BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Jag brukar kunna glorifiera grejer och haka upp mig på det. "Om jag hade stannat kvar i Australien hade jag minsann haft det SÅ bra med vännerna, solen, bruncher och havet. Jag hade haft ett häftigt konstnärligt jobb och bott i ett mysigt hus." I själva verket är jag ganska rädd för havet, gillar inte att sola, gillar inte extrem värme, har få vänner som faktiskt bor där, tyckte det var jobbigt att behöva prata engelska precis hela tiden, och jag hade haft ett uselt jobb och inga pengar till ett mysigt hus. Jag är inte konstnärligt lagd.

"Om jag hade pluggat juridik som jag hade tänkt mig hade jag minsann varit förmögen och framgångsrik nu, jag hade haft ett spännande liv!" Nej, jag hade haft ordentliga studieskulder, suttit på kontor hela dagarna, och i övrigt hade mitt liv sett ungefär likadant ut.

Kanske är det lite så för dig också? Att du saknar ett drömscenario, men i själva verket skulle det kunna bli en svår graviditet, ett barn med handikapp som gör att du har svårt att räcka till, sämre ekonomi, och de logistiska problem du redan räknat upp. Eller kanske blir det där fjärde barnet det som hamnar i trubbel, som mår dåligt och orsakar oro och sorg (över att hen inte mår bra) från ung ålder. Personligen tycker jag det hjälper om jag tänker ut ett trist scenario som är ungefär lika troligt som mitt drömscenario, men det kanske inte är samma sak när man känner sorg över ett barn som aldrig blir till...

Jag har lyxen att ha ett till att se fram emot (om det blir som vi hoppas och vill). :)

Efter första barnet hade jag också 3 envisa kilon kvar, de försvann när jag slutade amma. Jag vill gå ner cirka fyra kg, väger 5 kg mer än före graviditeten. Jag har inte tränat nåt och ätit choklad typ varje dag. Men ska försöka komma igång nu.

Måste vara något fel på mig:(

Idag har min bästa vän fått sitt andra barn. Jag är förstås jätteglad för hennes skull men nu kommer den där gnagande sorgen tillbaka. Jag fattar inte varför jag känner som jag gör. Visst att det känts trist de andra två gångerna när jag lagt bort de minsta kläderna men det har gått över lika fort igen och så har jag liksom känt mig nöjd med att de blivit större och att bebistiden passerar.

Nu känner jag en ENORM sorg över att aldrig mer få vara med om det här och det går inte över:( det är lätt att säga att "det är väl bara att skaffa ett fjärde barn då", men nu kommer det inte bli så. Sambon känner att han börjar bli för gammal (har nyss fyllt 40), med tre barn får vi plats i vanlig bil och alla tre barnen kan få varsitt rum. Det är ju perfekt nu!

Ändå är det en sån gnagande sorg som hänger över mig:( kanske är det känslan av att det stora i livet redan är gjort (bli tillsammans, förlova sig, köpa hus, skaffa barn) och nu har jag inget mer att se fram emot i mitt liv. Sambon verkar inte vilja gifta sig så jag känner mig liksom "fast" i livet.

Djupa funderingar här på kvällen:(

Tage äter ju bara ersättning och än så länge med napp nr 1 från MAM. Läste någonstans att nr 2 var från typ 4 månader så vi testade den nån gång, men det rinner för fort så han sätter i halsen. Det är ju så olika hur barn "vill ha det"

Vi är i väg på semester. I har fått lånat mina föräldrars husbil. Vi åkte igår förmiddag och tog oss till Värnamo och åt middag med en gymnasiekompis till mig och hennes sambo. Idag begav vi oss till Ullared och shoppade på Gekås. V satt i bärselen och tyckte allt var jättekul. Blev mest saker till honom. Bla böcker, duplo (med en pappa som är lego fantast måste såklart sonen ha en massa duplo;) ) och så en bebis leksak och lite kläder. Var för mycket folk för att orka kolla på saker till oss vuxna.

Nu är vi i Halmstad på en camping och har kollat på havet och bara myst och busat. Vi ska vidare till Skåne om nån dag för på lördag ska vi på bröllop. :)

Riktigt skönt är det att få komma iväg och se nåt annat än väggarna där hemna. kände att jag behövde ett avbrott i vardagen :)

Jag gick in på mams hemsida o kollade, där står det att 1 är för nyfödda/ovana, 2 för de mer vana (2månader) och 3 är för barnet som vill äta ännu snabbare (4 månader). Men Bosse är ju inte van att äta med nappflaska då han flaskas så sällan så 1an passar fortfarande han då han är nybörjare :)

Hur gamla ska de vara eller andra kriterier (längd, vikt, färdigheter) för att få byta liggdel till sittdelen i vagnen? Vi har bugaboo, ergonomisk sittdel. W verkar väldigt intresserad av att se sig omkring.

En annan fråga - när börjar ni med välling och mat? När tänker ni som ammar sluta med det? Trappa ner? Hur funkar det egentligen?

Ang genus och jämställdhet så är planen att ta ungefär lika mkt föräldraledigt, jag tar ut 5 dar/v och vi planerar att W börjar dagis i Augusti 2016. Ekonomin skulle vi ha reglerat så han betalar min uteblivna pensionsersättning etc undrar min mammaledighet men så blev han av med sitt fasta uppdrag, typ hela inkomsten (han är egen företagare) i början av året, så det blev inget med det. Han har dock klarat att få in andra uppdrag, men inget fast. Så jag betalar hälften av alla räkningar och utgifter, men han får ju göra detsamma sen när han är pappaledig.

Ang sömn så tar jag och maken varannan natt i gästrummet så man får sova ut. Helt jämlikt. Däremot konstrar W och vill äta oftare när jag ligger i sovrummet där spjälsängen står än när min man gör det (det var någon som skrev om det tidigare - yes! För oss stämmer det att W känner lukten av mig och äter mindre per gång men oftare). Så det blir ju inte helt samma ändå.

Livet slutade ju vara jämlikt den dagen jag blev gravid, men det som går att göra lika vill vi göra lika. Tyvärr är ju livet ändå inte så lätt alltid och visst är det skillnad på mamma och pappa.