BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Kpax och Sail on: det är helt naturligt att oroa sig. Någon bebismage kommer ni inte att få förrän tidigast v13-18 någonting. Det är först i vecka 13 som livmodern når över blygdbenet.

Jag har två mf på raken i bagaget men oroar mig faktiskt inte särskilt mycket längre. Jag har gått in i vecka 9 då mitt senare mf skedde och allt känns precis som det skall och jag har inte fått några bruna flytningar eller annat som indikerar att jag inte längre skulle vara gravid.

Men förklara er oro för er bm och se om ni kan få komma in i vecka 14-15 och lyssna på hjärtat. Det fick jag göra med dottern och det lugnade mig verkligen. Kanske har ni också tillmötesgående bm som kan sätta sig in i hur ni känner

Ang MA och mf så har jag hört att det finns två extra känsliga perioder dels i vecka 6 då hjärtat skall börja slå och sen i vecka 9-12 då moderkakan tar över försörjningen till fostret. Oftast går det "fel" i början på den perioden så ni kan nog andas ut lite om ni passerat vecka 9.

Och till slut, klart ni är gravida! När ni beskriver hur ni mår skulle vem som helst säga "du är nog gravid" om ni räknade upp era symptom. Inte "det låter helt normalt att må så för en icke-gravid"

ni skriver så flitigt, jag hänger inte med alls!

Vill bara lugna er som oroar er över era magar. Jag är mitt i v.13 nu och har precis börjat få en rundning långt ner (plus att midjan verkar försvinna?). Det är första barnet för mig... innan såg jag mest småfet ut :) Behöver bara dölja min lilla rundning till fredag, har UL fredag morgon och efter det ska jag outa för chefen.

Har dessutom hört att många inte får bebiskula förrän v.18-19 någonting... är glad jag fick min relativt "tidigt" då ändå.

Haha! Jag fick bebismage i v 25 sist :) så det är nog väldigt olika :))

12+3 är jag i. Magen kom som över en natt i förrgår.

Urs har börjat oroa mig över missfall pga livskris, att jag gråter dagarna i ända och är helt tröstlös.

Tänker vilken ogästvänlig plats min kropp måste vara just nu :(

Vad tror ni? Jag funderar på be om ul för att kunna lugna mig. Dom sa att deras tröskel var lägre pga att jag haft missfall och missed abortion innan. Eller är det att be om för mycket?

Jag vet inte om man riskerar att få missfall av att må psykiskt dåligt, jag har aldrig hört talas om det, men är heller inte så påläst.

Däremot är det såklart värt ett försök om det skulle lugna dig!

Imorgon ska ja kolla med kuratorn på gynekologen om hon kan kolla upp om det går få göra en extra koll:)

Jo :( han flyttade idag. Så de är tungt. Men hoppas han kommer på bättre tankar. Om barnet i magen håller sig kvar och allt går bra trots allt jobbigt som hänt så ska jag göra de bästa av situationen för mig och barnen :)