Nu är det äntligen vår tur. Efter flera misslyckade försök på egen hand och konstaterad manlig infertilitet (få och långsamma spermier) väntar vi nu på ivf (mest troligt icsi) till hösten. Finns det fler som också väntar och längtar? Skulle vara skönt att få prata av sig med andra i samma situation.
Hej och välkommen! Vad trevligt med sällskap. Hur känns det för er? Jag tycker att det ska bli skönt att äntligen köra igång.
Instämmer i det sköna av att bara kunna slappna av under sommaren och mysa för att man vill, inte för att man har ägglossning.
Vad är orsaken till att ni ska göra IVF? För oss är det spermierna som är få och långsamma, ca en miljon och enbart 0,02 % snabba.
Nu börjar vi bli ett litet gäng :). Skönt att ha några att följas åt med. I slutet av juli har vi möte på vår lokala mottagning som samarbetar med ivf-mottagningarna. Förhoppningsvis får vi en plan då. Vi kommer gå privat då vi redan har ett barn och landstinget inte hjälper till. Hur länge vi behöver vänta beror på vilken mottagning vi väljer. Vilken ska ni använda er av?
Vi väljer mellan Carl von Linne, fertilitetsmottagningen i Örebro, fertilitetscentrum i Göteborg och ivf-kliniken i Falun. Så svårt att välja då alla har olika för- och nackdelar gällande avstånd, pris, väntetid och statistik.
Jag har också en massa känslor i omlopp. Samtidigt som det var skönt att man konstaterade att det fanns "fel", gör det mig ledsen att vi inte kan lyckas på egenhand. Min största rädsla är såklart att vi ska misslyckas med ivf... För sen finns det liksom inget mer hopp kvar. Det är en trygghet att ca 70% blir gravida efter tre försök, men samtidigt kan det ju vara vi som misslyckas. Man har ju någonstans haft oddsen mot sig när man hör till de 90% som inte blir gravida inom ett år. Nu vill jag dock tro att vi ska lyckas. Ibland är det lättare att vara optimistisk än annars.
Jag har berättat för mina kollegor och chef. Eftersom samtliga kliniker är en bra bit bort kommer jag behöva ta ledigt hela dagar. Jag berättade även för att de ska veta varför jag mår dåligt. Orkar inte med deras eviga frågor om när det är dags för syskon...
Vad kul att allt fler hittat hit. Här är alla välkomna :).
Nu har vi en plan för vår ivf. Min mens kommer i nästa vecka och tre veckor efter det är det dags för spray i ca tre veckor och sedan sprutor i två veckor. Det blir alltså det långa protokollet. Är det fler som ska köra den metoden? Själva ivf:en bör bli i mitten av september. Nu längtar jag, t.o.m. efter att hamna i klimakterium.
På fredag börjar jag spraya. Det är verkligen allvar nu. Det ska bli skönt att komma igång, samtidigt som jag är livrädd. Äggplock är planerat till vecka 39. Laddar ni andra upp på något speciellt sätt för att orka med alla påfrestningar?