Vi runt 30 som siktar på vårt första plus NU

Leonas

Håller helt med dig! Jag har längtat efter barn så länge jag kan minnas. Det har liksom alltid legat högst på listan för min del. Men jag har också velat utbilda mig. Och hittade rätt man för 3 år sedan och även om jag i vissa perioder känt mig nästan desperat av längtan till barn så har ju inte förutsättningarna funnits där. Visst det hade väl gått att fixa om man "nöjde sig". Men men...

Det ända jag egentligen kan bli ledsen på mig själv över är att jag genom hela utbildningen på 6 år tänkte "nej utbildning först privatliv sen!" Och när jag väl var klar och då fanns maken med i mitt liv också då tänkte jag "jobba och få legitimationen först sen..." För man tänkte att det är så synd att ha pluggat så

Många år och sedan falla vid mållinjen typ....

Nu när man snart har det legget i handen kan jag tänka att vi borde skaffat barn när vi ville...det vörsta som hade hänt hade varit en mammaledighet från tjänsten som sedan återupptas och legget får komma senare. Men jag tänkte så mkt att jag kanske inte skulle få komma tillbaka och slutföra allt osv... Vet nu att så hade det inte varit. Och i ärligehetens namn så ÄR det viktigare för mig med familj och barn än att vara högst upp på karriärstrappan. Men är tyvärr (för min del i detta) för plikttrogen och mkt "ordning och reda" av mig.

Usch aja... Blev lite ventilering där!!

Hursom, ang folsyra. Jag är förvånad över att det är så få som faktiskt vet nyttan av att knapra de tabletterna i planeringsstadiet också och inte bara under graviditeten. Min gyn sa också för någon månad sen att jag skulle börja ta dom (har tagit dom sen april och vi började försöka i maj blev gravid slutet på juni början på juli som blev MF). Hon förklarade också att det inte är så självklart här i Sverige att man pratar om folsyra INNAN grav utan att man kanske får tipset först vid inskrivning och då är man redan i v 6-7 kanske.

Men visst blir man bara chockad av så mkt i denna process?! Man är 30 år liksom och tycker ändp man varit med om mkt och kan mkt men i denna process blir man förvånad över något nytt lite titt som tätt.

Sorry för långt inlägg

Leona:

Det är bara att börja! Och precis som du säger så finns ju folat i mkt livsmedel!

Jag käkar folsyra från Apoteket och Mitt val kvinna. En tablett av varje dagligen. Mitt val kvinna kan man egentligen ta 2 men apotekspersonalen tyckte att det räckte med en då man också åt folsyra.

Lisen84:

Har inte riktigt hängt med men har du gjort digitalt test också? Förstår att det är svårt att inte testa sig. Jag vet inte hur snabbt stegringen går heller... Känslan av att vänta är otroligt jobbig. Men går inte att göra annat. Kram

Toppen!!

Ja d-vitamin tillskott låter vettig så här års. Undrar om det finns i mitt liv kvinna. Minns inte. Ska kolla upp det. Känns som det borde finnas ju...

Hur mkt folsyra tar ni? Den jag tar är på 400. Sen 200 i mitt val kvinna också... Så 600 totalt. Man kan väl inte "få i sig för mkt"?? Rekommenderat intag är väl 400 tror jag??

Usch!! Jag lider med dig!!

Jag är en av dom som fått missfall i v 12...eller faktiskt snarare v 13 när jag tänker efter. Graviditeten hade avstannat i v 6 något, de var inte säkra på exakt när dock. Fick det konstaterat 4 dagar innan vi skulle på första ordinarie UL/NUPP/KUB så att säga. Jag kände på mig att något inte riktigt stämde. Mådde "för bra" för att vara gravid och minns ju hur det var alldeles i början av graviditeten, tröttheten framförallt. Men allt det avtog ju. Men eftersom jag inte fick någon blödning så tänkte jag att det bara är jag som är paranoid. Och alla påpekade att jag borde vara glad som mår så bra...(ja, jo...men min känsla sa annat!) Hursomhelst... det är en hemsk upplevelse, när man kämpat ett tag och velat ha barn så länge!

