Hej alla!
Jag undrar om det är okej att jag hänger med er sista tiden?
Blivande trebarnsmamma BF 15:e. Killarna jag har sedan tidigare är 6 & 8 år.
Nu börjar spänningen stiga tycker jag. Hur har ni det? Förvärkar? Jag har känt lite sista dagarna men med tidigare kände jag två veckor innan.
Igår 19.55 kom vår älskade grabb!! 3880g och 51cm på bf-7 :) lycka men är så trött!
Jag har lindex mjuka två-packs amningsbh rosa och grå var dom. Riktigt sköna och tycker formen blir snygg också med dom på. Tvättat ca 2 gånger och lika bra än.
Jo, antar att det är helt naturligt att få kalla fötter, och jag hoppas att idag har varit botten. Jag är så less på att inte kunna göra någonting utan att få ont, trött på att sova uselt. Och när man inte ens kan se fram emot produkten av lidandet så känns det mesta rätt meningslöst. Har fixat och pysslat så mycket inför bebisens ankomst, men nu kräks jag på det. Vill inte!!
I helgen har jag plågat min höggravida kropp. Igår lagade jag 16 matlådor, bakade bröd för flera veckor framåt, bakade sockerkaka och promenerade 4 km. Sen var kroppen slut. Somnade vid 22, kissade vid 2 och sen vaknade dottern vid 4, sen var det kört att sova förrän 5.45 ich dottern vaknade 6.30. Så då var det bara att kliva upp igen. Idag har jag bakat bullar och tagit hand om dottern, för en man med ont i halsen är nästan döende och kan inte göra något alls. Jag blir så sur på hon då jag tagit hand om dottern helt och hållet måndag- fredag. Så lördag skulle jag få sovmorgon, visst jag sov till 8 jätteskönt men sen var mannen som ett åskmoln hela dagen för han bara sovit 22-06, när han hela veckan sovit 8-10 timmar oavbrutet varje natt.
Ny dag utan bebis, men med något jag tror är bristningar. De är ljusa än så länge, och syns dåligt på bilden, men de finns där. Utslagen har blivit fler också.
Sambon har tillbringat 1,5h på badrumsgolvet idag, innan han lyckades släpa sig upp på knä och krypa tillbaka till sängen. Han kan alltså inte ens gå nu, och jag vet inte vad vi ska göra.
Både familjeläkaren och 1177 säger att han ska vila, men han har ju inte rört sig mer än från soffan till toan på en hel vecka. Han hade tid hos kiropraktorn i morse, men kunde ju inte resa sig. Nu har han fått en akuttid till läkare imorgon, men de verkar mest fokuserade på att han ska få ett sjukintyg. Och blir han inte bättre kan han ju inte ens ta sig till toan, ännu mindre ut till en bil.
Fan, jag vet inte vad vi ska göra... :(
Tänkte uppdatera er snabbt från mobilen. Roat mig att läsa ikapp under sista amningen. Vår grabb föddes ju i fredags...
Allt startade egentligen förra måndagen med att en rejäl del av slemproppen gick ihop med lite färskt blod. På tisdagen fick jag mer sammandragningar när jag låg still, men de gjorde inte ont.. onsdag började de komma regelbundet men ganska långt emellan... Och de riktigt jobbiga startade natten till torsdag då det inte gick att sova alla. Torsdagen kämpade vi på hemma, maken var otrolig! Varje gång en värk kom studsade jag ner på alla fyra av någon anledning:) han hade exakta order från mig vad som skulle göras, tryck, massage, andning osv. Trodde aldrig att jag kunde ge så exakta order! De höll sig runt 8 min emellan och på förlossningen tyckte de inte vi skulle in så jag kämpade mig igenom en natt till men beordrade maken i säng eftersom han skulle behöva vara alert nästkommande dag.
Stod inte ut mer hemma på fredagen så vi åkte in för att i alla fall få något att sova på. Men till min lättnad var jag öppen 3 vid undersökning och vi bestämde oss för att köra på efter att fått slumra 2 timmar för att samla kraft.
Sedan fick allt fort och jag skriver inte allt här ifall folk vill slippa detaljer... Men de tog hål runt kl 13, satte in dropp 13.30. 14.30 var jag öppen 4cm och började med lustgas. Sedan är allt rörigt men mellan 14.30 och 18 öppnas jag till 10cm och har fått Eda. Duschar och känner att jag måste trycka på direkt jag duschat klart.. Ett enormt tryck ner kommer men jag "får" inte krysta enligt BM eftersom huvudet inte sjunkit ner tillräckligt. Detta är jobbigaste perioden. Att ta dessa värkar men inte få trycka.. Äntligen(runt 19?) får jag klartecken och börjar krysta. 19.51 föddes han och vi stannade på BB två nätter. Kom hem igår, söndags, och det är så skönt att ha kommit hem!
Han sover nästan konstant nu och vi vänjer oss långsamt vid att vara 3! Jag läker bra men har haft en vidrig, vidrig huvudvärk i 3 dagar från all anspänning, den däckar mig!
Kul att få uppdatering tovemaja! Det är snart dags att skapa den nya tråden för fortsättningen. Eller fortsätter vi bara i samma? Är imponerad över er med flytt och renoveringsprojekt i full gång. Det låter minst sagt lite stressande. Men jag hoppas att ni hinner komma i ordning lite lagom innan det är dags. Ikväll har bebisens huvud känts som en korkskruv som tryckt på en nerv långt ner i bäckenet, så jag har suttit som på nålar när huggen kommit. Inte alls skönt, men det känns som att det närmaste tecken jag fått på att något närmar sig. Egentligen tror jag mest att det handlar om att bebis rört sig en massa, men man kan ju hoppas... :) hur tänker ni med kamera vs mobilkamera inför förlossningen men även sen? Roligare att ha riktiga kamera bilder? Kommer man använda den, eller blir det ändå bara mobilbilder?