BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Är så sjukt nervös inför imorn! Känns ju helt absurdt att jag ska få en bebis! En människa! Aah!! Jag jobbar ju ändå med såna där men alltså, en egen? Har städat och tvättat och fixat hela dagen. Avslutade med en långsam promenad på 5 km så nu blir det dusch och sen fasta till imorn då vi åker hemifrån strax innan kl 7. Lär inte sova en endaste blund i natt trots att jag känner mig trött. Håll gärna tummarna imorn, lär väl bryta ihop helt av all spänning när man kliver in på op. Bara att själv plötsligt vara patient känns väldigt läskigt och konstigt. Men snart får vi iaf se vad det är för liten filur som väntar där inne :D

08:53 i morse kom vår lilla Adam äntligen ut! 3860 gram tung och 51,5 cm lång. Snittet gick bra även om jag tyckte det var ganska oenhagligt, bedövningen tog lite snett och långsamt så fick ligga med huvudet i nedförsbacke och lite så. Kunde inte slappna av så jag låg mest och skakade. Men nu är han äntligen här, en pojke så som vi trott från början :D

Här är han också, lite lik figurerna i Snobben med sitt runda lilla ansikte :)

Nu är töserna här

De kom ut igår med planerat snitt och allt gick toppen! Två rätt så rejäla tvillingar på vardera knappa 3 kg .

Snittet var en bra upplevelse och iom att jag inte ammar så kan jag få ordentlig smärtlindring vilket är toppen! Det här dygnet på bb har varit så jäkla vilsamt och inte alls som när dottern föddes och vi var osäkra förstagångsföräldrar som kämpade med en mycket krånglig amning. Denna gången är det smooth sailing och de tar flaskan väldigt bra och är tydliga med när de vill ha mat (ger dem mat var 3,5-4 timme om de inte sagt till innan).

De mest sover, äter och bajsar och är helt fantastiska

Idag känner jag mig rätt ledsen. Det är väl för sent för baby blues egentligen? Det har ändå gått 11 dagar. Jag saknar min sambo och livet vi hade innan bebisen. Jag är trött och känner mig otillräcklig, och de här känslorna gör mig rädd och ger mig otroligt dåligt samvete.

Jag älskar ju den här lilla korven, och ångrar ingenting. Men det känns tungt redan nu, och det borde jag inte tycka.

Jag hoppas verkligen att det bara är en tung dag, jag vill bara vara 100% glad över att jag äntligen har min underbara bebis här!

Är det någon annan som känner igen sig?

Igår morse började värkar från ingenstans, vid 22 började de tätna och vid 1 på natten var det dags att åka in. Vi ringde till BB Stockholm där vi skulle föda men det var fullt, Danderyd lika så så vi blev skickade till BB Sophia. Vi kom dit vid 2 och värkarna blev snabbt värre. Jag tappade koll på allting och var inte särskilt närvarande och trodde jag skulle dö i slutet av öppningsfasen, men jag överlevde och klockan sex imorse kom hon äntligen ut. Lilla Lucy, 50 cm, 3200 gram och älskad till tusen. Jag behövde inte sy och är stolt över att jag klarade det utan bedövning :)

Har alla bestämt namn? Vi har ingen aning om vad lilleman ska heta! Funderingar: Jonatan, Ilon, Elton, Vide... Storebror heter Noel.

Ska läsa igen så fort jag kan! I torsdags bestämde vi oss tillslut för att åka in för en sovdos. Hann ut till bilen och värkarna gick från 1 på 10 min till tre på 10. Kom in och det fortsatte. Jag hade inte öppnat mig något alls sedan kollen 24h tidigare så låg fortfarande på 1,5cm. Valde att ta morfin och bricanyl och slumrade sedan igenom natten. På morgonen kom värkarna av sig själv och vid us. Vid 10 var jag öppen tre. Badade, lustgas, EDA och 15.19 är världens finaste lilla kille ute. Är supernöjd med förlossningen och känner att det gick bra utan att ha sovit så mycket. Men NU är jag trött och än så länge är han snäll :) 3776g, 53cm född v.40+4