Jag fick ta tabletter för att stöta ut allt. Det var en jobbig vecka att gå runt och "vara gravid" men ändå inte fram tills att jag fick tid för att få tabletterna (var inneliggandes). Men det blev sakta men säkert bättre... det var inte så länge sen som mitt MF var... 1 månad sen. Jag tänker på det ibland...men jag känner mig fysiskt och psykiskt återhämtad ändå. Det är en klen tröst nu, men det kommer kännas bättre för dig snart. 

Jag är glad att jag iaf vet att vi kan bli gravida. Oron innan denna första grav var ju ifall vi ens kunde bli. Nu vet vi att vi kan. Likadant gäller för dig. Men var ledsen, arg och besviken. Det är ok! Sedan fortsätter ni kämpa. En vacker dag sitter vi med våra småttingar. Helt klart!

Kram!

Tack! <3 Kan erkänna att det gjorde det "lättare" att ta sig igenom då jag hade på känn att allt inte stämde. Var på ett tidigt VUL som jag vid tillfället skulle ha varit i v. 9 minst, men v 10 hade BM räknat ut det till (lite osäkert pga mens oregelbundenheten) men när jag kommer dit daterar gyn det till max v 5 och bad mig återkomma efter ca 2 veckor... Jag hoppades så innerligt och bröt ihop inne hos gyn men jag var inte så chockad när hon sa att graviditeten inte utvecklat sig. Fick en tid samma dag hos läkare för att dubbelkolla och planera inför cytotec behandling. Var där en onsdag...lördagen därefter ville de att jag skulle läggas in för cytotec behandling. Men just där och då kände jag att jag ville åka ner och hälsa på min familj. Det var bestämt sedan tidigare och kände så starkt att jag ville till familjen då. Så jag bokades in till onsdagen därefter. Tills dagen efter då jag blev hysterisk av att vara gravid men inte gravid. Ville bara att allt skulle ut. Blev så arg att min kropp inte reagerat på flera veckor av sig själv!! Ringde läkaren och ville in på lördag ist, men tiden var tagen. 

Kanske var lite bra ändå... för jag började småblöda av mig själv då under den helgen och när jag på måndagen fick första tabletten för att förbereda kroppen för cytotec på onsdagen, då kom allt ut. Var verkligen livrädd för den processen också, men jag är en av dom som faktiskt inte haft en skräckupplevelse i samband med tabletter för att stöta ut. 

Jag har en del runt omkring mig som fått MF någon gång iaf. Och en väldigt nära mig som fått det på samma sätt som mig. Fick veta i v 12 att fostret inte utvecklats sedan v 6. Hade verkligen henne i mina tankar HELA tiden. Genom faktiskt nästan hela graviditeten. Jag tror att vi kvinnor har en stark intuition som man inte ska ignorera, utan iaf lyssna in och ta på allvar. Man känner ju oftast sin kropp! Men tycker ändå att det är svårt att prata om det med dessa människor, och då är det så skönt och bra att det finns trådar som denna!

Nu har det varit mkt tråkigheter skrivna i tråden och det måste det få vara det med. Men vi blickar framåt... vår tur kommer!! <3

Har ingen aning om det med kost eller så.. men ang spottingsen så stabiliserar förhoppningsvis vår mens sig nu... varken du eller jag har ju haft många mensperioder att följa innan vi blivit gravida... Uppdatera gärna dock om du får svar

Tänker också att ditt missfall var så tidigt att du nog kan köra på som vanligt Sserena86. Men du kan ju alltid boka en gyn tid och be om VUL bara för att se.

Jag var också inställd på att vänta en mens eftersom jag var tvungen att gå på efterkontroll. Där såg man att allt utom något litet litet blod kommit ut. Läkarn menade att det var så litet att det kanske kommer ut som flytning eller vid nästa mens. Men OM jag mot all förmodan skulle bli gravid innan en mens så skulle jag inte oroa mig. Nu har vi inte aktivt försökt pricka in någon ÄL dock. Så skulle jag plussa denna månad innan nästa mens skulle jag bli VÄLDIGT VÄLDIGT chockad! Högst osannolikt.

