Vi runt 30 som siktar på vårt första plus NU

Idag ringde jag till kvibnohälsan för att boka en tid för genomgång. Hon började ställa frågor. Jag fick berätta att vi inte använt preventivmedel på 5 år. Samt att vi under en period verkligen försökt med monitor och med äl stickor. Varken jag eller maken har barn sedan innan. Sen fråga hon om min vikt. Då hade jag över 30 i BMI och var inte längre väli

Välkommen!
Fick inte ens boka ett informationsmöte. Då en gyn undersökning eller råd och hjälp. Det var kalla handen !

Var hos gynekologen idag. Och det var som jag misstänkte "jag är en pco tjej" (gynekologens uttryck).

Det värsta av allt var att han inte ville hjälpa mig eftersom jag min familj har en ärftlig sjukdom som är ganska ovanlig i sverige. Jag har symptom på sjukdomen men vet inte om jag har den. Och han vill inte hjälpa mig förrän han vet om jag har sjukdomen eller inte. Jag har inte så allvarliga symptom och därför vet jag inte om jag har den eller inte. Men grejen är att får man sjukdomen kan man få väldigt allvarliga symptom. Jag har alltid tänkt att om jag skulle bli gravid så kan jag göra moderkaksprov eller fostervattensprov för att se om barnet har sjukdomen eller inte. Men det gick gynekologen absolut inte med på (han uttryckte sig inte så men det var ungefär så det lät). Eventuellt kan det bli IVF med pgd (vet ni inte vad det är så fråga :p). Men här jag bor så får man bara två försök med ivf och jag och min sambo kommer inte ha råd att bekosta några besök själva (vi tjänar inte speciellt mycket någon av oss). Så just nu är jag jättedeppig och ledsen. Jag och min sambo har alltid pratat om att skaffa 3-4 barn. Nu kanske det inte ens blir 1 :(

Ska också säga att gynekologen var bra i övrigt och hade ett väldigt bra och psoitivt bemötande. Men just det där att inte vilja hjälpa för att jag har sjukdom i familjen stör mig. Kan man neka någon "vård" p.g.a. det.

Ber om ursäkt för långt inlägg men var tvungen att skriva av mig.

Ja, idag har det varit tufft. Har fällt många tårar idag. Men ska försöka komma igen. Försöker tänka positivt, att om det nu blir ivf kommer vi att lyckas. Men det är inte så lätt att tänka så. Tycker det är så orättvist att en del verkar kunna använda abort som preventivmedel (vet tjejer som gjort massor av aborter) och att en del föder massor av barn och sen nästan struntar i att ta hand om dem. Sen kan andra som verkligen längtar efter barn bli tvungna att betala ofantliga summor för att ens försöka bli gravida. Förstår inte varför ivf ska vara så dyrt.

Negativt test i dag på morgonen, BIM på måndag. testade med ett billigt test men har massa känningar och bruna flytningar så tar ett nytt test på måndag.

Jag använde länge P tracker, men det var innan vi försökte skaffa barn. Nu har jag fortsatt med den, och parallellt använder jag NaturalCycles. Men den ska man bara använda om man tempar. Den stämmer jämfört med mina äl-stickor, medan det kan diffa någon dag på P tracker. Jag har en cykel på 28-32 dagar och tycker det funkar bäst att tempa. Använder P-dator till det.

Hej! Jag hoppar in här om det är ok, är ny här på FL. och helt ny på det här med BIM ÄL och annat! =) har fått läsa på lite under tiden jag läst igenom trådar ;)
Har längtat efter barn jag vet inte hur länge..
Men det är först nu som det blivit "läge" eller vad man nu säger.
Jag har iaf sen januari i år fått mens på exakt dag 28... alltid på kvällen.
Nu hade jag BIM i onsdags och mensen har inte kommit så jag är i BIM+4?
Jag vet inte om jag vill ta test ännu tänk om mesen kommer? Har inte hunnit läsa igenom tråden ännu, ska göra det.. Men frågar ändå, hur tänker ni som testar tidigt respektive senare? Min kära man tycker jag är fånig.. =P "Är du gravid så är du väl det" Han fattar ju ingenting eller hur?!

Här är det fortfarande ingen mens i sikte sedan jag slutade med cerazette för drygt 6 veckor sedan, suck. Läser nu också att det kan ta upp till ett år innan mensen kommer och därmed ägglossningen. Har man otur sedan kan det även dröja ett år till innan man blir gravid. Känner mig helt knäckt när jag tänker att det kan ta upp till två år om man har riktigtt med otur, och tänk sedan om vi inte kam bli gravida av någon anledning...

Summa sumarum, det är sjukt jobbigt när tankarna börjar skena iväg.

och där kom mensen...

Jag hade äl igår eller förrgår. Igår mitt på dagen fick jag jätteont på vänster sida i magen, höll i sig hel kvällen. Idag har jag inte ont men "känner av det" och då framförallt i och under naveln? Jag har aldrig känt av ägglossningen förut så jag tror inte det var det. Någon som haft något liknande? Vad kan det vara? Min temp. har inte höjt sig så mycket som den brukar så frågan är om jag ens haft äl. Men positivt test i söndags. Helt förvirrad nu. Samtidigt är det inte så mycket att gör åt det utan bara vänta och se. Och det gör ju inte så ont längre så det lär väl inte ha varit något farligt, tänker jag.

Häpp ingen mens! 
Bara den där lilla knepiga blödning/flytning för cirka 1-2 veckor sedan. Sen inget. 
Borde fått mensen förra veckan eller denna. 

Har inte hundra koll på ägglossning, BIM osv osv. 
Vi hade väl egentligen beslutat att inte planera för mycket utan "köra" på och hoppas på det bästa. 

Men samtidigt blev både sambon och jag besvikna igår när testet inte visade någonting! 
Vi räknar inte med något intalar vi oss själva! Det går väl sådär...