Inlägg från: snö 81 |Visa alla inlägg
  • snö 81

    BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

    LillLouise84 skrev 2015-06-23 19:43:19 följande:
    Mimipig skrev 2015-06-23 17:34:05 följande:

    Vi ska ta sprutorna på fredag och sen ha grillningar med vänner på kvällen. Kanske är optimistiskt... Men jag hoppas på det bästa och att han inte får någon reaktion. Han har inte varit sjuk hittills, förutom att han var hes några dar i maj. Ta i trä.


    Här har vi nu en febrig och jätteledsen kille som inte går att trösta
    Tage sov en hel del på dagen, men mot kvällen blev han lite varm och helt otröstlig. Men dagen efter var han som en solstråle igen :)
  • snö 81
    Mimipig skrev 2015-06-24 00:13:49 följande:

    Alltså, det här med vikten. Hur ligger ni till jämförde med startvikt? Jag har fortfarande en bra bit kvar och kan inte ha mina gamla kläder. Vägde ca 67 innan och var slank till mina 177 cm, nu väger jag 75 och har jättetuttar. Jag ser inte tjock ut, men det är inte jag, inget passar och jag känner mig som i undantagstillstånd. Jag fattar också att det inte gått jättelång tid och att man säger "nio månader upp, nio månader ner" men jag hoppades mer på " kilona rinner av en när man ammar". Jag vill reklamera. Jag vill ha tillbaka mig!


    Jag vägde 64,6 kg på midsommarafton och hade då 200 gram kvar till inskrivningsvikten. Från inskrivningsvikten har jag 1 kg kvar till plus-på-stickan-vikt, men hela 5-6 kg till normalvikten. Jag hade ju oturen att bli gravid och få missfall två gånger innan det tog sig, och på dom två graviditeterna hann jag gå upp några kilon :(
    Jag är för egen del sjukt nöjd med hur min kropp ser ut nu efter 3 månader. Den är fortfarande mjuk och fluffig, men mycket av mina gamla kläder passar och jag har inga problem att shoppa kläder - snarare tvärt om ;) När jag fick min dotter för 5,5 år sedan var det 9 månader upp och nästan 2,5 år ner. Det var mindre roligt det.
  • snö 81
    SMA87 skrev 2015-06-23 23:03:38 följande:

    Sedan var det de här med spiral... Frågan är koppar eller hormon. Låter ju lockande om mensen blir mycket mindre med hormonspiralen. Inte lika lockande med rikligare blödningar med koppar... Hormon kostade ju ca 1000 kr och koppar var gratis...

    Vad rekommenderar ni? Funderar på att testa koppar och om inte det fungerar byta till hormonspiral?


    Jag klarar inte av hormoner så det blev koppar för min del, precis som mellan mina graviditeter. För mig fungerade det toppen sist, blödde väldigt lite och bara 3-5 dagar. Det har än så länge inte riktgt börjat lika bra som sist. Jag blöder typ 7-8 dagar nu och av det formligen störtblöder jag under 1,5 dag ungefär.
  • snö 81
    ebe91 skrev 2015-06-24 08:20:03 följande:
    Jag fortsätter med viktutmaningen då mitt mål inte var att vara på normalvikt ännu (försöker vara realistiskt). Jag är 161cm och vägde innan graviditeten 53-54kg, och jag ska dit igen. Just nu ligger jag kring 57-58 och med kläder ser jag rätt smal ut. Har inga problem att komma i mina gamla jeans, även om magen fortfarande är lite mjuk. Jag får anpassa överdelen lite mer bara, dels för att dölja degen men sen ryms inte mina amningstissar i alla kläder om de ska sitta snyggt. Egentligen är det bara hormonranden (som dock bleknat väldigt mycket!) som visar att jag varit gravid, hade turen att inte få en enda bristning.
    Jag har också bara en svag liten hormonrand och lite deg som avslöjar att jag varit gravid. Efter förra graviditeten syntes det inte alls att jag varit gravid och jag hoppas degen försvinner så att det blir som sist. Men gör det inte det så är det helt ok ändå! Jag har tyvärr desto mer bristningar på brösten. Eftersom jag inte ammar har jag nu två hängiga skinnpåsar helt utan spänst pga alla bristningar från två graviditeter. När jag beklagade mig för mannen så sa han med glimten i ögat att dom är lite längre än innan. Jag kontrade med att hans jämförbara kroppsdel minsann inte är det ;)
  • snö 81
    snö 81 skrev 2015-06-24 09:06:05 följande:
    Jag har också bara en svag liten hormonrand och lite deg som avslöjar att jag varit gravid. Efter förra graviditeten syntes det inte alls att jag varit gravid och jag hoppas degen försvinner så att det blir som sist. Men gör det inte det så är det helt ok ändå! Jag har tyvärr desto mer bristningar på brösten. Eftersom jag inte ammar har jag nu två hängiga skinnpåsar helt utan spänst pga alla bristningar från två graviditeter. När jag beklagade mig för mannen så sa han med glimten i ögat att dom är lite längre än innan. Jag kontrade med att hans jämförbara kroppsdel minsann inte är det ;)
    Och med att det inte syntes förra gången var EFTER viktnedgången såklart
  • snö 81
    Mildamilda skrev 2015-06-24 23:00:48 följande:

