Ja det är asjobbigt att inte få sova, men var glada ni som bara har en sån period just nu. Att det varit bättre innan och antagligen blir bättre när de kommer ur utvecklingsfasen. Vi har haft det så här sen hon föddes så det lär nog fortsätta ett bra tag till också för oss 
Det är så skönt att kunna skriva av sig i den här gruppen när man är frustrerad eller stolt eller trött eller vad det nu kan vara. Och skönt när man får stöttande svar, dock är jag dålig på att svara tillbaka ibland (förlåt för det). Vi var hos BVC och pratade om hennes sömnproblem och hennes råd var att vi ska försöka vänja av vid att hon somnar med flaskan eller nappen i munnen, och försöker lära henne att somna av sig själv så att hon till slut kan trösta sig själv varje gång hon vaknat och inte behöver nåt i munnen. Svårt, men vi måste ju testa. Plus att hon sa att hon är en så jäkla ivrig, nyfiken och temperamentsfull liten dam (hon har ju extremt bråttom i utveckligen) så antagligen har hon så väldigt mkt att bearbeta varje natt, plus att hon är så ivrig att hon vaknar vare gång hon kommer ur djupsömnen till skillnad den andra som bara sover olika hårt. Så, ja...typ gilla läget egentligen.
Men nåt positivt är att helt plötsligt igår så kan hon vända sig tillbaka till rygg igen från magläge. Hon har ju länge kommit runt från rygg till mage, men inte tvärtom, så nu rullar hon fram och tillbaka, fram och tillbaka. Värsta akrobatikrörelserna här hemma nu haha
Såg att ni diskuterade storlekar på era bebisar oxå, min tjej är 4,5 månader, 65 lång och väger 7,5kg. Tycker det är väldigt svårt med storlekar. H&Ms storlek 68 är suuupertight, medan andra 68or kan sitta jättebra, till och med vara lite stora. Knas!
Alltså just nu är min tålamod på noll! Jag har fått en bebis som sover uselt om nätterna, fine, men varför måste dagarna också vara en kamp! Det känns som att större delen av mina dagar går åt att söva honom. Jag måste köra vagnen fram och tillbaka i hallen i en halvtimme, eller vagga i famnen i en halvtimme för att han han ska somna. Minst en halvtimme!!! Det är en sån KAMP varje gång. Och på sista tiden har han börjat vakna efter 5 minuter ibland och så måste jag i princip vagga eller vagna konstant eller var femte minut för att han ska få sig en halvtimmes sömn. Och min rygg orkar inte mer! I en halvtimme vaggade jag en övertrött bebis precis.. & då sov han i hela 10 min!? Känns som ett skämt.. och jag tog upp honom igen för att vagga om men han stänger ögonen, öppnar ögonen, blir frustrerad, gnäller, river sig, och till slut gav jag upp så nu har jag en ledsen bebis som vill men kan inte sova och så är jag då alldeles slut och trött och orkar inte mer och känner mig så elak pga alla dessa känslor.. Vissa dagar är fruktansvärt jobbiga när det kommer till sömn helt enkelt.. Andra dagar går det mycket bättre och ibland lyckas han tom ha sovpass på 1-2 timmar men det är ju såklart mer undantag än regel. Var bara tvungen att skriva av mig :/
Oj vad jag känner mig udda som mår jättebra av egentiden. Jag är helt förundrad av er som vill starta igång bebisfabriken igen och börja om från början redan. Jag är färdig efter denna bebis, jag har mått så dåligt under graviditeten och under de här första månaderna så jag tror inte mitt psyke skulle palla en till bebis. Hon har två halvsyskon så hon kommer inte bli ensambarn, så jag kan ha gott samvete vad gäller syskon också. Nä, jag avgudar min fina lilla tjej, hon är, tillsammans med sin pappa, det finaste och mest värdefullaste jag har. Men ALDRIG igen.
Vår lilla tjej är oxå jättesocial och ler åt de flesta, men hon har ju oxå fått sova borta många nätter redan så det har säkert härdat henne. (Bara hos mormor & morfar och hos morbror dock.)
Hon är oxå förkyld nu. Den lilla näsan rinner, hon är jätteledsen, och låter kraxig. Usch vad det värker i mammahjärtat när man känner sig så maktlös. Lilla pluppan! <3
Måste tipsa om babblarna på youtube. Färgglada figurer som sjunger. Min lilla tjej fick se det igår och idag och hon sitter i sin egna stol vid köksbordet och verkligen studsar upp och ner med öppen mun, överlycklig! 
Idag har jag varit och lånat denna bok på biblioteket efter ett tips från en bekant. Skriven av Elizabeth Pantley. För föräldrar som inte riktigt vill köra den där "gråta sig till sömns"-metoden. Tydligen om man följer alla steg så bör man ha en bebis som sover 12 timmar i sträck efter några veckor - ja tack!! Håller alla tummar och tår på att detta ska funka!! 
Verkar vara så att om bebin sover längre på natten.. Ca 12 h så sover de mindre på dagtid.. Om jag slår ihop det ni skrivit :) sen verkar det vara vanligt att barn i den här åldern inte orka hålla igång så länge ändå.. De är väl mer aktiva när de är vakna vilket gör dem tröttare fortare. Kan jag tänka mig.
Alltså nu måste jag få klaga lite igen.. Tristessen jag har inombords just nu är hemsk. Jag kommer typ inte ut.. Vill knappt ut pga vädret. Snålblåst och regn. Blåser bara in i vagnen och då kan hon inte somna. Jag kommer inte iväg någonstans. Har inte varit en endaste gång på öppna förskolan (orkar typ inte). Pallar inte åka in mot stan för rädslan av skrikbebis och baciller och folk. Jag låter ju sjukt deppig nu, och det kanske jag är. Men detta med bebis tar verkligen på mina krafter! Jag tycker synd om henne som knappt får träffa några människor (min familj kommer iofs och hälsar på samt en kompis med bebis).. Men vi är så ensamma. Trodde inte riktigt att det skulle bli såhär. Såg framför mig att jag skulle ta med mig henne på allt jag gjorde/skulle göra när jag var mammaledig. Men inget blir ju som man tänkt sig! Problemet ligger ju hos mig som inte har orken, hoppas verkligen att detta är övergående och att jag ska våga göra saker med henne snart för detta är inte kul. Förlåt för långt inlägg. Älskar ju min dotter och försöker såklart göra hennes dagar så trevliga som möjligt men jag har inte så kul just nu. Blir ju glad när hon skiner upp, och när sambon kommer hem och avlastar lite.