Frisk men kan inte bli gravid?

Jag är 28 år snart, har försökt blivit gravid i över 2 år. Jag har aldrig tagit mediciner.
Jag har aldrig rökt eller snusat. Dricker väldigt måttligt (nästan aldrig) och om jag gör det är det ett glas vin en gång i månaden. Jag har aldrig ätit p-piller eller andra hormoner. BIM 19,5 - 19,8. Jag motionerar ganska ofta i form av jogging. Jag har börjat äta magnesium, kvinnotabletter som innehåller folsyra bland annat och c-vitaminer samt omega 3. Äter ganska nyttigt mat ändå men det kan vara bra att äta kosttillskott sägs det (eller det har jag läst iaf). Vi har semester nu och jag har 8 veckors semester så bara det är väl avkoppling nog? Men det har ju gått fler somrar och inget har hänt så?! Jag äter bisolvon för slemlösande effekt på ägglossningssekretet. Yoga varannan dag hemma för fertilitet och jag ligger kvar minst 30-40 minuter efter varje samlag med benen uppe i vädret för att ge simmarna en bättre chans. Visst ja, vi har besökt kvinnokliniken på sjukhuset som säger att det inte är något fel på någon av oss, efter att vi gjort spermaprov samt blodprov.
Trots allt detta blir jag inte gravid....?? Hjälp.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-07-19 13:04
Min syster och mamma fick barn efter bara 1 års försök och min mans bror har fått 2 barn sen vi började försöka så det är heller inget fel på våra familjer?
Kan tillägga att jag har svårt med folk nu, har hamnat i en depression, och gått till en KBT terapeut och en beteende terapeut. Dessa har ju olika metoder men ingen verkar fungera för att jag ska tänka annorlunda och bli mig själv igen (glad och energisk och inte folkskygg längre). Jag kan inte titta på en barnvagn utan att känna hat och frustration. Sist jag var på en släktträff var jag till slut tvungen att låsa in mig på toaletten för att inte bryta ihop inför alla människor! Usch...

Kaffekanna86

Äldre 19 Jul 12:48

#1

Glömde skriva att jag trappat ner på kaffe drastiskt. Jag dricker bara 1 kopp om dagen. En liten kopp...
Ändå blir det inget plus. Vad gör jag för fel?

Kaffekanna86

Äldre 19 Jul 13:13

#3

Ja han dricker sällan kaffe, en gång per dag. Sällan alkohol. Snusar dock.

Kaffekanna86

Äldre 19 Jul 13:57

#4

Kaffekanna86 skrev 2014-07-19 12:48:18 följande:

Glömde skriva att jag trappat ner på kaffe drastiskt. Jag dricker bara 1 kopp om dagen. En liten kopp...
Ändå blir det inget plus. Vad gör jag för fel?

Alla blir gravida. Syskon, vänner, mostrar, kompisars barn, kusiner, folk på stan går med barnvagn, kvinnor som ammar överallt ska självklart ha rättigheter, vabba ska man få göra utan att blinka, självklart får man hämta barnet på dagis även om alla andra på jobbet slutar en timma senare, stora magar går framför allt annars, gravida kvinnor är gudar, barn är vår framtid, vi ärver inte jorden av våra föräldrar vi lånar den av våra barn, barn föds oskyldiga, ingen nekar en gravid kvinna, mammaledighet är en självklarhet, pappaledighet likaså, barnbidrag, dagis, föräldrapeng, förståelse, empati, medmänsklighet, kärleken till ett barn, ömheten inför modern/fadern, ave maria...

VÄRLDEN ÄR UPPBYGGD KRING ATT VI SKA FÖRÖKA OSS
JAG KAN INTE FÖRÖKA MIG
JAG HAR INGA FÖRMÅNER/BIDRAG/MÄNNISKOR SOM VISAR HÄNSYN FÖR MIN GRAVIDA MAGE ELLER MITT BARN
JAG KOMMER ALDRIG ATT FÅ GE EN FÖRLÅTMIGBLICK PÅ ICA NÄR MITT BARN SKRIKER
JAG KOMMER ALDRIG ATT FÅ ARGA BLICKAR NÄR JAG AMMAR OFFENTLIGT
JAG KOMMER ALDRIG ATT VARA MAMMALEDIG
JAG KOMMER ALDRIG ATT FÅ KRAMA OM MITT EGET BARN
JAG KOMMER ALDRIG ATT FÅ BERÄTTA HUR MYCKET JAG ÄLSKAR HONOM/HENNE

Detta skrev någon annan för längesedan på detta forum. Så känner jag varje dag och har tänkt på detta länge. Jävla orättvisa!!!!!!!!