Åh bra med en uppdaterad lista!! Kan någon lägga till mina uppg? Skriver från mobilen blir så konstigt då.

Hursom... Efter missfallet har jag inte fått första mensen än men hoppas (?!?!) att den ska komma runt den 20/10. Eller ja man kan ju hoppas att den håller sig borta helt men det är nog inte troligt. Vi har inte aktivt försökt bli gravida denna period. Tror vi missade ÄL. Men BIM 20/10 då väl så får vi se...

På tal om ÄL test. Blir så förvirrad utav dom. När jag väl blev gravid så gav de inget utslag. Jag slutade förvisso testa en-två dag innan eftersom jag var på gyn som sa att ÄL var på g (hon kunde se via VUL) och att jag skulle sluta stressa mig själv med ÄL stickor. Men tänkte då att ÄL test ska ju visa (enligt de jag har) positivt 24-48 h innan ägglossning. Men som sagt, det gjorde inte det på mig alls. Tror aldrig jag fått stegring på de testen och jag vet att jag haft ÄL. Kan känna av det som tur är. Är det möjligt att en del aldrig får utslag på de testen?

Min gyn tyckte att jag skulle skippa testen. De tillför bara stress menade hon. Och att jag skulle tänka ungefär att 1 vecka efter mens ungefär och framåt så är det bara att mysa på. Varje dag om man vill/kan/har lust men annars varannan var tredje dag. Oftare än så "behövs" egentligen inte menade hon.

Tja...får se med det. Behövde ju inte fundera över hennes råd mkt där och då eftersom jag plussade efter VUL där hon kunde se att ÄL var på g (trodde ju att jag hade missat den den månaden egentligen pga ÄL stickorna!)

Och just det. Detta blir försök 4. Eller försök 1 efter MF. Vet inte vilket man ska gå på

Det jag tänker med stressande och ÄL test var för att jag just den månaden som jag nu uppenbarligen plussade så var jag så bergsäker på att jag antingen missat ÄL eller inte haft. Jag testade som en toka den månaden och minns att jag var så förtvivlad att jag aldrig fick utslag. Förbannade alla p piller i världen som "förstört" min balans i kroppen osv. Hade inte fått igång en regelbunden mens alls ju (och jag visste att ÄL månaden efter skulle bli svår att pricka av olika skäl). Precis innan vi ska åka på semester så tjatar jag till mig en VUL bara för att se att allt var ok. Tänkte på infektion eller så. Hade inte ens en tanke eller aning om att hon faktiskt också skulle kunna se eller meddela om Ägglossning och dessutom så skulle jag enligt beräkning ha min mens en vecka senare och hade massa konstigheter med kroppen runt omkring där. Så när hon säger "ja om ni försöker bli gravida så är det läge att mysa lite extra nu i dagarna. Typ idag och imorgon så där..." O då sa jag att jag testat med ÄL stickor fram till då och inget utslag (och att ÄL testen väl ska visa utslag någon dag INNAN ägglosnning sker och inte på dagen det sker?!) varpå hon kom med rådet att släppa det då det kan stressa en i onödan. Sen hade vi ju vid det laget inte heller försökt mer än 2 ggr tror jag det var. Så de kanske rekommenderar annorlunda om de vet att man provat ett tag och ej blivit gravid.

Jag har testat med stickor nu sen missfallet men inte fått utslag. Så antingen har jag missat det eller inte haft än. Dock fick jag ÄL känningar för typ en vecka sedan. Men om det var så så har vi ändå missat den. Men efter mensen så tänker jag nog lägga ifrån mig stickorna och försöka mysa på varannan/var tredje dag (el oftare om man orkar!) efter mensens slut och närmare beräknad ÄL vara lite mer aktiv. Så får vi se...