BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Jag tyckte att mycket av hormonranden (och fläckarna jag fick vid naveln) gick att gnugga bort faktiskt. Har du provat det? Peeling eller fuktig handduk efter dusch. Kanske var jag som var smutsig bara?! :P

Idag har jag varit och köpt en bikini iaf!  Jag hittade en svart med en hög trosa som går över naveln, så att nästan alla bristningarna döljs. Till en bygelBH med lite klyfta i fåfängt hopp om att det ska lura blicken bort från valkarna... 

Finns väl ingen anledning att ljuga för sig själv, jag ser ut som en tjockis i den med, och kommer väl antagligen att vara en tjockis sommaren ut åtminstone. Men åtminstone inte som en iögonfallande tjockis, ingen lär bry sig om att glo på mig i negativ bemärkelse, och det är mer än jag hoppades på... 

Att ingen annan än möjligtvis sambon lär glo i uppskattande bemärkelse heller får man väl leva med när man fyllt 30 och har två barn antar jag. 

Jag kan då inte gnugga bort min :(

Nej, min är inte heller helt borta, men bra mycket försvann! Eftersom det är en pigmentförändring orsakad av graviditetshormoner borde den inte bli tydligare när man solar, tycker jag. Men jag vet inte.

Tycker det känns så varmt med fleece nu under sommaren... Dregglisarna jag beställde verkar ändå tåla en del, är 3 lager ganska tjockt tyg och när översta lagret är genomblött är understa lagret fortfarande torrt :) men det hinner gå några dregglisar under en dag om ungen ska vara någorlunda torr ;)

Ibland kommer marshmallowkänslan tillbaka, så jag är rädd att det är något jag gör fel eller för tidigt.

Vi har tyvärr ingen mammaträning här, och jag tror inte att sjukgymnasterna har så stor koll på träning efter förlossningen. Barnmorskan hade ingen aning och visade inget intresse. Bara konstaterade det där vanliga med att undvika hopp. Jag kanske är för nojig, det kanske bara är hopp och eventuellt löpning jag behöver undvika?

Magen är jag inte orolig över, den känns bra och "tät" under allt löst ;) Det är underlivet jag oroar mig för, men barnmorskan säger bara att det är bra, fortsätt knip, det tar tid för kroppen att komma tillbaka.

Sånna här dagar känner jag mig så tråkig och halvt utanför. Alla människor har världens fester inplanerade och det är så stort. Vi firade inte mer än en vanlig lördagskväll, lite grillat och jordgubbar med glass till efterrätt i sällskap med den siste singelkompisen (så vi fick lite social tillvaro i alla fall). Men vi orkar liksom inte mer än så.

Man får gnälla. Det behöver man med vakna nätter och en kropp som inte är som förr.

Jag skulle gärna testa men vi får vara glad om det kommer bajs en gång i veckan. Igår jublade vi när han bajsade med bara 4 dagars intervall.