Kaffekanna86

Äldre 19 Jul 21:56

#10

Lena skrev 2014-07-19 14:11:41 följande:

Har de kollat du du har ägglossning och att dina äggledare funkar? Det känns som de bara har gjort de allra enklaste fertilitetstesterna. Sen finns provrörsbefruktining om de inte hittar felet ändå.

Japp har kollat att ägglossningen fungerar. Läkaren på kvinnokliniken sa att jag skulle göra en spolning, men på besöket dit den andra gången sa han att det förmodligen inte var något fel på mig då jag har normal menscykel. Läkaren frågade mig också om jag ville göra en smärtfri undersökning den gången eller gå igenom spolningen för han trodde som sagt inte att det var något fel. Skum fråga?! Klart att jag inte vill ha en undersökning som gör ont? Så jag sa nej till spolningen. Så egentligen har jag bara läkarens ord på att allt är okej och ett blodprov som säger att allt är som det ska. Men vad vet jag? En läkare på en privat klinik i samma stad där jag bor, sa att landstinget alltså sjukhusets läkare är att lita på och dom är väldigt kompetenta. Så jag använder deras ord och litar på det in i det sista, för något slags hopp har jag väl kvar då antar jag? Eller så gör jag allt för att slippa IVF. Det blir adoption innan IVF. Så rädd är jag för sjukvården.

Kaffekanna86

Äldre 19 Jul 22:11

#11

Unaangelita skrev 2014-07-19 14:20:41 följande:

Här är en till som är frisk men kan fan inte få barn!!!
Så jävla jobbigt! ALLA mina kompisar har barn, ALLA utom en. Hon är dessutom 3 år yngre än mig.
ALLA säger att det är så JÄÄÄÄVLA lätt att bli gravid. Kul för alla dom då, jag får fan inget plus på stickan!
Visst att jag är lite småtjock BMI 27 och visst att gubben har lite väl stor mage kanske men va faan..Alla ándra feta har ju barn, oftast flera tom. Vitaminer tar jag också dagligen, jag slutade röka men blev så less att jag började nu igen. Skit samma, hur jävla många rökare, alkoholister och pundrare blir inte gravida då?
De såg inga konstigheter hos Gyn, allt såg så jäkla bra och normalt ut. Vi ska bara stå ut, kn*lla som kaniner var 2-3 dag och sen tar det sig...
Nä fy faaan..Livet är rätt orättvist ibland.
Men du, man får gråta, stänga in sig och undvika alla med barn och alla gravida . Det är helt OK! ${#emotions_dlg.flower}$

Jag har hört massor som blivit gravida trots att de röker och alla säger att man inte ska röka men va fan, bevisen finns ju, för att det springer runt mammor på stan med ciggen i handen och barnvagnen med den nyfödda i den andra! Jag vet inte vad det är som gör att just VI inte blir med barn, men en sak kan väl för fan inte stoppa hela tillverkningen? Då gör man ju fel hela tiden, man får inte äta rött kött, man får inte dricka alkohol, man får inte äta fisk från östersjön, man måste motionera måttligt, dricka mycket vatten, äta folsyra, man ska ha bra munhygien, man ska inte snusa, man ska inte dricka mycket kaffe etc. etc. etc. Som du skrev, pundare får barn, alkoholister får barn, yngre och äldre får barn.
Min terapeut är ingen barnlöshets expert eller infertilitets läkare men hon sa att det kan vara att jag är för "spärrad", som att jag är för stressad, eller stoppar det hela för att jag tänker för mycket på det. Ja, jag kan ju inte tänka mindre på det ju mer tiden går så....?? Vad ska jag tänka på istället? Att jag inte vill ha barn längre eller? Blir jag gravid då? Fan, ingen vet och ingen läkare i världen har svar på den frågan...

Kaffekanna86

Äldre 19 Jul 22:21

#12

Flisan79 skrev 2014-07-19 16:32:54 följande:

Vi är fortfarande tillsammans (16 år). Men vi hade en riktig dipp efter första barnet. Antagligen mycket pga att det blev en så stor förändring efter så lång tid samt att första barnet hade kolik. När man drömt i 7 år om "babylyckan" och det blir mycket jobb, ingen sömn, ny dynamik i familjen osv så är risken tyvärr stor att man tom går isär. Vi kämpade dock vidare och iom att jag blev oplanerat gravid så kände vi att vi skulle lägga all skit bakom oss och börja om. Vilket fungerade. Dessutom var andra barnet super lätt jämfört med första

Så mitt råd är att om ni väl får barn så måste ni vara beredda på att det är lika jobbigt som för alla andra, även om man kanske längtat mer än de flesta.

