Förlossningsdepression

En del av de känslor du beskriver är fullkomligt normala när man precis fått barn. Även jag kände att min sambo och barn skulle ha det bättre om jag bara gick ut genom dörren och försvann. Det var ingen som talat om för mig att man kunde känna så, men när jag pratade med en kompis - som fick barn 2 månader innan jag - som berättade att hon känt samma sak så kände jag mig inte så "onormal" som inte var själaglad över att vara mamma hela tiden.
Hoppas att du kan få samtalshjälp med dina känslor, för det är hemskt att gå omkring och må dåligt hela tiden. Jag fick tur nog hjälp genom min BM efter första graviditeten, och genom min nya BVC efter den andra, så ge inte upp om du får nobben på första stället. Kolla med din BM och hos BVC.

Vad baserade du de tankarna på, att du var en dålig mamma? Vilken typ av hjälp fick du?

Mina tankar att jag var en dålig mamma baserade jag på att
1) Jag var inte glad 24 timmar om dygnet över att vara mamma - vilket jag trodde en "riktig" mamma skulle.
2) Jag fick panik och ångest flera gånger om dagen, eftersom jag inte var glad.
3) Jag grät en massa, och eftersom jag gjorde det funderade jag allvarligt på att gå ut genom dörren - eftersom min sambo och min lille son förkänade någon som var glad.

Dessutom kände jag mig avskärmad ifrån omvärlden. "Alla andras" liv fortsatte precis som vanligt, medan jag var helt beroende av vad ett litet knyte på fyra kilo ville eller inte ville. Min son sov inte bredvid mig på dagarna -  då dög det bara att ligga på min mage eller i vagnen ute på promenad. På nätterna däremot sov han så gott bredvid mig eller sambon, vilket gjorde det svårt för sambon att förstå hur det var på dagarna.

Jag fick samtalshjälp. Först var det min BM som tog sig tid att prata med mig en timme ett par gånger, och senare fick jag gå hos en psykolog som var knuten till BVC i staden vi hade flyttat till. Det var också hon som jag fortsatte hos efter andra sonens födelse - då jag också grät en massa och tyckte livet var pest trots två fina pojkar och en fin sambo. Att bara få prata med en utomstående, som ser saker på ett annat sätt och kan ge tips, var guld värt för mig. Psykologen på BVC berättade också att de tre-fyra första månaderna efter bebisens födelse kallar hon för "en grå zon". Allt har förändrats, och det tar ett tag innan man kan hitta sig själv igen i allt det nya.

Hoppas att du hittar lite ljusglimtar i livet, och att du får den hjälp du har rätt till. Det ska finnas psykolog kopplad till varje BVC, och du har rätt att få träffa den (När min äldsta var precis nyfödd bodde vi i Stockholm, och när jag ringde BVC för att jag mådde så dåligt blev jag tillsagd att ringa till psykjouren ! Så får de inte göra har jag fått reda på sedan.)

Vad jobbigt för dig :(

Jag fick diagnosen postpartum depression för snart 2v sedan... jag kände nästan på mig att jag hade någon depp.

får du hjälp av sambon med vardagliga sysslor så du kan ligga och vila? Det har underlättat för mig att min sambo tar mer ansvar i hemmet.

visst börjar jag fortfarande gråta för småsaker och har yrselattacker o illamående men jag känner att jag har fler glada tillfällen än innan.

tyvärr är ju depressioner vanligare än man tror efter att man fått barn.

hoppas att du snart mår bättre.

Rere88, vilken hjälp har du fått? Vad baserades eran bådas ångest på, var det någon tanke som utlöste ångesten? För mig är det min totala besatthet av att vår son kan sluta andas..

Vi delar på hushållsarbetet. Han gör något mer än jag eftersom jag ammar. Vi ger ersättning ibland och då är det oftast min sambo som matar. Jag brukar sova några timmar på kvällen, då är sonen hos sin pappa i vardagsrummet. Sedan har jag passet på natten, vilket beror på amningen. Uppdelningen fungerar och vi har en fin kommunikation. Detta är mannen i mitt liv, som jag träffade efter skilsmässan från mitt ex. På så sätt har jag det bra, vilket jag hoppas kan underlätta mitt tillfrisknande. Men det är också det som spär på det dåliga samvetet. Mitt liv är fulländat och jag har samma känsla som mitt i en depression.

Hej!
Hur gammal är bebisen? Vet inte om det är till någon hjälp nu men det blir bättre. Jag var också med om en hel del innan min förlossning och det är som om allt kommer upp till ytan när man fött.

Han är 11 dagar idag.

Läkaren skrev ett intyg så jag får ha min store mer på dagis för att jag ska hinna vila. sen ställer mina föräldrar gärna upp o hjälper till med o passa den store.
Det är nog allt som hänt som startat det... hade en väldigt jobbig graviditet med ryggont, foglossningar och blödningar. sen kom sonen 7,5 v för tidigt så låg på neo 3v efter han var född. när jag äntligen kommit hem fick min sambo stora problem med sina njurar med smärtsamma attacker..hade ambulansen här två ggr...

Ok. Jag mådde exakt som du gör. Nu är det bättre men kan känna av ångest och oro ibland här också. Mest framåt kvällen...
Var bor du?

Jag bor i Sthlm. Mår bättre nu. Började med en halv dos Sertralin för en vecka sedan och sedan ett par dagar känner jag mig alltmer normal igen. Det är helt underbart. Att vara trött och orolig är normalt, men att ha kanonångest och typ vilja bli nedsövd på psyket för att man inte står ut är inte normalt. Var hos läkare igår. Han sa att BVC gör ett test på alla nyblivna mammor om hur de mår, om de märker att hjälp behövs sätter de in det. Hoppas min sambo också erbjuds detta test, tycker det är så diskriminerande annars. Det har varit, och är, tufft för honom också som måste vara den starke. Vår son är även hans första barn och han har lidit så av att se mig må dåligt. Nu känner jag mig mer på banan igen. Vi har en underbar relation, men ibland förstår han mig inte. Han sa igår att han ska vara hemma, men att han börjar längta efter att ta en öl med kompisarna. Jag blev jätteledsen. Vår son är bara 13 dagar idag. Jag har också en längtan ut, men öl skiter jag fullständigt i. Dock avser han ju inte att bli berusad, utan detta är hans sätt att uttrycka att han saknar sina vänner tror jag. Önskar att killar kunde ses över en fika precis som vi tjejer, men nej det måste vara en öl inblandat. Tydligen.