septemberbarn08 skrev 2016-02-22 11:05:33 följande:
I lördags lämnade vi de äldre barnen hos mormor och morfar och begav oss till Örnsköldsvik för att handla allt till renoveringen. Var sjukt nervös för resan då Selina aldrig varit något fan av att åka bil. Antingen gallskriker hon eller så spyr hon ner sig (och hela bilen).
Hon somnade efter 1 mil och sov resten av vägen dit (vi har typ 21 mil till Örnsköldsvik och med släpvagn tog det nästan 3 timmar). Var ju väldigt tacksamt! :)
Väl där var hon väl småless emellanåt men inte värre än att det gick få henne nöjd rätt snabbt igen. Vi hade ju ändå en hel del att handla (tak, golv, tapeter, lister, dörrar, gips osv) så jag kan förstå att hon blev less.
Resan hem gick också bra, somnade efter fem minuter och vaknade när vi hade 5 mil kvar.
Från det ena till det tredje så har jag börjat få väldigt spydiga kommentarer från anhöriga om att det är "äckligt" att vi ammar än:( jag är så känslig och tar åt mig att allt så jag haft varit jätteledsen över det i några dagar. Det var så himla praktiskt med amningen nu när vi åkte iväg i lördags, att kunna ge henne mat närsomhelst och varsomhelst. Hon känns ju så liten än och är så beroende av våra mysstunder, hon är inte alls redo att avsluta amningen och för min del kvittar det. Skulle hon vilja sluta skulle det inte göra mig något men det gör mig heller inget att hon vill fortsätta. Varför kan folk aldrig vara nöjd? Samma människor hade ju åsikter när jag INTE ammade de andra barnen. Ni andra som ammar än, får ni också kommentarer om det?
Åh vad ledsen jag blir när jag läser det här :(
Fy fan för folk, rent ut sagt. Amning är smidigt, mysigt och hälsosamt, får man det att funka ska man vara glad och sträcka på ryggen.
De växer upp så fort ändå, inte ska man stressa med att sluta amma om både barn och mamma trivs?
Tycker du ska tala om för dem att du blir sårad, jag hade också blivit ledsen, det är så känsligt.
