Som är vv sen 5 år. Varje byte från mamman och hit gråter hon i flera dagar. Jag förstår henne. Både mamman och pappan är bra men de jobbar olika och kan inte enas. Bonus vill vara hos mamman och vh här. Pappan vägrar. Hur ska jag stötta bonus?
Föräldrar ska förvisso lyssna på sina barn men besluta efter vad som de bedömer är långsiktigt bäst för barnen. Jag tycker det verkar som om din sambo är en klok pappa som agerar just så och att din bonus mamma är en klok mamma som inte tar tillfället och går emot honom i detta.
Det bästa du kan göra som klok bonusmamma är att låta bli att undergräva föräldrarna genom att ha en egen liten motståndsrörelse för vh. Du ger flickan motstridiga besked mot vad hennes föräldrar gör och bidrar snarare till den komplexitet med olika bud på olika håll som du uppger att hon har problem med.
Att du enbart är intresserad av att avhandla hur pappan ska förmås till vh och inte hur flickan ska kunna må bra på bättre sätt talar inte för att du bara har flickans bästa för ögonen faktiskt.
Föräldrar ska förvisso lyssna på sina barn men besluta efter vad som de bedömer är långsiktigt bäst för barnen. Jag tycker det verkar som om din sambo är en klok pappa som agerar just så och att din bonus mamma är en klok mamma som inte tar tillfället och går emot honom i detta.
Det bästa du kan göra som klok bonusmamma är att låta bli att undergräva föräldrarna genom att ha en egen liten motståndsrörelse för vh. Du ger flickan motstridiga besked mot vad hennes föräldrar gör och bidrar snarare till den komplexitet med olika bud på olika håll som du uppger att hon har problem med.
Att du enbart är intresserad av att avhandla hur pappan ska förmås till vh och inte hur flickan ska kunna må bra på bättre sätt talar inte för att du bara har flickans bästa för ögonen faktiskt.
Föräldrar ska förvisso lyssna på sina barn men besluta efter vad som de bedömer är långsiktigt bäst för barnen. Jag tycker det verkar som om din sambo är en klok pappa som agerar just så och att din bonus mamma är en klok mamma som inte tar tillfället och går emot honom i detta.
Det bästa du kan göra som klok bonusmamma är att låta bli att undergräva föräldrarna genom att ha en egen liten motståndsrörelse för vh. Du ger flickan motstridiga besked mot vad hennes föräldrar gör och bidrar snarare till den komplexitet med olika bud på olika håll som du uppger att hon har problem med.
Att du enbart är intresserad av att avhandla hur pappan ska förmås till vh och inte hur flickan ska kunna må bra på bättre sätt talar inte för att du bara har flickans bästa för ögonen faktiskt.
Med all respekt för individen så är det andra hemmet ju tydligen inte så hälsosamt. Det finns rön som visar att antalet fettceller grundas när man är barn, vilket gör att det blir betydligt svårare att åtgärda övervikten som vuxen. Att hon känner att hon mår bättre av att inte ha regler och rikligt med gott är liksom inte ett argument som skulle övertyga mig som vuxen. Du kan bejaka henne i hennes känslor utan att ställa upp på att lösningen är vh.
Jag upprepar, testa längre perioder istället så det blir färre upprivande byten och hon hinner landa i de olika miljöerna innan det är dags att byta igen. Det är just själva bytet som brukar vara jobbigast, och, antar jag, särskilt som om miljöerna är olika.
Hur kan du och alla fullständigt ignorera bonus känslor?? Fullständigt respektlöst.
Det finns inte en chans att hon trivs bättre hos mamman på grund av de slappare reglerna där. Det är hon för liten för. Hon vantrivs hos pappan för att någonting inte fungerar (känslomässigt?) hemma hos honom.
Istället för att förvärra barnets plågor genom att utöka tiden hos pappan (fy fan vad taskigt) så vore det vettigare för pappan att ta sig en funderare på varför dottern inte trivs där och sedan kanske testa något nytt.
Fy fan alltså. Jag skulle må dåligt av att mitt barn led hemma hos mig. Skulle aldrig klara av att ignorera det.
Ts,
I min förra relation hade jag två bonusbarn. Flickan var 5 år när jag kom in i bilden. Hon skrek hysteriskt varje gång hon skulle till mamma, gömde sig, sprang i väg. Hon ville till varje pris stanna hos pappa.
Det handlade dock inte om att hon inte ville vara hos mamma, utan om att hon inte vågade lämna pappa.
Han hade inga regler och lämnade besluten till barnen i tron att dom hade det bättre om dom fick som dom ville. Mamman i sin tur hade regler och struktur. Detta gjorde att flickan inte kände att pappa var trygg och tog därmed på sitt ansvar att "hjälpa honom". I flickans värld klarade sig mamma utan henne, men pappa gjorde det inte, alltså kände hon sig tvingad att vara hos pappa. Ett barn kan dock inte uttrycka detta utan reagerar primitivt med skrik, ledsamhet, rädsla och/eller aggressioner.
När pappan började få struktur på tillvaron och införde regler blev flickan trygg i att han klarade sig själv och åkte glatt till mamma utan problem.
Något att reflektera över kanske.
Ts,
I min förra relation hade jag två bonusbarn. Flickan var 5 år när jag kom in i bilden. Hon skrek hysteriskt varje gång hon skulle till mamma, gömde sig, sprang i väg. Hon ville till varje pris stanna hos pappa.
Det handlade dock inte om att hon inte ville vara hos mamma, utan om att hon inte vågade lämna pappa.
Han hade inga regler och lämnade besluten till barnen i tron att dom hade det bättre om dom fick som dom ville. Mamman i sin tur hade regler och struktur. Detta gjorde att flickan inte kände att pappa var trygg och tog därmed på sitt ansvar att "hjälpa honom". I flickans värld klarade sig mamma utan henne, men pappa gjorde det inte, alltså kände hon sig tvingad att vara hos pappa. Ett barn kan dock inte uttrycka detta utan reagerar primitivt med skrik, ledsamhet, rädsla och/eller aggressioner.
När pappan började få struktur på tillvaron och införde regler blev flickan trygg i att han klarade sig själv och åkte glatt till mamma utan problem.
Något att reflektera över kanske.
!