilbebis, haha... Har ju dock varit inställd hela tiden på att gå över några dagar så marsbebis har funnits i huvudet hela tiden ;) menmen, nu är det rätt månad iaf tjejer!

Ni är en riktig mars-familj alltså  

För vår lilla så får han ha mars månad helt för sig själv (iaf i början, sen får vi väl se när framtida syskon och kusiner  tänker komma)

Jag har börjat titta på vårkläder flera gånger, men det slutar med att jag muttrar och ger upp, jag har ju ingen aning om hur kroppen ser ut om två-tre-fyra månader.

Ja, undrar om man måste ha amningslinne eller amningstopp i sex månader, eller om det är bara i början?

Härligt! Vad skönt att höra! Hoppas det känns så för mig också, jag är lite rädd för att drabbas av förlossningsdepression. :)

Ny dag utan bebis, men med något jag tror är bristningar. De är ljusa än så länge, och syns dåligt på bilden, men de finns där. Utslagen har blivit fler också.



Sambon har tillbringat 1,5h på badrumsgolvet idag, innan han lyckades släpa sig upp på knä och krypa tillbaka till sängen. Han kan alltså inte ens gå nu, och jag vet inte vad vi ska göra.

Både familjeläkaren och 1177 säger att han ska vila, men han har ju inte rört sig mer än från soffan till toan på en hel vecka. Han hade tid hos kiropraktorn i morse, men kunde ju inte resa sig. Nu har han fått en akuttid till läkare imorgon, men de verkar mest fokuserade på att han ska få ett sjukintyg. Och blir han inte bättre kan han ju inte ens ta sig till toan, ännu mindre ut till en bil.

Fan, jag vet inte vad vi ska göra... :(

Familjepuzzlet är det våraste puzzlet vissa dagar. Just nu tror jag att min frustration och otillräcklighet beror på konstanta förkylningar. Dottern började på dagis i slutet av september och sen dess har hela familjen inte varit friska samtidigt mer än några dagar här och där. Just nu är mannen jätteförkyld men är på jobbet men kommer däcka bara han kommer innanför dörren. Dottern har hostat i natt och grönt snor. Så nu är det väl bara att vänta på min tur. Dottern är egentligen inte sjuk så hon behöver vara hemma, men jag orkar inte skicka henne till dagis idag för att komma hem med någon ny sjukdom.

Usch. Vår dotter hade influensan för ca tre veckor sedan. Men nu verkar det vara maken som håller på få det. Dottern är nu bara små förkyld. Mardrömmen att maken däckar och jag får åka själv. Jag har ingen annan jag kan tänka mig att ha med på förlossningen.