Det sista du skrev om "att det blir lika jobbigt som för alla andra" är nog en sak man har planerat för, där av att man försöker att skaffa barn på alla sätt man kan! Jag tror ingen ofrivilligt barnlös tänker att det ska bli guld och gröna skogar när barnet väl har kommit utan att det blir ett liv man för till världen som man ska ta hand om i resten av sitt liv! Jag tror också att de flesta är beredda på att barnet kan ha (som du skrev att ditt första barn hade) - kolik - eller värre. En av mina vänner har en autistisk pojke med ADHD som idag behöver 24 timmars tillsyn och hjälp för att klara vardagen. Det tär på förhållandet något otroligt, det har jag sett på min vän som kämpar än idag med att klara av sin son. Och om jag fick bestämma så skulle jag hellre ta hand om ett barn med så svår problematik och så svåra diagnoser än att vara barnlös för resten av livet.

Kaffekanna86

Äldre 21 Jul 09:02

#16

Flisan79 skrev 2014-07-19 23:46:32 följande:

Av den anledning finns eller iaf fanns en del regler för par som vill/ville adoptera. Att det kunde bli svårare om man varit tillsammans väldigt länge. För att konstellationen i förhållandet var så inrutat i två.

Jag kan hålla med dig där. Vi funderar mycket på adoption. Men vi får se. Ibland ger jag upp och vill acceptera att det liksom är över och ibland vill jag försöka i flera år till...Man får försöka planera så mycket man kan innan och prata om hur det kommer att bli, försöka se framåt att om det blir barn så kommer vi att ta hand om ett annat liv än oss två som behöver mer liksom. Det är ju egentligen det vi vill, vi älskar varandra, men är redo att släppa våra egna intressen för att ägna all tid åt ett nytt liv. (fast det var längesedan jag hade ett intresse). Som kvinna blir man väl gravid först, typ när man börjar försöka, och mannen blir väl pappa då han ser sitt barn för första gången? Fast detta har jag och min man pratat mycket om också, och han säger att han är redo och känner sig som en förälder nu om ni förstår hur jag menar?

Kaffekanna86

Äldre 21 Jul 09:10

#17

Unaangelita skrev 2014-07-20 07:23:17 följande:

Jo jag läste typ överallt att man inte ska röka. Okej jag slutade och mådde svindåligt i 6 månader, men jag fixade det. Kaffet klarade jag inte av att sluta med men 2 koppar om dagen ska inte vara någon fara. Efter 7 månader mådde jag såå piss och var så leden. Bestämde mig för en brakfylla ( hade bara tagit några glas vin under dessa månader) och rökte upp ett helt palket cigg själv. Nu är jag fast igen. Dock bara under sommaren har jag lovat mig själv för till höst ska jag sluta igen och sätta igång att baka bebis.
Men jag har svårt att tro på att allt hänger på cigg, alkohol, kaffe, rött kött osv...De flesta ofrivilligt barnlösa gör ju typ alla rätt och inget händer ändå.
Nu är det ÄL-tester och rutinsex som gäller. Återigen. Får vi se om det funkar!

Det där med mentala spärrar sa min terapeut till mig också. Men jag vette faan asså..Jag frågade hur jag ska styra min hjärna och sluta tänka på det. Hon hade inget direkt svar utan jag ska försöka tänka på annat. Mmm tjena, när vi har sex o han kommer tänker jag automatiskt på vilken dag i månaden det är, upp med benen, inte duscha på en gång osv..Det är ju inget jag styr. Så det är svårt att bara stänga av tankarna.
Men nu väntar 3 veckors semester, det kommer bli vin och drinkar några av kvällarna, kanske jag inte tänker på det då.

Hur tänkte din man då? Är han lika "stressad" som du?
Fy vad jag önskar att du om några veckor kikar in här och säger att du fått ett positivt streck på pinnen!

Ja maken min är lika stressad men håller ihop för mig säger han. Han mår dåligt inombords och det ser jag naturligtvis, men han försöker få mig att tänka på annat ibland. Men jag blir arg ibland också då för att jag vill tänka på barn och hur vi ska typ göra nästa gång, och nästa gång....Jag vill komma på något nytt och planera liksom. Men jag blir lika ledsen varje gång det inte går. Nu gick det inte igår heller märkte jag tyvärr, trots semester i 4 veckor, ingen alkohol som vanligt, mindre kaffe, avslappning, yoga, vitaminer, bisolvon etc. etc. ni vet. Jag är lite arg på mig själv också för att jag tänker så här, men berättar inte det för min man, men varje gång vi får reda på att vi inte kan få barn så är det ju jag som får mens och skitsvåra smärtor i flera dagar, men karl får ju inga symtom för så är det ju. Han får bara beskedet att det inte blev något. Så orättvist att vara kvinna. Jag hatar det. (Jag var aldrig så här förut, det är depressionen som pratar).

Det var snällt det du skrev om att några veckor kanske jag kikar in och har ett plus på stickan =) tack, det hoppas vi också. Och att ni också kan få det!

Frisk men kan inte bli gravid?

INNEHÅLL