Här är vår lille kille, Tage.
Inatt har han slagit rekord och sovit 6 timmar, vaknat för matpaus och sen sovit 5 timmar till efter det. Känner mig rätt utvilad :) 
BF idag, bara hunnit vakna så har fyra personer frågat om han kommit eller om något är på gång. Jag tror inte alls att jag hade haft svårt att gå över något om det inte vore för alla "känner du något?" "Har du några förvärkar" "är det inte på gång snart?" "Innan helgen ska han ut för då kommer jag hem!"...ångesten att alla ska vara så på en får mig att inte vilja träffa en enda människa och ger mig tankar som att min egna kropp inte vet hur det ska sätta igång, att jag kommer få vänta två veckor till för igångsättning för att jag inte kan..:( känns som en jobbig dag bara att BF är här, inte alls så spännande som jag hoppats :/
Kan inte ni som fått bäbisar fylla i det m datum (tex inom parentes efter fb) i datum-tråden? Det börjar bli så svårt att komma ihåg vilka som är ute och vilka som är kvar.
Eller finns bättre förslag?
Woho, hemgång idag 
inväntar bara en sista blodtryckskoll så får vi åka hem sen. Ska bli så skönt! Maken har ju inte träffat liten sen i torsdags så han längtar också.
Det var ingen dans på rosor att komma hem från BB. Måndag eftermiddag när Tage hade blivit 48 h åkte vi hem. Jag ska ju inte amma och skulle få medicin för att stoppa produktionen, men pga alla hemska biverkningar vill dom helst inte ge medicinen så jag fick ingen. Ingen trodde att det skulle rinna till eftersom han inte sugit nåt. Men oj som det rann till och oj vilka amningshormoner jag fick på måndag kväll. Tårarna sprutade och brösten kändes som att dom skulle sprängas. Igår var det än värre och alla syskon kom lägligt nog hem samtidigt som Tage hade ont i magen och var ledsen. De två stora barnen (10 och 12) var som hökar kring honom och bråkade om vem som skulle få hålla först och när vi hade ätit middag kom både mina föräldrar och makens föräldrar förbi på fika. Den hormonstinna mamman brast helt och hållet, hade nästan önskat att jag kunde åka tillbaka till lugnet på BB :)
08:53 i morse kom vår lilla Adam äntligen ut! 3860 gram tung och 51,5 cm lång. Snittet gick bra även om jag tyckte det var ganska oenhagligt, bedövningen tog lite snett och långsamt så fick ligga med huvudet i nedförsbacke och lite så. Kunde inte slappna av så jag låg mest och skakade. Men nu är han äntligen här, en pojke så som vi trott från början :D
Nu är töserna här
De kom ut igår med planerat snitt och allt gick toppen! Två rätt så rejäla tvillingar på vardera knappa 3 kg .
Snittet var en bra upplevelse och iom att jag inte ammar så kan jag få ordentlig smärtlindring vilket är toppen! Det här dygnet på bb har varit så jäkla vilsamt och inte alls som när dottern föddes och vi var osäkra förstagångsföräldrar som kämpade med en mycket krånglig amning. Denna gången är det smooth sailing och de tar flaskan väldigt bra och är tydliga med när de vill ha mat (ger dem mat var 3,5-4 timme om de inte sagt till innan).
De mest sover, äter och bajsar och är helt fantastiska
Nu är lilleman snart två dygn och mjölken börjar rinna till, vilket innebär för mig som är jättekänslig för hormonförändringar att jag gråter för allt och har konstiga tankar och känslor... Nån mer som har det så? Hur länge håller det på? Till exempel tycker jag jättesynd om storebror fast eg har han ju fått det finaste man kan få - ett syskon.