BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Mycket är det för att minska risken för serom under huden, jag tycker det är väldigt olika beroende på vilken kirurg som opererat. Jag jobbar som ssk på en kirurgavdelning där plastikoperationerna utförs i norrbotten. Sen opereras alla bråck etc hos oss, o de har ingen gördel efter op.

Grattis lavish!

De flesta dagar har bebis varit lika aktiv som vanligt, o har den varit lite mindre aktiv har jag lätt kunnat få igång den genom att ligga på sidan eller så. Max tagit ngn timme. Men är man orolig ska man prata med dom på förlossningen, var själv in för kanske 3-4 veckor sedan. De hann knappt koppla CTG innan bebis började göra volter igen, o hade då varit slö i 2 dygn...

Jaha, bf+8 idag o inte har det hänt mkt efter att slemproppen lossna igår. Samma molande mensvärk som jag haft i drygt 1 vecka... Hoppas ju på bebis i helgen!

Åh lyllos dig! Själv väckte jag min sambo för att han skulle hålla sina händer i min svank (hjälper mot den molande mensvärken), han suckade, gjorde ett halvtamt försök som inte hjälpte, o sen vände han sig om o somna om... Haha, väldigt hjälpsam den där mannen! O jag är för trött för o kliva upp o hämta värmedynan...

Nu tror jag att något händer här! Vaknade o skulle på toa, rann då något längs benet (genomskinligt o lite "glatt"), så lite så inte vattnet som gick. Sen kom det lite blod när jag torkade mig. Haft två värkar med ca 5-6 min mellanrum.

Är inskriven på förlossningen nu, värkar med 2-3 min mellanrum :) öppen 3 cm!

Igårkväll kl 19:13 kom våran fina gosse! Hade en väldigt tuff förlossning som slutade med sugklocka o klipp, pojken var tagen efteråt o har legat på neo under natten men tycks må bra! Ska snart över o hälsa på honom igen :) jag är helt slut både fysiskt o psykiskt så återkommer hit när det känns lite bättre.

Hejhej! Har lite att läsa igen (ca 60 sidor... Haha)!

Vi fick komma hem igår, Bosse föddes ju i söndags efter en 18 timmar lång förlossning varav 5 timmar räknades som aktiv (då jag öppnat mig 5 cm). Tänkte dela med mig av min förlossningsberättelse, för även med lite komplikationer kan det faktiskt gå väldigt bra!

Vaknade kl 01 av att jag var kissnödig, på väg till toan känner jag hur ngt slemmigt rinner längs benet och 10 minuter senare startar värkarna med 3-5 min mellanrum. Klockar värkarna och efter 1 timma ringer vi in till förlossningen, eftersom de kommer så tätt och jag måste andas igenom dom tycker de att vi ska komma in för kontroll, så packar det sista innan vi åker.

Kl 3:20 kommer vi fram till förlossningen, de kopplar CTG och sen görs en vaginal undersökning - öppen 3cm och en liten kant kvar. Trots fortsatt täta värkar öppnar jag mig inge mer, där ett tag var det tal om att skicka hem mig men först skulle jag få prova bada ifall det kanske hjälper kroppen att slappna av lite. Sagt och gjort, kl 13 hoppar jag i plurret och efter ungefär 45min är värkarna inte så sköna att ta så kliver upp. Ny undersökning och är nu öppen 5 cm.

Förflyttas in till en förlossningssal och får träffa barnmorskan som ska jobba under kvällen och förlösa mitt barn - världens bästa barnmorska säger jag bara! Får lustgas, hon tar hål på hinnorna så vattnet går, ringer efter narkosdoktorn som sätter EDAn kl 15. Trots EDA fortsätter jag att inhalera lustgas när värkarna kommer, lustgasen i sig kanske inte hjälper jättemycket men fokus hamnade på något annat iallafall. Därifrån går det snabbt tills jag öppnat mig 9cm, tyvärr stannar det där.

Värkstimulerande dropp kopplas då jag är lite värksvag. Bebis ligger vriden fel, med huvudet på sniskan och med en kant kvar kommer han inte ner nog i förlossningskanalen. Kl 17 får jag börja krysta för att få ner han längre ner, detta utan krystvärkar. När krystvärkarna väl kommer kl 18:30 är jag redan så slut, och värkarna är alldeles för korta för att göra någon nytta. Kl 19 kallas doktorn dit, beslutas om att sugklocka ska sättas och man får klippa ett jack för att få ut bebis. Ut kl 19:13 kommer vår älskade son, men han har det lite tufft med andningen så efter några minuter ringer man neo för att de ska hämta honom (kändes lugnt, var ingen jätteakut situation så de behövde inte rycka honom från mitt bröst). Min sambo fick följa med sonen till neo och jag låg kvar o blev sydd där de hade varit tvugna o klippa. Efter ca 1 timma fick jag åka rullstol till neo för att hälsa på sonen som låg i C-pap, visade sig att han hade lite fostervatten i lungorna som han inte orkade få upp då han också var lite trött o tagen efter förlossningen. Men redan under natten kunde man koppla bort C-papen och han andades då jättebra. Vi blev kvar 4 dagar på neo då han hade lite infektionsparametrar, men det gick till av sig själv. Sen fick han även ersättning i sond för han behövde lite extra energi innan min bröstmjölk kom. Nu mår vi båda toppen och har idag varit på vår första barnvagnsprommis, även om den inte var så lång!

Såhär efterhand är jag ändå nöjd med förlossningen, personalen var toppen och berättade hela tiden vad som hände (även om jag inte alltid tog till mig allt de sa just då).

Sonen var 49cm o vägde 3400g, föddes på BF+9 :) Och han ska heta Bosse! :)

Jo! Hon som förlöste mig hette Ingela, en helt underbar kvinna som det var full fart på! Han ju gå igenom tre barnmorskor (+ 1 student) innan Bosse var ute. Och eftersom jag låg på BB första 2 dygnen o Bosse på neo var det dubbelt med personal så kommer faktiskt knappt ihåg namnet på någon... Men tyckte all personal var super. Hon som förlöste mig hälsade på oss varje dag, både på BB och på neo för att se hur vi hade det, o sen för att kika hur jag såg ut nertill eftersom jag varit tvungen att klippas.

Att föda barn är verkligen det mest smärtsamma man kan göra, men man klarar det på något sätt. Jag sa till o med bara minutrarna efter Bosse kommit ut att nästa förlossning kommer bli lättare, för då har ju storebror banat väg ;) och ta all smärtlindring ni blir erbjuden och ni känner att ni behöver, jag tog EDA, lustgas, kvaddlar, bedövningssprey, bedövningssprutor vid slidöppning och bäckenbottenbedövning. I början av graviditeten tänkte jag att jag skulle försöka härda ut, var någon form av prestige att föda med så lite smärtlindring som möjligt, när förlossningen väl var igång var enda tanken att ha så lite ont som möjligt. Alla är vi dock olika smärtkänsliga, men gör inget pga prestige..

Lycka till idag, kommer gå galant! :)