Frisk men kan inte bli gravid?

Glömde skriva att jag trappat ner på kaffe drastiskt. Jag dricker bara 1 kopp om dagen. En liten kopp...
Ändå blir det inget plus. Vad gör jag för fel?

Vissa kan inte bli gravida helt enkelt. Har din man också dragit ner på kaffe, alkohol osv?

Ja han dricker sällan kaffe, en gång per dag. Sällan alkohol. Snusar dock.

Alla blir gravida. Syskon, vänner, mostrar, kompisars barn, kusiner, folk på stan går med barnvagn, kvinnor som ammar överallt ska självklart ha rättigheter, vabba ska man få göra utan att blinka, självklart får man hämta barnet på dagis även om alla andra på jobbet slutar en timma senare, stora magar går framför allt annars, gravida kvinnor är gudar, barn är vår framtid, vi ärver inte jorden av våra föräldrar vi lånar den av våra barn, barn föds oskyldiga, ingen nekar en gravid kvinna, mammaledighet är en självklarhet, pappaledighet likaså, barnbidrag, dagis, föräldrapeng, förståelse, empati, medmänsklighet, kärleken till ett barn, ömheten inför modern/fadern, ave maria...

VÄRLDEN ÄR UPPBYGGD KRING ATT VI SKA FÖRÖKA OSS
JAG KAN INTE FÖRÖKA MIG
JAG HAR INGA FÖRMÅNER/BIDRAG/MÄNNISKOR SOM VISAR HÄNSYN FÖR MIN GRAVIDA MAGE ELLER MITT BARN
JAG KOMMER ALDRIG ATT FÅ GE EN FÖRLÅTMIGBLICK PÅ ICA NÄR MITT BARN SKRIKER
JAG KOMMER ALDRIG ATT FÅ ARGA BLICKAR NÄR JAG AMMAR OFFENTLIGT
JAG KOMMER ALDRIG ATT VARA MAMMALEDIG
JAG KOMMER ALDRIG ATT FÅ KRAMA OM MITT EGET BARN
JAG KOMMER ALDRIG ATT FÅ BERÄTTA HUR MYCKET JAG ÄLSKAR HONOM/HENNE

Detta skrev någon annan för längesedan på detta forum. Så känner jag varje dag och har tänkt på detta länge. Jävla orättvisa!!!!!!!!

Har de kollat du du har ägglossning och att dina äggledare funkar? Det känns som de bara har gjort de allra enklaste fertilitetstesterna. Sen finns provrörsbefruktining om de inte hittar felet ändå.

Här är en till som är frisk men kan fan inte få barn!!!
Så jävla jobbigt! ALLA mina kompisar har barn, ALLA utom en. Hon är dessutom 3 år yngre än mig.
ALLA säger att det är så JÄÄÄÄVLA lätt att bli gravid. Kul för alla dom då, jag får fan inget plus på stickan!
Visst att jag är lite småtjock BMI 27 och visst att gubben har lite väl stor mage kanske men va faan..Alla ándra feta har ju barn, oftast flera tom. Vitaminer tar jag också dagligen, jag slutade röka men blev så less att jag började nu igen. Skit samma, hur jävla många rökare, alkoholister och pundrare blir inte gravida då?
De såg inga konstigheter hos Gyn, allt såg så jäkla bra och normalt ut. Vi ska bara stå ut, kn*lla som kaniner var 2-3 dag och sen tar det sig...
Nä fy faaan..Livet är rätt orättvist ibland.
Men du, man får gråta, stänga in sig och undvika alla med barn och alla gravida . Det är helt OK!

Känner med er. Har varit i er sits och levde precis som du TS. Nyttigt utan rökning, alkohol osv.

Vi började efter 2 år en riktig utredning och fick den roliga stämpeln "oförklarligt barnlösa". Alltså såg allt tipptopp ut även efter kontraströntken, simupp koll, UL vid äl osv osv.
Hormoner hjälpte inte och inte ens 3 fulla Ivf med guldägg hjälpte.

Så otroligt frustrerande att inte veta VARFÖR. Jag kände ofta att jag hellre hade vetat om något fel.

Hur som helst. Efter 7 år!!!! testade vi lite huskurer och vips blev det barn (se min sida för mer info).

Idag har vi 3 barn på 7, 5 och 3 år.

Så, ge inte upp!!!

Får lite tårar i ögot när jag läser ditt inlägg.
7 år! Fy fan vad starka ni är! Får man fråga om du och din partner fortfarande är ihop? Eller krossas förhållande när det gäller en så stor grej som barn?

Vi ska inte ge upp! Jag är 31 och sambon 28, så vi har väl ändå några år till på oss hoppas jag. Men ibland när det bara är rutinsex efter rutinsex så brukar jag undra om det verkligen är värt det...Såna tankar kanske är vanligt, vad vet jag.
Men har man satt fan i båten får man ro han i land! Jag SKA bli gravid, någongång!

Vi är fortfarande tillsammans (16 år). Men vi hade en riktig dipp efter första barnet. Antagligen mycket pga att det blev en så stor förändring efter så lång tid samt att första barnet hade kolik. När man drömt i 7 år om "babylyckan" och det blir mycket jobb, ingen sömn, ny dynamik i familjen osv så är risken tyvärr stor att man tom går isär. Vi kämpade dock vidare och iom att jag blev oplanerat gravid så kände vi att vi skulle lägga all skit bakom oss och börja om. Vilket fungerade. Dessutom var andra barnet super lätt jämfört med första

Så mitt råd är att om ni väl får barn så måste ni vara beredda på att det är lika jobbigt som för alla andra, även om man kanske längtat mer än de flesta.

Japp har kollat att ägglossningen fungerar. Läkaren på kvinnokliniken sa att jag skulle göra en spolning, men på besöket dit den andra gången sa han att det förmodligen inte var något fel på mig då jag har normal menscykel. Läkaren frågade mig också om jag ville göra en smärtfri undersökning den gången eller gå igenom spolningen för han trodde som sagt inte att det var något fel. Skum fråga?! Klart att jag inte vill ha en undersökning som gör ont? Så jag sa nej till spolningen. Så egentligen har jag bara läkarens ord på att allt är okej och ett blodprov som säger att allt är som det ska. Men vad vet jag? En läkare på en privat klinik i samma stad där jag bor, sa att landstinget alltså sjukhusets läkare är att lita på och dom är väldigt kompetenta. Så jag använder deras ord och litar på det in i det sista, för något slags hopp har jag väl kvar då antar jag? Eller så gör jag allt för att slippa IVF.  Det blir adoption innan IVF. Så rädd är jag för sjukvården.