BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Jag har kommit in i en konstant hungrig fas. Och sockersug som en missbrukare, jag tänker bara på kolaremmar och ahlgrens bilar.

Många som är trötta på magen och längtar efter bebis nu! Jag väntar ju andra barnet och känner inte alls samma längtan som förra gången! Dels så ska jag jobba hela nästa vecka först innan jag får gå hem och vänta på bebis och sen har jag så svårt att förstå hur jag ska tycka lika mkt om denna bebisen som min son! Känner mig lite knäpp som tänker så här fyra veckor innan BF! Känner mig inte alls mentalt förberedd...

Kan inte säga att jag hatar att vara gravid... Har längtat SÅ länge efter att bli det och har på det stora hela haft en väldigt bra graviditet... Men detta med att gå upp VARJE timme för att kissa? Igår var det i alla fall varannan... Och att jag i två nätter även svettas som en gris...? Nej, dessa två saker kan tag leva utan!

Mer gammalt blod som kommer varje gång men i små mängder... Tror Plutt kommer att titta ut innan februari är slut... Kanske! Febern är borta men förkylningen är kvar så hen får gärna vänta ut den!

Fint att du bjöd på en positiv kommentar, Cymi, för nu kommer ännu en negativ.

Min sambo har ont i ryggen, och när han har ont eller är sjuk ska hela världen stanna upp och existera bara för honom. Det är ett STÄNDIGT stönande och grymtande, och jag vill bara fräsa "ska jag köra dig till akuten eller??".

Jag har också ont i ryggen, jag har haft det sen september. Hur hade det varit om jag påtalat detta i VARJE rörelse? Nu ska han dessutom vara hemma så jag får höra det ytterligare åtta timmar.

Tre saker är emot oss nu: Jag vill vara ifred på morgonen, jag gillar inte gnäll (irl. På nätet gillar jag det ;)), hormonerna gör mig mer irriterad än vanligt.

9.30 ska jag i alla fall till barnmorskan, det är alltid trevligt! Sedan ska jag nog baka lite kakor och gå över till en mammaledig kompis.

Nu får bebisen komma snart annars får jag gå naken. Jag har ingen lust att köpa nya kläder nu. Jag har två par jeans som jag varvat mellan när jag varit någonstans och kört mysbyxor hemma. Men nu på morgonen skulle jag försöka fånga dottern på dagis och ta på henne inneskorna, då var jag vigare än jeansen och hörde väldens "ritch" och jeansen sprack i säkert två dm.

Idag fick jag ge upp och inse att kroppen inte mår bra av att jag, trots att jag vet att jag inte ska, kör på i samma tempo på jobbet som vanligt (och i februari lite högre än mitt normaltempo). Har på kvällarna haft ont under revbenen på höger sida och oftast även motsvarande punkt på ryggen. Igår gick jag och la mig med huvudvärk. I morse hade inget av det gått bort trots att jag sovit (brukar göra det) och under natten hade jag drömt om jobbet och var jättestressad innan jag ens vaknat.

Hade egentligen en fullspäckad dag inplanerad där jag skulle hinna med alla mina måsten innan lunch för att sen hjälpa till med en studentlabb från ett till fem för att kursansvarige skulle hämta på dagis tre och inte kunde göra labben själv som han brukar. Men efter att försökt fixa så mycket som möjligt under mina första arbetstimmar (då det självklart dök upp nya saker) så kände jag att det går inte. Varför ska jag slå knut på mig själv, stressa och riskera min och mitt barns hälsa bara för att underlätta för någon annan? Så för första gången så ställde jag inte upp, överlevde och en exjobbare fick chansen att tjäna lite extrapengar. Kom inte ifrån jobbet förrän halv två ändå men nu kanske jag kan få den vilan som kroppen behöver och jag kanske kan ha lite ork för att umgås med mannen ikväll. Får tänka om hur jag lägger upp mina arbetsdagar och kanske börja gå hem tidigare och nyttja alla de där extratimmarna som jag samlat på mig. Borde iaf inte planera in så mycket om dagarna så jag blir stressad när det inte hinns med.