cannabis vid livskris

ja, man blir så som du beskriver här.. exakt 

hur man bemöter ? det går inte eftersom de är påverkade 
de är inte sig själva och blir inte heller det föränn efter ca tre ve som rena. 

Hur tror du cannabis påverkar honom om han redan innan mådde dåligt, var nedstämd. Det är klart han tycker det är skönt för stunden att röka på, bli bäng, skönt att fly när man lämnar fru, barn, radhusköp osv. Skulle jag också tycka. Inser han själv att han uppför sig illa, att han sumpar mer än äktenskapet?

Han har blivit väldigt självcentrerad, vill fly allt ansvar.  
Hur lång tid tar det innan det brakar? Jag ser inte att han skulle sluta bara sådär när hans umgänge röker på och säkert även gör annat.

Vad är det för händelser/upplevelser som gör att människor slutar röka på?
Kan man sköta arbete, köra bil när man är pårökt eller dagen efter?

Jag vet inte om det är cannabis hans psyke men han verkar så avstängd, inga känslor för något. Hur mycket känner man när man röker på? Öppnas sinnena eller hur fungerar det?

Jag sörjer förhållandet, vår familj och har börjat gå i terapi. Terapeuten tror att han lämnat mig för att han har en kris i sin relation med sig själv och inte att kärleken tagit slut och att han därför gör sig kall för att klara av att lämna. Och att skuld gör vissa fientliga.

Mina vänner skyller allt på cannabis och den nya vännen.

Hur ser relationerna ut i sådana här kretsar.  Det är inga studenter som röker på ibland. Deras liv går ut på att hanka sig fram på olika jobb och att röka på, kolla på Youtube klipp. Ibland när jag ringer honom sent sitter de hos kompisen och jag hör att de bara surrar på om strunt. Min man är för väck, är tyst medans de andra pratar jätte mycket. Kompisen har varit på behandling och är på samma plats i livet som för 13 år sedan.  Stannar man i sin utveckling av cannabis?

Snälla utbilda mig någon.

Det är helt olika från person till person. Har han det redan jobbigt psykiskt kan det bli mycket sämre, eller mycket bättre.

Min kille röker på nästan varje kväll, men har fortfarande ett bra jobb han sköter jättebra, sin son VV som han är en underbar pappa för, har fixat körkort, lägenhet och allt möjligt under dom få åren vi har varit ihop. Det är så han lever helt enkelt.

Själv försöker jag begränsa lite, röker på i gott sällskap, och ibland själv som medicinering mot ångesten och adhd symptomen jag har haft i perioder sedan länge innan jag upptäckte cannabis. Ibland är det vad jag behöver för att klara sova och må bra.

Tack för svaret, men blir din kille personlighetsförändrad? Vad jobbar din kille med? Har han tålamod med sin son?

Ibland undrar jag om det är mer än cannabis för att han är så förändrad.

ja, man blir avstängd av det nästan psykopatisk med 0 empati, helt avtrubbad och ofta otrevlig,  det är starkt ångestlindrande och på så sätt en "bra" drog för de som lider av svår ångest  så som man troligen gör med trasslig barndom.

de flesta kan nog sköta saker, vad som händer till sist är att de skiter i att sköta det. de tappar intresset även för det. de som röker dagligen tappar intresset för det mesta även sig själva 
han måste själv komma till insikt annars går det inte att hjälpa, alt en traumatisk ( hasch relaterad )  händelse typ psykos eller annat obehagligt

Vilken psykisk sjukdom/åkomma har han?

Problemet är om man ta fel sorts cannabis, så förvärrar man sina problem.

Tar man rätt cannabis, så hjälper det.

När han var yngre hade han diagnosticerad depression och ångest, var inlagd, gick i terapi och medicinerades.
Han har inte verkat deprimerad under vårt gemensamma liv förens i januari.

Däremot har han alltid haft humörsvängningar, svårt för ömsesidig interaktion och kommunikation. Han har svårt att uttrycka och prata om känslor. Skulle det göras en neuropsykiatrisk utredning på honom idag kanske han skulle få atypisk autism, eller autismliknande tillstånd. Han har helt klart vissa autistiska drag. Hans bror är under 30 år, är alkoholist och är bipolär. Min man är mer åt aspberger hållet, dock har han ingen diagnos. Familjen han kommer ifrån har mycket psykisk ohälsa av diverse slag.  Vår egen dotter på 5 skall utredas på BUP för förskolan tycker hon är inbunden, kan sitta mycket länga och pyssla, har lite svårt för social interaktion. Det går ofta i arv, jag tror det kommer från honom.

Innan han lämnade mig sade han att han mådde dåligt, var nedstämd överallt. Han sade att han tänkt varje dag  sedan han slutade med sin medicin mot depression att börja med den igen. Jag tror han har en depression, men vad vet jag, jag är inte läkare. Men han mådde inte bra, betedde sig illa, straffade ut sig innan han flyttade ut. Han visade upp en självdestruktiv sida jag aldrig sett.

Nu borde han vara mycket lyckligare men verkar mest avstängd och har gått tillbaka i utvecklingen 13 år, är i jargongen som när han var 22, men det kanske är umgänget.

Jag ser inte att han kommer sluta, eller kunna fortsätta och börja leva och umgås med andra än sin gamla gräskompis.

Inget annat än att han blir lite slöare när han är pårökt. Därför han endast gör det på kvällen när sonen är i seng, så sonen påverkas inte. Han har en rätt högt uppsatt jobb inom IT.

Låter som din terapeut är på rätt spår. Han har ju länge gått med depression utan vad jag förstått ordentlig behandling. Depressioner kommer även ofta tillbaka i skov.

När du berättar om hans familj så är det ju en stor chans att även han har något utöver depressionen men som inte blivit utrett.

Låter som han självmedicinerar sig och har gjort pga det han känner för han kanske inte kan "visa sig svag" genom att be om hjälp med det han bär på. Han känner kanske att något inte är som det ska och kan inte tackla det vilket leder till frustration som visar sig i humörsvängningar och elakt beteende.

Visst kan cannabis ge personlighets förändring men det är väl mest om man nyttjar det ofta och länge och är en av dom som inte tål det. Cannabis är inte till för alla.

Jag vill tro det handlar om hans inre kaos som han inte kan hantera. Har man svårt eller helt av inte vågar tala om sitt inte kaos så är flykten den som ligger varmast om hjärtat.

Jag vill även tro att han lider inte bara av sitt inre kaos utan även av skuldkänslor. Skuldkänslor att inte fungera som han önskar, vara den pappan till sina barn eller partner.

Om inte du kan nå fram muntligt testa då och skriv ett brev. Möt han istället för att peka på. Om inte du kan nå honom finns det ingen du vet om som kan och vill hjälpa?