Han säger ju inget men ser på hans kroppsspråk om han är bajsnödig, så då brukar jag fråga han om han vill sitta på pottan - vilket han oftast vill. Han sitter när han vill och så länge han vill, om det kommer något är det en bonus typ. Men några kissdroppar kommer det oftast iaf. Ibland hinner jag inte läsa av hans signaler o då bajsar han i blöjan. Och vissa dagar vill han inte alls sitta på pottan!
Aaaahh... Giv mig styrka! Folke har varit vaken sedan midnatt och skrikigt, lillen är pigg nu och bajsar och äter i ett kör... Och maken har ryggproblem och kan inte lyfta. Småbarnslivet är ju bara fantastiskt ibland! Det blir ett helvete att ta sig igenom dagen men det är väl bara att bita ihop. Zzzzz
Våran tvåa kom igår!
Inskrivna 16.15 och han är född 17.30.
Förlossningen var verkligen HELT olik första.
Var öppen 7cm när jag kom in (2-3cm förra gången), struntade i eda (förra fick jag eda vid 10cm, behövde värkstimulerande dropp och kateter som sedan gav mig uvi), skitkort krystskede (1h45min sist). Var på förlossningen 1h 15min (10h sist).
Kände mig som vanligt orkesmässigt efter nån timme. Trodde jag skulle vilja vara kvar här ett tag ändå, men redan efter ett par timmar hade jag helst velat åka hem (fast kände ändå att ett dygn med personal på plats kan vara skönt).
Kände tyvärr inte alls samma kick efter den här förlossningen... Jag vet inte om det beror på att det gick så fort? Eller på att jag inte väntat på den här bebisen som jag gjorde på Josefin?
Tack alla!
"Kicken" jag menar är känslan jag fick efter förra förlossningen. Typ "shit jag klarade det fast jag trodde jag skulle dö!" och "äntligen är hon här, våran flicka som vi väntat så länge på och längtat så mycket efter!".
Den här gången har jag inte hunnit längta efter bebisen på samma sätt eftersom vi har Josefin. Jag har upplevt graviditeten som en börda och gruvat mig inför hur vi ska klara av att vara bra föräldrar till två barn. Jag skäms alltså över det här, det nya barnet förtjänar ju att vara lika efterlängtat! Vi hade ju inte kollat kön den här gången, och det var ändå en grej som gjorde det lite enklare för mig att knyta an förra gången (låter jättelöjligt och trodde inte själv att jag skulle känna så).
Förlossningen gick så fort också, kanske även det som gör att det känns lite mer "jaha?" på något sätt?
Det är en pojke :) Han har inget namn än, vi får gå igenom våra listor igen och känna efter nu när vi är hemma (om fem minuter)!
Ebe: jag förstår verkligen att din senaste förlossning var mycket mer positiv!! Härligt! :)
Alltså den här 1,5-åringen, hur fantastisk är hon inte??
Första dagarna som storasyster var hon lite ledsen och verkade tycka att lillebror skulle gå hem så hon fick ha oss ifred igen, men nu har allt varit SÅ BRA i två dagar.
Hon går runt och sjunger och leker som som vanligt, stryker lillebror fint på huvudet och tycker om att hjälpa till med att hämta napp, blöja osv. Hoppas det håller i sig! Jag har haft ångest över att hon ska känna sig åsidosatt, men än så länge verkar det gå bra!
Vi är noga med att bara säga "nej" i nödfall, försöker få henne att vara med så mycket som möjligt och leker extra mycket med henne. Lillebror sover ju mest än så länge, och lyckligtvis har han mest vakentid när Josefin gått och lagt sig, då får han mer kvalitetstid.
Han har ett namn nu också, Frank. :)
Vad fint namn! Vi hade det som alternativ åt Bosse, tycker det är helfränt! :)
Nu har ju Alma (3 månader idag!) verkligen blivit en del av vardagen, även för Bosse. När vi ska iväg någonstans o klätt på Bosse kan han gå o klappa på babyskyddet och säga "lillasyster" (nåja, ett läte som börjar på L och har ett tydligt sch-ljud mitt i sig). Han vill ofta krama/klappa henne. När han ska peka ut kroppsdelar på sig själv brukar han även vilja peka ut på Alma (vilket ibland resulterat i att Alma får ett finger i ögat/mun eller liknande). Och för att inte tala om när han ska ge henne nappen... hon är inte jättemycket för napp, den ligger oftast bredvid henne. Och det tycker ju han är lite knäppt (han är napp-galen) så han försöker med mer eller mindre våld mula in nappen i hennes mun...
Tycker det är länge sen vi visade upp våra solstrålar, så jag lägger in en bild på mitt stora bustroll :) om någon annan har lust att visa sitt charmtroll får ni gärna göra det! :)
Vad söt hon är!
Tycker du Frank liknar Josefin när hon var nyfödd? :) och vad säger alla andra? Själv hade jag svårt att se likheter... nu ser jag att mina småtroll liknar varandra på många sätt :) båda mina barn har alltid varit mer lik på mig (och min pappa) än på sambon :)
Idag ringde BVC till pappan och sa att de kan inte vänta med uppföljning av vikten till två år utan vi ska mellan väga till jul. Eftersom läkaren sett kurvan och det var inte bra. Jag blir så ledsen han äter som en vuxen och mår bra, räcker inte det?
Denna bild säger mycket om mitt liv just nu. En glad och busig Folke som ska "gosa" med lillebror tills tårarna kommer hos sistnämnda :)