    Ni som fått råd att inte ge välling sa de varför? För välling är väl samma innehåll som pulvergröten?
    Ang. Vikt så var jag inte med i viktutmaningen, men jag har fortfarande 5 kg kvar till före-gravid vikten... Har inte gjort något för att gå ner knappt gått promenader då vi haft mkt sjukdom med storebror. Jag har snarare gått upp i vikt och det beror nog på att jag äter choklad och fika typ varje dag... Ska börja jobba på det mu iallafall.


    När dottern var liten var det aldrig någon som sa nåt om att inte ge välling. Hon vägrade äta ersättning så det hade inte varit ett alternativ ändå :)
  • snö 81
    sommarstad skrev 2015-06-25 07:52:49 följande:

    Jag misslyckades helt med viktutmaningen. Står kvar på ungefär samma vikt som när den började. Vilket är inte alls bra. Jag gick ju upp 27 kg och har bara gått ner hälften av dem. Är alltså långt i från att kunna ha vanliga kläder. Men jag har haft det jobbigt mentalt och varit deppig. V måste vara världen lättaste bebis. Sover bra på nätter och på dagar vilket gjort att jag har haft för mycket fritid. Jag har varit väldigt uttråkad som i sin tur lätt till en deppig period. Jag har kommit ur det nu (i stort sett iaf)men då har jag inte fokuserat på promenader utan att ha fullt med saker inbokat så jag får träffa mycket folk eller får mycket gjort. Men ska börja ta tag i promenaderna också. Försöker fokusera på att det faktiskt bara var 3 månader sen jag födde barn så det är faktiskt okej. Dessutom väger jag bara 3 kg mer än jag gjorde för 2 år sen. Jag vet att det var dansen som gjorde att jag gick ner sist så förhoppningsvis hjälper den till sen när jag börjar med dem igen.


    Jag vet sedan förra bebisperioden att deppighet inte direkt gör susen för vikten. När min dotter var sådär liten mådde jag jättedåligt och alla 27 gravkilon satt fast som berget. Men det är helt ok det med! Tids nog orkar man ta tag i det och då kan man få bort det om man bara vill.
    Denna gång gick jag upp 16 kg och efter en vägning imorse så konstaterade jag att jag gått ner 16,2 kg nu. Dock hade jag ju hunnit gå upp innan så det är ändå 5-6 kg kvar
  • snö 81

    Det jag tycker är skönt denna gång är att vi gör detta tillsammans, jag och min man. Vi bryr oss lika mycket om varandra som om bebisen. För mig gör det hela bebistiden mycket lättare. Det är vanligt att man helt går in i bebisbubblan och allt som har betydelse är bebisen. Det jag lärde mig förra gången är att om man inte vårdar relationen så finns det, om man har otur, inget kvar av den sen när bebisen blir lite större.

  • snö 81
    ebe91 skrev 2015-06-25 20:09:58 följande:
    Jag har ett ganska stort bekräftelsebehov av min sambo och behöver verkligen närheten från honom också, även fast vi varit tillsammans 8 år snart... Jag tyckte det var ganska jobbigt första veckorna efter förlossningen då vi "inte hann" med varandra, men vi pratade lite och insåg att just då fick det räcka med att ligga sked ett tag på kvällen. Pussas gör vi varje dag, och rör vid varandra (typ om jag går förbi honom när han sitter vid datorn etc). Jag känner att det är viktigt att vi ror om varandra, även om bebistiden bara är en kortare period.
    Jag behöver också närheten från min man, känna att vi är ett par också - inte bara föräldrar. Vi pussas, kramas och tar på varandra dagligen, och framförallt går och lägger oss tillsammans. Jag läste en gång att det viktigaste i en relation är att äta tillsammans och gå och lägga sig tillsammans. Nu är jag inte så naiv att jag tror att det är nyckeln till framgång, men det där med att gå och lägga sig samtidigt tog jag fasta på för det är verkligen viktigt för mig!
  • snö 81
    tovemaja skrev 2015-06-26 08:13:45 följande:
    Yes, natten var mycket bättre! Är en ny människa idag! Och ja, set stämmer att jag är en vecka hos mina föräldrar...

    Hur ni med fler barn orkar är för mig en gåta!
    Ekorrhjulet går på kan man väl säga. Hur trött jag är måste jag finnas där och vara mamma även för min stora tjej, och så mannens två pojkar. Vissa dagar kanske humöret och tålamodet är lite sämre än annars :)
Svar på tråden BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?