BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Har alla bestämt namn? Vi har ingen aning om vad lilleman ska heta! Funderingar: Jonatan, Ilon, Elton, Vide... Storebror heter Noel.

Skönt att höra från någon som har barn redan! Har ju haft fina nätter "peppar peppar" på rad nu, och dagarna är toppen... men varje kväll är ren skrikfest mellan amningarna och man kan ju bli knäpp för mindre! Minst 4 timmar i streck.. Blir en tidig kväll med hopp om ännu en bra natt!

Och hur såg era slemproppar ut? Kom allt på samma gång eller pö om pö?

Är det någon mer som mått illa efter förlossningen? Känns öm och lite ont i magen och mår illa, antar att det är för att det just kommit ut en freaking människa men tänkte ändå höra :P känns så dumt att fråga personalen hela tiden om vad som är normalt :P

Hur var det första gången ni skulle bajsa förresten? Har känt lite tryck ibland och reagerar med lätt panikkänsla för minnet av de djävulska värkarna, tror aldrig jag kommer våga skita igen :P

Tänk att alla grejer i magen som trycktes ihop under graviditeten nu ska ramla tillbaka på plats, klart som tusan att du är öm. Plus att kroppen arbetat som om du sprungit ett maraton. Jag hade efter dottern träningsvärk både här och där efter hur jag spände mig under krystvärkarna, jag fick nackspärr och var helt slut i hela bålen.

Det känns som flashback till krystvärkarna första gångerna på toa.

Ska läsa igen så fort jag kan! I torsdags bestämde vi oss tillslut för att åka in för en sovdos. Hann ut till bilen och värkarna gick från 1 på 10 min till tre på 10. Kom in och det fortsatte. Jag hade inte öppnat mig något alls sedan kollen 24h tidigare så låg fortfarande på 1,5cm. Valde att ta morfin och bricanyl och slumrade sedan igenom natten. På morgonen kom värkarna av sig själv och vid us. Vid 10 var jag öppen tre. Badade, lustgas, EDA och 15.19 är världens finaste lilla kille ute. Är supernöjd med förlossningen och känner att det gick bra utan att ha sovit så mycket. Men NU är jag trött och än så länge är han snäll :) 3776g, 53cm född v.40+4

Jag tyckte att det blev lättare och lättare efter 6 månader och när hon var året var det betydligt lättare och det blir bara bättre och bättre (med vissa svackor såklart )

Tror att jag tyckte att det blev lättare runt 6 månader då jag inte längre var totalt bunden vid dottern pga amningen. Amningen kändes också så mycket lättare när den inte längre var ett måste utan mer ett val. Ammade sen henne tills hon var 19 månader vilket var fantastiskt

Jag undrar hur det kommer att dra igång, om det någonsin gör det. Jag har inte haft några falska alarm, ingen slempropp i sikte, det enda är sd och lite mensvärkssmärta här och var, men verkligen inga stora gester.

Svårt att minnas exakt men första övergången tycker jag kom redan några veckor efter att sambon gått tillbaka till jobbet. Egentligen blev inte bebisen lättare då, men man hade kommit över den första chocken, accepterat situationen och börjat hitta strategier för att göra sin tillvaro lite bekvämare. 

Kanske är jag som var fånig som förstagångsmamma, det tycker jag själv i backspegeln, men där i början hade jag liksom inte fattat att man "fick" lägga ifrån sig bebisen när han var vaken. Jag tänkte liksom att all vaken tid måste man hålla eller vara precis intill, och när jag blev ensam hemma med honom tänkte jag att jag måste få honom att sova innan jag kunde äta/gå på toa/klä på mig osv. Det funkade ju inget vidare och efter ett par dagar av att inte ätit frukost vid lunchtid började jag lära mig att lägga honom i gymmet, spjälsängen, babysittern en stund och gå och fixa det jag måste. Att även om han gnäller tar det ändå några minuter innan han börjar skrika, och då hinner man slänga ihop en macka eller kissa. Märkte att han till och med gillade att sitta i sittern i badrummet och titta på en svart handduk mot vitt element medan jag duschade snabbt osv. 

En annan läxa som jag iofs tror att man måste känna in själv är att bebisar har ett otroligt sjätte sinne för ens egen sinnesstämning. I början när han skrek upp sig mer än ett par skrik blev jag själv jättestressad och ängslig. Och dom känner av det som FAN! Är man själv lugn och stabil går det oftast över mycket snabbare, men känner dom av att den vuxna själv är orolig blir dom vansinniga. Det är samma sak när dom blir lite större och man försöker ha fasta läggtider, ligger man själv spänd och hoppas att ungen ska somna snart så att man kan gå ut och få den där lilla stunden egentid/tid med sambon eller vad man nu hoppats göra medan barnet sover kan man ge sig fan på att dom aldrig somnar utan blir övertrötta och hysteriska istället. Medan om man slappnar av och själv halvsover så somnar dom lätt, dock kommer det med risken att man själv somnar och sover bort sin lilla stund... 

Ungefär vid tre månader brukar de börja få en stadig dygnsrytm, det gör det mycket lättare att planera och komma iväg på grejer. Å andra sidan leder det till stor frustration när de inte somnar som de ska på sina tider... 

När man kan börja ge välling och smakisar, förr var det fyra månader men nu vet jag att de egentligen rekommenderar helamning till sex månader med jättesmå smakisar innan? Det tyckte jag var skönt för då kunde man lämna över lite mer till partnern när man inte var enda källan till mat längre. (Eller till barnvakt en liten stund)

Men egentligen tyckte jag det började bli lätt och roligt att vara mammaledig först kring 8-9 månader, för då började sonen visa att dom ganska tråkiga babyaktiviteter som jag gick på mest för att ta mig ur huset och inte bli galen faktiskt var roliga och givande för honom. Och då kändes det ändå mycket bättre och mer givande när man märkte att han uppskattade öppna förskolan, gå hem till andra föräldralediga och dregla runt på mattan och sånt. 

Ni som åkt in och fått sovdos, vad exakt har det inneburit?

Ringde och pratade med fl för ett tag sedan och jag är välkommen in för en sovdos anytime, men det lät som att det innebar smärtstillande och något som stoppar förvärkarna, inget mer? Jag trodde man fick någon mildare sömntablett också?

Det är absolut ingen mening för mig att åka 14mil bara för smärtstillande, jag kan ändå inte komma till ro och sova. Har legat och försökt slappna av en bra stund nu och lyckades slumra till kanske en halvtimme men thats it. Känns som att kroppen går på högvarv just nu.