BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Jag börjar känna mig rätt sliten av nätterna här hemma. Under dagarna klarar hon sig numera 2-3 timmar mellan amningarna och snabbäter på 5-10 minuter för att det finns så mycket annat som intresserar henne. Under nätterna däremot vill hon snutta hela tiden och det börjar tära lite på mig. Tror inte det är hunger som gör det utan det är nog bara närhet hon vill ha, kanske just för att hon inte ligger i famnen lika mycket på dagarna nu.

Vi har ersättning hemma och jag har funderat på att ge henne en slurk nån kväll för att kanske få sova lite (vore en dröm att få 2 timmars sammanhängande sömn nu). Men dels vet jag inte riktigt när jag ska ge henne det eftersom bröstet är det bästa sättet att natta henne på.. och ge ersättning först och sen prova amma lär nog inte gå med all den mjölk jag har nu, då lär hon nog bli överfull. Och sen känner jag lite rädsla för att ge henne ersättning och så kanske hon sover hur bra som helst och så ger jag upp amningen, som jag ju faktiskt älskar nu. Men sover hon bättre kanske jag börjar ogilla amningen för att det gör mig så trött nu av att inte få sova..

Å andra sidan är jag rätt säker på att ersättning inte kommer hjälpa eftersom jag som sagt är övertygad om att det inte är hunger som orsakar maratonamningen på nätterna.

På tisdag börjar sambon jobba igen, kvällsvecka dessutom. Jag vet inte riktigt hur jag ska klara tre barn själv just nu när jag är som en zombie hela dagarna, haha

Jag gissar att jag är rätt van att tjaaata tills han kliver upp? Så har det alltid varit så länge som vi varit tsm (snart 8 år...). Egentligen så gör det mig inget att jag tar lilleman på mornarna, passar min dygnsrytm bättre. Det jag stör mig på är nog de få gånger (max 5?) jag bett han att kliva upp med Bosse på mornarna så är det så synd om han som är så trött sen under dagen.. Och de gånger jag låter han sova vidare så måste jag ändå tjata på han att kliva upp (somsagt mellan typ 10-11:30...).

Jag tror vi alla är rätt olika. Jag skulle nog inte vilja ha en gubbe som tar 50% ansvar, då jag själv gärna vill vara den outbytbara personen som barnet tyr sig åt i första hand. Jag skulle ex aldrig gå med på att min sambo skulle vara hemma halva tiden (sen att andra vill dela jämt är ju upp till dom!). Hoppas jag inte trampade någon på tårna nu, jag vet att det är himla känsligt dethär med genus och delad föräldraledighet...

Inga ömma tår här inte ebe91 :) vi tänker olika bara! Jag hade aldrig skaffat barn med någon som INTE ville ta halva ansvaret, och också fått den nära anknytningen :)

Så länge man är nöjd med sin situation är det bra såklart!

Jag har fortfarande 3.6 kilo kvar till före graviditeten och de sitter som berget. Helt omöjligt att få bort. Ändå tränar och går jag så mycket jag hinner. Förra veckan gjorde jag 8 timmar promenad och 3 styrke/konditionspass.

Jag längtar tills gravid/ammningshjärnan har gett sig och blivit normal. Idag drog jag iväg till gymmet och sen duschade jag och skulle klä på mig, rätt snopet när jag står där med två bhar men inga trosor. Hur tänkte jag när jag packade....

Femmånaders koll idag, 8900 gram och 68 cm. Gud vad tung hon är att bära runt på hela tiden!

Då det här lär bli sista barnet tycker jag också det känns hemskt sorgligt att lägga undan kläder och så, och tänka att aldrig mer kommer något av mina barn att ha dom grejerna.